Jullov!!

Så här skönt har jag det i min läs- och sovfåtölj dessa lata dagar på jullovet! Det enda som irriterar är att jag fått en envis julsnuva. Man kan ju alltid - om man vill - se det som positivt då jag ju inte är jättesjuk men kanske lite lite för sjuk för att göra något ansträngade.. Idag har jag faktiskt inte sovit en endaste liten blund på dagen men jag har läst ut boken. Notera även den livsviktiga kaffekoppen!

Boken var bra och jag är nöjd och glad att jag och Logan Macrae har mötts. Jag ser fram emot en lång och trivsam mord-bekantskap liksom den jag redan har med DI Rebus och kommisarie Bosch (Bosch är visserligen från LA men lika bra ändå). Jag vet inte varför det är så många deckarförfattare som är så bra i just Skottland (Rankin, Mina och MacBride) men kanske nordliga landsändar lockar fram det morbida i författare. Gäller samma sak i Sverige? Just nu kommer jag bara på Åsa Larsson men kanske ni har fler att tipsa om?


Nu ska jag i alla fall ge mig på Cromac McCarthys "No Country for Old Men" innan jag sover min extra långa jullov-med-sovmorgnar-sömn!! Jag älskar sovmorgnar!! Bolibomba rules!!!



Här är en liten bild på en fåtölj hos mamma och pappa som jag också brukar läs/slumra i:



Man bara måste gilla jullovet!!

Jag önskar att vi hade en recliner hemma också men kanske en annan färg? Skön är den i alla fall!

Juleläsning hittils.. det kommer mer!!

Conny Palmkvists bok är inte lång alls (200 sidor) så den gick fort att läsa även om jag försöker att läsa riktigt noggrannt när jag läser en bok till min bokcirkel. I början när jag läste den tänkte jag (suck) "hur ska jag orka läsa ut den..." för jag gillade den INTE. Den börjar med att huvudpersonen Gustav (vuxen) får ett brev av Matilda (som han känt när han var tonåring). Brevet får honom att minnas sin tonårstid i byn Sorgen i Skåne. Om jag inte varit tvungen att läsa boken hade jag nog lagt ifrån mig den men nu fortsatte jag tappert och det är jag glad över. Mittendelen av boken där han "är" tonåring är väldigt mycket bättre än början och slutet och gör hela läsupplevelsen tycker jag. Jag håller med Lina Sjöbergs recension i mångt och mycket och tycker att ni kan läsa den om ni är intresserade av en mer detaljerad inblick i t ex språket hos Conny Palmkvist. http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_34437.svd
Jag undrar hur boken blivit om början och slutet varit lika bra som mitten och om boken varit dubbelt så lång? Eller om den varit ännu kortare? (utan början och slutet?) För även om jag gillade mitten av boken så måste jag undra om boken verkligen kan vara bra om inte början och slutet är det?? Det är faktiskt viktigt att ha bra börjor och slut också?

Nåväl. Efter att ha läst om en elak pappa i "Två hus vid slutet av en väg" satte jag glatt igång att läsa om en elak mamma i "Sharp Objects". Elaka eller otillräckliga/dåliga föräldrar fortsätter alltså att vara temat för 2007 för min del (i bokläsningssammanhang). "Sharp Objects" har fått CWA New Blood Ficiton dagger award och är en "deckare" på samma sätt som Stephen Kings "Lida" är en deckare eller på samma sätt som Karin Alvtegens "Skam" är en deckare.. Om ni förstår vad jag menar? Den handlar om Camille som är en lite misslyckad reporter i Chicago. Hon får i uppdrag att åka till sin gamla hem"stad" Wind Gap (population 2000) för att undersöka ett mord på en nioårig flicka. När hon kommer hem bor hon hos sin mamma, styvpappa och halvsyster (Amma 13år) i deras herrgårdsliknande hus i den rika delen av stan. Camille är snygg men orerhört misslyckad socialt och olycklig privat och hon mår mer och mer dåligt av att vara i närheten av sin familj. Boken handlar lika mycket om Camille och hennes förflutna som den gör om mordet, den handlar om mentaliteten hos människor i små samhällen och om hierarkier och att växa upp och den handlar om en elak mamma. Boken är jättebra och spännande även om man kan lista ut lite av handlingen i förväg och för er som gillar "obehaglig stämning" i böcker säger jag: Läs den.

God fortsättning för nu ska jag göra lunch åt min familj!

Den mätta dagen

Är inte bäst?
-nja.. Jag gillar den mätta dagen. (kanske är det medelåldern?) Idag är en sån där mätt dag. Vi tar det lungt och stressar inte. Det är skönt. Ella pysslar, jag bloggar och Moa är tyst på sitt rum så man vet aldrig vad som händer där. Alla paket är öppnade och allt (nästan) skräp är bortplockat och det är bara vi som är hemma. Skönt. Jag läser och löser (böcker och korsord) och Kalle ser på sport på teve. Det enda jag vill ha nu är SNÖ!!!

Nu är jag så mätt att jag inte orkar skriva mer!
GOd HElg allesammen!!

Så nära, så nära...

att ingen i familjen skulle vara sjuk i december. Nu har Ella feber. Puh. Sista dagen före jullovet blir en vab. Attans. Tur att jag har en så snäll man som vabbar åt oss. Jag har nästan nästan nästan läst ut min fantasybok och kommer att både sakna och inte sakna karaktärerna och miljön. Om man läser böcker på 1000 sidor kan man faktiskt bli lite trött på dem efter ett tag men så... Slutar det alltid med en ryyysligt spännande cliffhanger och då kan jag inte vänta - jag vill läsa en till del NU! Jag har i alla fall bestämt mig för att vänta med den tredje delen (fyra har kommit ut) och läsa något annat i mellan.



Jag blev lite förvånad att jag kunde läsa böckerna med behållning för jag har ju varit less på fantasy ganska länge men det går bra igen verkar det som och nu fick jag höra att Stephen Donaldson har förlängt sin bokserie om Covenant (hette han så? Ni vet... han med spetälska..). Jag vet dock inte om jag ska läsa dem för jag har för mig att de förra böckerna blev mer och mer pessimistiska och mörka allt eftersom och jag vet inte om jag orkar läsa ... Jo - jag gillar ju faktiskt deprimerande böcker om omöjliga anti-hjältar som sliter hund! Är det dåligt av mig? Borde jag - som är ganska positiv av mig (?) - gilla deprimerande mörka böcker? Dessa och många andra viktiga frågor kommer vi nog aldrig att få svar på men jag säger bara:



- NASA har tagit ett kort på en jetstråle som slungas ut ur ett svart hål!

Vad säger ni om det!?
Hur koolt som helst! Eller?











Jetstråle / Optisk bild tagen med VLT (Very Large Telescope) på Cerro Parnal i Chile. Bilden visar kärnan på galaxen Messier 87 (NGC 4486). Jetstrålen är en ström av material som slungas ut från ansamlingsskivan vid det massiva svarta hålet i galaxens centrum. (alltomvetenskap)

The facking union - Ett försvarstal - läs på egen risk

Varför är det så många som är tveksamma till att engagera sig i fackligt arbete egentligen? Det kanske jag också varit förstås - förut. Nu när jag provar på att vara lokalombud tycker jag att det är spännande och intressant men också frustrerande. När man sitter på nybörjarkursen kommer man på många saker och flertalet är ...

-Oj! Inte har jag tänkt på att vi har så många SKYLDIGHETER som arbetstagare/medarbetare. Tänk om arbetsgivarna skulle utnyttja sin rätt till fullo! Då skulle vi inte ha det så kul på våra arbetsplatser kanske? Som tur är bygger mycket på samarbete och samsyn. Det är bra. Men också svårt. Det är till och med svårt att skriva om så jag tror att jag avslutar här...

Det är tur att medlemmarna som man representerar finns och har åsikter och frågor!

Jag vill bara uppmana er alla att (om ni har en fackvänlig arbetsgivare) prova på att jobba fackligt!!! Det är inte svårt (alltid) och det är intressant (nästan alltid). Du får veta mycket om lagar (kul för alla va?) och du kan vara med och påverka (lite i alla fall). Du blir informerad om förändringar och planer (har du lite att läsa kan du alltid läsa en basenhetsplan :) och du känner dig involverad i utvecklingen av din arbetsplats! Kom igen! Engagera dig i facket och få en extra belöning i att du vet att ett starkt fackförbund retar gallfeber på (m)ånga i regeringen!!

Hibernation

Jaha. Så har jag gått i ide. Jag vill inte komma ut!! Det är varmt och skönt här i min "hemmakoja" och jag fick verkligen tvinga mig själv att åka till jobbet efter den sköna helgen. I helgen har jag gjort nästan ingenting och det var skönt. Barnen och Kalle har satt upp julgranen - i plast förstås (allergi) - och julstämningen är på topp. Jag och barnen tog oss i kragen (min krage) och bakade lussebullar (äntligen!!) och hela helgen har gått åt till att äta lussebullar och läsa bok. Jag tvingade mig att gå på Moas julfest på badhuset i lördags förstås så riktigt ingenting har jag inte lyckats uppnå än men det kommer...

På badhuset samlades 40 (ca) st barn i alla åldrar samt deras pappor (! Varför är det bara pappor som badar? Är det någon hemlig kod som inte jag vet om?). Moa älskar att bada och simma och hon höll ut i mer än en timme!! Tur att det fanns pepparkakor och kaffe till klorbevattnade kant-mammor efter den utmaningen säger jag bara... Moa har nog aldrig haft en roligare julfest i alla fall så det var värt det tycker jag. Bra jobbat klassföräldrar (mammor! Varför är det bara mammor som är klassföräldrar? Är det någon hemlig kod där med?). Jag har läst ungefär 750 sidor av boken så det är väl "bara" 250 sidor kvar tror jag. Roligt att det inte tar slut på en gång tycker jag.

Hej då på er och Merry X-mas everyone!!

Ljus

Idag gick jag ut. Det var ljust ute. Det liksom gjorde ont i mina ögon. Jag vill vara under en filt eller i en koja med en liten liten lampa och läsa och mysa.

Tur att det är fredag. Kanske vi bara ska mysa. Jag hoppas det.

Klockan är tio över ett och det är lite ljust ute fortfarande men inte så farligt. Jag klarar mig nog när jag ska hämta barnen.

Trevlig Helg!

Snark

In the course of his career, Lewis Carroll developed an elegant and morally impeccable technique to fend off demands asking him to explain his work. However it is phrased, his answer is always the same: I don't know. This was the truth, although not in the sense that children and reviewers understood it. Gardner gives us half a dozen examples. Here is how Carroll "explained" the Snark in 1887: "I was walking on a hillside, alone, one bright summer day, when suddenly there came into my head one line of verse — one solitary line — 'For the Snark was a Boojum, you see.' I knew not what it meant, then: I know not what it means, now; but I wrote it down: and, sometime afterwards, the rest of the stanza occurred to me, that being its last line: and so by degrees, at odd moments during the next year or two, the rest of the poem pieced itself together, that being its last stanza."

In the midst of the word he was trying to say
In the midst of his laughter and glee
He had softly and suddenly vanished away
For the Snark was a Boojum, you see.

Bra va! (från Wikipedia - igen)

Fantasyord jag samlar på..

Wight is a Middle English word for a creature or a living being, especially a human being. In modern English today, it is also used in fiction for human-like creatures. Wight derives from the same root as forms of to be, such as was and were. Modern German "Wicht" is a cognate, meaning "small person, dwarf", and also "unpleasant person"; in Low German it means "girl". It is not related to the English word "witch".

Ser de ut så här kanske?

Tack Wikipedia för den fina beskrivningen!

Här kommer nästa ord - håll i er!

cra·ven /ˈkreɪvən/ Pronunciation Key - Show Spelled Pronunciation[krey-vuhn] Pronunciation Key - Show IPA Pronunciation
–adjective
1.
cowardly; contemptibly timid; pusillanimous. –noun
2.
a coward. –verb (used with object)
3.
to make cowardly. —Idiom
4.
cry craven, to yield; capitulate; give up.

Två till kan ni få - för att jag är snäll...

Grumkin och snark

Så här står det i boken:

“Oh, gods,” he said, choking on his laughter and shaking his head, “I suppose I do rather look like a grumkin. What does he do to snarks?”

Jag vill gärna ha anglofilhjälp med dessa två ord i det sammanhanget för jag har inte hittat vad de betyder. Det närmaste är:

The Snark is the fictional monster that Lewis Carroll created in his nonsense poem The Hunting of the Snark. His descriptions of the creature were, in his own words, unimaginable, and he wanted that to remain so.

Hemmatid

Det lät - när jag läste igenom mitt inlägg - som om jag gör en massa saker hemma och är värsta effektiva frun men jag vill bara säga att så är det nog inte riktigt. Hm. Jag tror att jag är ganska så bra på att återhämta mig hemma också men jag tycker ändå att mitt resonemang håller hyfsat bra.

Det är förstås också återhämtande att få vara med sina barn och mysa...

Ja, jag hade nog några luckor i mitt förra inlägg men ni fattar principen? Eller??

Nu ska jag hämta barna och jag hoppas att de är på myshumör.

Hej då för idag.

Arbetsplatsförlagd tid? En tid man tappar bort när man är på jobbet?

Just nu praktiserar jag arbetsplatsförlagd tid. Jag är på min arbetsplats. Jag har förlagt min tid. Var är den? VAR? Ingen vet.

Som tur är har vi på mitt jobb inte arbetsplatsförlagd tid men jag övar mig för man vet aldrig vad nästa avtal kommer att innebära. Jag har precis fått veta att facket och arbetsgivarna begärt medling i avtalsförhandlingarna. Vad de nya avtalen kommer att innehålla vet jag alltså inte än - därför tränar jag på att förlägga tid på arbetsplatsen. Det går ganska bra tycker jag. Jag är ju här. Kanske var det meningen att man skulle arbeta också? Jag kallar min tid just nu för "återhämtningstid" och den behövs kan jag meddela. Puh. Stånk. Oj.

Allvarligt talat är det inte så dumt med arbetsplatsförlagd tid, det är kanske till och med nödvändigt. Jag tror att jag faktiskt ger mig själv mer tid till återhämtning när jag är på jobbet än när jag är hemma. Det är lättare att dra sig undan eller fika eller bara sitta framför datorn lite grand när man är på jobbet. Hemma ska jag alltid något. Jag ska baka eller pyssla eller tvätta eller ... Det kanske är därför så många sitter på sina kontor och kastar varulvar på varandra på facebook? De behöver tid att inte städa, inte handla, inte laga mat, inte baka, inte vara effektiva.


Nu har jag återhämtat mig. Vad ska jag göra då? Jag tror att jag ska börja min "förtroendetid" snart för att förlägga tid kan jag nog nu. I morgon ska jag ha lektionstid och mötestid. Det tror jag kommer att gå bra det med. Egentligen skulle jag nog vilja ha juletid i stället men jag får vänta tills den 21:a med det.

Ciao!

Fantasyord

Hej

Här får ni ett ord på vägen till veckan som kommer (vecka 50 för er som är i skolans värld på något sätt annars veckan som är mellan den 10 dec till den 16 dec) oh well...

Ordet är ...

Kraken

Ett mytologiskt sjömonster från Norge

Har ni något favoritord från någon genre? Skriv gärna en kommentar!

Just nu sitter jag framför datorn (duh!) och äter en bit av ett misslyckat pepparkakshus. Det är svårt att fästa bitarna med smält socker utan att de går sönder märkte vi i fredags.. Men bitarna är goda likafullt så det går ju bra ändå..

Snart är det JUL! och JULLOV!

Kall som granit forts.

Några små observationer jag gjort medan jag läste boken och som kan vara eller inte vara intressanta för er att veta:

1. Huvudpersonen Logan har fått en patrullerade polis som kallas "stenkrossaren" som assistent och alltiallo. Det visar sig senare att Stenkrossaren är en riktig heting!! Jag blev lite överraskad faktiskt..
2. Logans överordnade Insch äter godis hela tiden (jag blev grymt sugen på colaflaskor när jag läste boken - farligt..)
3. Logan har ett smeknamn "Lasarus"

Nu är ni väl rejält intresserade av att läsa boken? Nu ska jag se klart på idol för någon kommer att vinna snart tror jag. Sen är det ZZZZZZZZZovaaaaaaaaaaaaaaa. Skönt. Godnatt.

Fredag igen..

Vad tiden går fort och nu är det fredag igen utan att jag hann med liksom! Det ska bli sååå skönt med jullov - hurra! Om ni nu vill veta om boken "Kall som Granit" som jag läste ut igår så kan jag utan att avslöja för mycket säga att regnet så småningom övergick i snö men att de var lika blöta och kalla ändå. Jag gillar verkligen när vädret förstärker stämningen i böcker. Jag skyller på "Döden i Venedig" av Mann(?) som jag var tvungen att läsa flera gånger och i vilken vädret spelar en avgörande roll. Det är den där stormen - ni vet - som kommer till Venedig... Jag kommer inte ihåg riktigt vad den hette?? Cirrocco? (eller är det någon slags skorpa? Jag hänger inte med i alla italienskt men något hette den där stormen i alla fall och den var super på att skapa stämning.)

Om ni gillar Rankin och Connelly så ska ni helt klart prova Stuart MacBrides granitbok (fast det kanske ni redan gjort - i så fall - vad tyckte ni?). Nu ska jag ge mig i kast med ytterligare 900 sidor fantasy/påhittade riddar-medeltidskrig men jag kanske hinner någon till bok innan julafton. Jag har tyvärr köpt så många böcker på sistone att jag fått lite önske-kramp i julklappsönskningsdelen av hjärnan. Jag vill ha boktips av ER!

Trevlig helg alla!

julbord och Aberdeen

Mums. Idag åt vi julbord och nu är jag mätt, mätt, mätt..

Annars har jag inte så mycket att skriva om just nu men jag läser i alla fall "Kall som granit" av Stuart MacBride och den är bra. Ett boktips till någon som gillar Rankins deckare! Den utspelar sig i Aberdeen där det verkar regna oupphörligen - som sig bör i deckare - och där detektiven är en sliten, separerad och skadad polis (känner någon igen typen?). Jag tycker att det är bra att poliserna är sådana men jag vet inte riktigt varför jag tycker det?

• Är det för att riktigt lyckliga, framgångsrika och käcka människor är så ounderhållande (och - låt oss vara ärliga - irriterande)?


• Är det för att jag själv lever kärnfamiljslivet och vill läsa om något annat?


• Är det för att det är det mest trovärdiga?

I vilket fall som helst så gillar jag denne polis, som heter Logan McRae, och jag känner att jag börjar tycka att Aberdeen verkar som en intressant plats också så det är ju ett bra betyg på boken (fastän det regnar hela tiden!). Jag gillar också att han knaprar piller (smärtstillande för vår hjälte har ONT - förstås) precis som min tevehjälte doktor House. Jag har bara läst 100 sidor så jag vet inte hur jag kommer att gilla slutet men om den fortsätter i samma stil har jag hittat ännu en skotte till min bradeckarförfattarsamling! Yey!

Jag måste också säga att min favorit detta år "The Road" inte ska bli film (ännu i alla fall) men att en annan av hans böcker "No Country for Old Men" redan ÄR en film som gått upp i USA men kommer till Sverige i februari. Där ser man. Jag borde hänga med bättre men man kan ju inte ha koll på allt. Eller? Cormac McCarthy är alltså aktuell just nu. För alla er som tänkt strunta i Pulizerpriset (som han fick för The Road i år)och inte läsa hans böcker - nu kan ni ju absolut inte motstå dem längre - en av böckerna ska ju bli film!! och det är väl stort nog!? "No country for Old Men" står i bokhyllan och väntar på att bli läst just nu men jag får ta mig i kragen och läsa den innan filmen kommer tror jag.

Rösta nu i enkäten!! om ni vill ...

Måndag

Ibland när det är måndag och jag har varitpåmorgonmöte, haft lektioner, hämtatochlämnat barn på dagisochfritids, lagat mat (om makaroner och korv är mat?), skjutsat till simskola och lagt barn så blir jag ............

så blir det.............

Så blir blogginlägget kort.

Vi ses en inte-måndag.

Som tur är har min helg-arg-het helt gått över! Tur att det finns pepparkakor!!

Glöm föralldel inte att rösta i min nya och roliga (?) enkät!!!

Hej då!

Aggrodag eller hur man (inte) gör sås..

Hej blogg.

Idag den första advent har jag varit arg. Det började redan på morgonen och sedan har det fortsatt.. Det är ap-jobbigt att vara arg hela tiden så jag kan förstå att arga ungdomar behöver många sovmornar för att orka med all irritation och ilska. Till sist ringde jag till M och frågade om hon ville ta en promenad och sedan dess har argheten varit under kontroll (tack och lov). Jag tänkte till och med vara snäll och laga mat - liksom för att gottgöra min tidigare ilska - men det skulle jag INTE ha gjort.

Det började bra - jag hade en PLAN. Det skulle vara idiotsäkert och snabbt och enkelt. Det skulle kräva minimal tankeverksamhet. Det skulle vara något som barnen gillade. So far so good. Köttbullar (färdiglagade) + potatismos (pulver) + sås (pulver). Snacka om första adventsmiddag!! När jag var klar SKAR SIG SÅSEN! Hur kan någon vara så klantig att de får en pulversås att skära sig - en gräddsås - hur gör man då??

Det finns förstås endast en förklaring:

-Dåligt karma.

Så här fin som på bilden var INTE min sås.

Vad har jag då lärt mig av denna dag? Flera saker: 1. Man ska inte vara arg i onödan. och 2. Man ska inte laga mat om man slipper. Inte ens morötter (som vi alltid har) hade vi för att rädda middagen. Nu har Kalle i alla fall tagit fram glass och chokladsås. Kanske räcker det?

Dessutom kan jag inte bestämma mig för vilken bok jag ska läsa nu. Ska jag fortsätta på fantasy-serien eller ska jag läsa den "nya" deckaren Cold Granite? Eller kanske lösa korsord i stället? Puh.

Som den här dagen artat sig ser jag nästan fram emot måndagen. Nästan.

Kostymdrama

Föga anade jag att romanen "Pride and Prejudice" skulle komma att få större betydelse för mig än "Wuthering Heights" när jag läste dem för typ hundra år sen nån gång.. Jag var helt övertygad om att Heathcliff var såå mycket koolare än Mr Darcy... Ack vad jag bedrog mig - visade det sig.. Jag har nu plågat (?) elever genom att se filmen "P&P" och filmen "Bridget Jones's Diary" och jag måste bara säga att "Det är så sjukt kul att vara engelsklärare när man får se romantiska filmer och få betalt för det!". Jag har en hel del pedagogiska och litteraturvetiska och lärasigengelskiska skäl till att visa filmerna men ändå.. Och -Ja! Eleverna har läst utdrag ur böckerna, ska skriva om filmerna och kommer att lära sig ord som "accomplished" och "amiable" och "haughty" men ändå.. Nog har jag det BÄSTA JOBBET!! Jag önskar bara att vi hade en klassuppsättning av båda böckerna (eller kanske bara "Stolthet och fördom" för Briget Jones dagbok var väl inte såå bra kommer jag ihåg..) så att vi hade kunnat läsa dem också.

Jag undrar varför jag blivit MER romantiskt lagd (gäller filmer och böcker - inte typ så att jag har kläder från Laura Ashley eller att jag springer ut när det är dimma och läser poesi..) under senare år?? När jag var ung en gång för längen sen... I alla fall så var jag mer skeptisk mot sådana böcker förut och första gången jag läste "P&P" tyckte jag att den var lite småtråkig (hm). Jag har läst om den och gillar den nu - som ni kanske märker. Jag hoppas att eleverna gillade filmerna också men tänker att om de också är mer kristiska och cyniska så kanske de blir mer romatiska när de blir äldre och då tänker på sin galna engelsklärare med tacksamhet och glädje :)

Jag tänkte lite på att Anna K taggade mig för länge sen och "utmanade" mig att skriva sånt som inte alla kanske vet om mig.. Är detta något sånt?



-Nä.



Anna och flera andra vet det nog redan så jag får komma på något annat "oväntat om mig" senare kanske?

Är fort slarvigt?

Jag har nu läst ut Alvtegens "Skugga". Det tog en dag (och lite till). I boken är en av huvudpersonerna en författare som förfasar sig över läsarnas snabba och översiktliga slarvläsning av meningar som tagit författaren lääääänge att skriva. Man kan ju undra om Alvtegen ville slänga in en liten pik mot MIG? NÄ. Det verkar osannolikt. Boken var spännande och lättläst - precis som de andra böckerna jag läst av henne - men jag tror att jag gillat "Skam" bäst hittils.

Jag tycker att det är intressant att så många böcker jag läst på senare tid handlar om döttrar (det är ju inte så ovanligt att jag läser om just döttrar) och fäder (mycket mer ovanligt att de har en betydande plats i romanerna i min bokhylla dock). Jag tänkte på Holst bok "Min mosters migrän" i första hand därför att huvudpersonen även i den boken har en far som är författare men även "Fun Home" av Alison Bechdel där fadersfiguren är den dominerande influensen i huvudpersonens liv. Den senaste jag läst "Flyga drake" handlar i och för sig om en far och son men det känns som om fadern återkommer som tema i många böcker jag läser just nu. För ett tag sedan (förra året?) var det mor-dotterrelationer som övervägde men nu är det alltså inne med fäder - närvarande och frånvarande men mest problematiska verkar det som . Oj, jag höll på att glömma "Mig äger ingen" som ju är en till far-dotterbok jag läst. Skumt. Att det blir så.

Har du varit med om något liknande fenomen eller är det min konstiga (?) boksmak som styrt utvecklingen av böcker från mor till far?? Kanske du bara läser böcker med djur/bilar/teknik? Skriv gärna kommentarer om Edra erfarenheter..

Söndag

Jaha. Nu har jag läst ut fantasyboken. Den är skriven 1996 och är den första i en serie böcker. Den fjärde boken har just kommit ut! Tänk om jag/du hade börjat läsa bok ett 1996 och varit tvungen att vänta i över tio år!! på den fjärde delen. Hur ska man komma ihåg del nummer ett? Jag kommer knappt ihåg böcker jag läste förra året och hur skulle det då vara med tio år? Jag tror att fantasyläsare har ett bättre minne än de flesta? Det var en lite annorlunda bok där man aldrig riktigt vet vad som ska hända med huvudpersonerna men som vanligt med serie-böcker måste man nästan läsa 1000 sidor innan man riktigt vet vad boken handlar om eller tycker att man "känner igen" alla huvudpersoner. Varför läser man då sådana böcker?? Jag tror att det är för att de är så långa. Det är lite härligt att ha 800 sidor kvar av läsningen - det känns som om man har en härlig karamell. Eller?

Efter mitt fantasyäventyr har jag börjat läsa Alvtegens "Skugga" och den verkar lättläst och spännande och välskriven. Jag har inte kommit så långt i den än men lovar att skriva mer senare. Jag har dock inte riktigt haft tid att läsa så mycket för idag var det ju skyltsöndag och dessutom ....Kramsnö!!

Snögubbe och snöfort/hus har vi (barnen och jag) hunnit med idag. Vi var ute i tre timmar - ända tills vi blev alldeles för blöta för att det skulle vara skönt. När vi kom in åt vi lite av den på skyltsöndagen inköpta SAFFRANslängen!! MUMS. Det är så skönt att vara ute. Det är bra med skyltsöndag också för då har man en ursäkt att köpa saffansbröd i stället för att baka det. Det går ju till någon klassresa eller så... Nästa helg blir det egenbakade bullar. Dubbelmums.

:)

blog language - I challenge change.. or something..

Hi there,
It's nice to be able to reach almost everyone in the whole world like this. Who am I kidding? Writing my blog in English is not for me, I don't think, but just this once I will give it a try.

It seems that having a blog and writing it in Swedish has ruined my English skills or has severely hampered my imagination in English. Whatever the cause it seems I cannot write interestingly today. Therefore, please feel free to ignore or dismiss this contribution to my blog.

If you think - hey what a boring sod that blogger is - try it yourselves. If you have a certain style of writing (e g Swedish) then change can be hard. Change is always jobbigt (translate that!! Jobbigt must be the best Swedish word ever! or maybe roligt which is often translated as either funny or nice when in fact it means both words. Maybe English has too many words?)

So. That's it for now. I've got other things to do and this writing in English business could not possibly lead to anything good?

Bye. See you in Swedish next time. (I can hear you saying: Phew. Thank U. Please no more of this... so I will obey..)

ett litet vardagligt inlägg bara..typ..eller?

Ella har fått feber av sitt vaccin. Stackars. Jag är helt slut av mina engelska-verb-lektioner som jag haft idag. De gick bra men varför tycker man att det är en bra idé att göra samma sak i två klasser samtidigt egentligen?

Jag läser nu den första delen i den episka (?) fantasyserien ...(nått me Swords eller Ice eller nått) av George RR Martin. Jag har inte läst fantasy på ett tag men har bestämt mig att prova den här av någon anledning.

Nu följer egna ostrukturerade tankar om fantasy: Det är möjligt att jag tar tillbaka allt i morgon. Brasklapp alltså. Here goes:

Det bästa med fantasy är att de är långa och "episka" och det sämsta med dem är att de är långa och ibland händelsefattiga. Det finns många som tycker att fantasy är t om ännu sämre än deckare (har jag förstått) och därför känner jag att jag måste ta fram det som eventuellt kan vara bra med genren.

Jag tycker att bra fantasy är som sagor - bra fastän de ibland är dåliga. Hm. Jag menar t ex att sagor och fantasy (mycket av det jag läst) innehåller en tråkig kvinnosyn och en förlegad manssyn. Till sagornas försvar kan sägas att de uppkom i ett samhälle som hade den kvinno- och manssynen och till fantasyn försvar ... De vill likna sagor? Jag vet inte vad som är egentligen bra med fantasy förutom att man ibland vill läsa det? Ni kommer säkert på fler saker än jag (jag är lite fantay-lös hehe idag).

Jaha. Vi får se när jag läst ut de 800 sidorna vad jag tycker. Jag har varit super-extremt-jätteless på genren ett tag så man vet aldrig men jag känner mig positiv. Konstigt ändå att man "måste" skriva en förklaring till varför man läser något när ingen behöver förklara varför de ser på "Desperate houswives"? Eller? Själv ser jag numer bara på "House" och "Grand designs" så vad vet jag om teve?

Gonatt.
Här får ni ett fantasy-riddar-hästord av mig "Joust"
Sug på den karamellen!

Mina drömmars stad vs. Mor gifter sig

Till er som redan läst båda böckerna: Ni kommer att se att jag funderar över saker som ni för läääänge sen tänk och om det irriterar er så ber jag er - läs ändå! Eller? Avgör själva.

Så var den utläst - boken som jag aldrig tog mig tid att läsa. Den var bra (och igen är jag där med mitt "bra" men det är så svårt med synonymer verkar det som). Förra gången jag skrev om boken tyckte jag inte att den var lika bra som t ex "Mor gifter sig" men jag har tänkt (!). Jag läste Martissons bok när jag var femton år och nu läser jag denna bok när jag är ... år. Det är så svårt att jämföra bokupplevelser nu och då. Jag undrar vad jag skulle tyckt om "Mor gifter sig" om jag läst den idag för första gången? Skulle jag tyckt att den var för tendentiös eller att den var för långsam? För mycket elände - som någon på littvet sa när vi läste den då? Jag tror att jag skulle gilla boken än idag faktiskt.

Jag ryggar inte för lite elände i böcker (jfr The Road) bara det är en bra bok. Det jag saknar hos mig själv när jag så här i ett senare skede av mitt läsarliv läser böcker/den här boken är att jag inte längre lever mig in i huvudpersonens plågor lika mycket som jag gjorde när jag var yngre/inte hade läst så mycket. Jag känner i slutet av boken när eländiga saker händer hyggliga människor "ja ja - livet är orättvist och kapitalismen en stor egotrippad idiot" men förr när jag läste kände jag mer "o, nej! stackars huvudpersonen!" vilket är mycket bättre egentligen. Vad kräver jag av en bok för att den ska beröra mig egentligen? Är jag för distanserad, för kristisk? Jag vet inte. Vad är då bra med Mina drömmars stad? Helheten - tror jag. Myllret. Alla som tillsammans utgör boken och staden.

Jag gillar också att boken fått mig att tänka på hur mycket som ändrats på kort tid och på hur mycket dagens regerings våta dröm är att saker skulle ha stannat kvar som de var före August Palm och hans gäng. Är jag dum mot regeringen? Har jag fel i mina antaganden? Bitter kanske? Jag anar oråd när majoren tycker att vi inte ska utbilda alla ungdomar i Sverige "för deras egen skull", jag känner lukten av begravd hund när "man ska uppvärdera yrkesstudier" genom att låta de blivande "arbetarna" slippa veta något om samhällskunska och litteratur och jag hör ugglorna hoa i sina sumpmarker när jag får veta att ingen ska kunna läsa vidare som vuxen "för om man inte får en andra chans kommer man automatiskt att lyckas första gången". Jag undrar om maktens män (och kvinnor som låtsas att de är maktmän) ligger i sina sängar och är rädda för svensklärare och bibliotekarier - för tänk om dessa ungdomar ändå på något sätt kommer i kontakt med farliga "böcker"!! Tänk om de reflekterar över sin ställning i samhället och tänk om de kräver något så farligt som bildning!

Det hemska är att de förmodligen inte alls behövt ändra i skolan för vi sitter ändå bara här framför datorn och lunar och facebook och framför teven och idol och duärvadduäter och vi tänker då inte på att vi ska hjälpa varandra eller dela med oss. Det är för jobbigt.

Jag har upptäckt Stockholm tillsammans med Henning och jag undrar om inte just sådana här böcker är precis vad vi behöver - som motvikt liksom. Det här inlägget skulle handla om "Mina drömmars stad" vs."Mor gifter sig" men nu vet jag inte riktigt vad det blev. Jag tror att det blev oavgjort men att båda böckerna vinner mot facebookochlunar varje dag. Basta.

När/om ni skriver kommentarer till mig kommer jag säkert att komma på fler infallsvinklar men just nu är det ... slut för idag.

Happiness is a box of .. books

Mina och Kalles böcker kom idag! Visst är de fina!! På bilden till höger ser ni hur långt jag har kvar i "Mina drömmars stad" men vad jag ska välja att läsa sedan är en öppen fråga - en rolig fråga faktiskt. Mums.

OOOps!

OJ då! Råkade visst lalla runt lite på fejsbok igår och idag - i all välmening visserligen men ändå. Så har ännu ett tvärsäkert uttalade gått åt pipan men jag säger till mig själv "jag kan sluta när jag vill...". Allvarligt talat så är det kompisar och syrrans kompis och nån till som addat mig och då vill jag ju förstås adda tillbaka dem - så de inte tar illa upp. Jag tror dock inte att jag orkar hålla på så mycket med det men det visar sig nog. Det måste erkännas - det var ROLIGT att skickar Shakespeareanska förolämpningar till vänner och bekanta. Jag läste lite i det finstilta och hittade då passagen där det står att facebook äger dina bilder och din information och då kändes det inte lika roligt kanske? Det står dessutom att om du använder andra "developers" roliga påhitt så vet man aldrig vad de gör med din information och då ska du "skriva på" att facebook inte kan hållas ansvariga (eller liknande).

Boken: Jag har kommit till del tre av boken som fortfarande är bra (skriver jag detta ord "bra" för tusende gången nu? - Jag har för lite fantasi och synonymkuskap uppenbarligen men håll till godo!) och nu har Henning och frugan gått och skaffat barn! Det börjar kännas lite hemskt nu för jag känner igen mig så i att man vill att barnen aldrig ska gå utanför gården och aldrig hamna i bråk eller råka illa ut. Med tanke på att mina barn bor i 2000-talets Piteå så kan man lätt säga att Henning och Lotta har betydligt mer och svårare saker att oroa sig för! Hu! Nu kanske det kommer att går dåligt för de stackars små barnen är allt jag kan tänka. ¨

N.E på mitt jobb hade en teori om att föräldrar som alltid är med och uppmärksamma och oroliga kommer att få barn som råkar ut för "freak accidents" och att inte lika nitiska föräldras barn kommer att tända majbrasor utan att bränna sig, åka för fort med moppen innan de fyllt 15 utan att något händer och leka i trappor utan att åka kana nerför. Jag känner att det ligger något i det han säger. Vad tycker ni? Jag är alldeles för hönsmammig (i mina tankar i vilket fall) men jag försöker att låta barnen växa upp och springa iväg själva. Det är svårt tycker jag så hur svårt måste det inte ha varit på 1800talet i slummen? Som ni hör/läser är jag nu inne i boken och om jag inte somnade hela tiden och om jag inte hade utvecklingssamtal och födelsedagskalas i tankarna hela tiden hade jag nog läst ut boken idag.

Mitt bokpaket har inte kommti. Snyft. Det gör inte så mycket egentligen (o-snyft).

Nu ska jag dricka mitt kvällste (eller thé som det ibland - oförklarligt nog - kallas)
Hej då.

Företagshälsovården - vår inspiration...

Jag håller forfarande på att läsa "Mina drömmars stad". Jag är inne på vecka två! tror jag men jag tycker att den är bra. Ändå. Den tar bara lång tid att läsa. Jag har inte riktigt varit säker på vad jag skulle skriva om den men jag gör ett försök. Jag antar att ALLA redan har läst den så ni får gärna kommentera mina söndagströtta åsikter/tankar om boken. Det jag gillar allra mest med boken är förstås - som alla vet - skildringarna av staden. Det är lite kul att tänka sig slussen (där jag stått i flera år och väntat på bussar ut till Nacka) som den såg ut för 150 år sedan. Jag önskar att jag hade blivit begåvad med ett bättre lokalsinne för då skulle jag veta exakt var de är i boken men det går bra så här också för Fogelström är en så bra beskrivare. Däremot undrar jag över bokens huvuperson Henning. Jag undrar varför han är så trist? Så oskuldsfull à la Rousseaus vildar?

Visst kan man väl ha både en stad som huvudperson och en huvuperson som är människa? Jag kan tycka att "Mor gifter sig" är bättre i så fall - när det gäller att huvudpersonen är intressant. Jag har dock fortfarande 130 sidor kvar att läsa men jag skulle inte tro att Fogelström kommer att ändra på Henning i första taget. Jag antar att han gjort Henning sådan för att vi ska uppleva "drömmarnas stad" samtidigt och på samma oskuldsfulla sätt.

Kanske författaren skulle beskriva sin huvudperson som "staden och inte personen" på samma sätt som jag nyss hörde företagshälsovården (NLLs) beskriva sitt uppdrag som "arbetsmiljön är vår patient - inte den enskilda medarbetaren". Hur kan man ha arbetsmiljön som patient undrar ni kanske? Svaret är: Det vet ingen! När jag hörde det blev jag mycket förvånad måste jag säga men om man tänker efter är det kanske inte så underligt. Om man har personer (fysiska) som patienter blir det ju en massa jobb och kanske måste man behandla vederbörande med någon slags medicin eller samtalsterapi eller jag vet inte men om nu arbetsmiljön är patienten kan man ju skriva planer eller beställa ergonomiska stolar och det är betydligt lättare och ger förstås mer betalt (tror jag) än att arbeta med människor direkt (vi som arbetar med ungdomar vet dessutom att om man gör det så är man nästan inget värd.) Jag tror banne mig att de har kommit på något riktigt bra! Vi ska kanske också börja med något liknanade på skolorna? "Vi jobbar inte med elever i första hand - vi jobbar med kunskaper och pedagogik!". Vad tror ni om det? Vi skulle kunna stitta och skriva planer och beställa pedagogiska böcker - eller stolar - hela dagarna och dessutom få upp våra löner. Inte så dumt kanske?? Vi skriver ju visserligen redan många och bra planer och vi beställer böcker men de verkar ha tagit steget fullt ut på f-hälsovården och om vi skulle inspireras av dem...

-Tänk dig: Undervisning utan jobbiga elever! Bra eller dåligt?

Nu sitter jag och undrar om jag ska radera hälften av det jag skrivit för i morgon kanske jag inte alls tycker som idag men ni får ta det för vad det är - en trött medelålders! (oj - hjälp!! när blev det så?) kvinnas (bok)tankar.

Tillbaks te boka: Eftersom jag verkligen gillar beskrivningar (kanske efter att ha läst alltför många fantasyböcker i min ungdom?) så läser jag boken och känner mig nöjd. Den är bra och jag kommer att bli stolt över att jag har läst en bok som så länge stått och häcklat mig från bokhyllans trygga över hylla. Jag kanske till och med läser "Bröderna..." men det får vi se för snart kommer mitt oseriösa (nåja) bokpaket!! Hurra!!

Fejsbok - ett pyramidspel?

Jag har bestämt mig för att jag inte inte inte ska "lalla runt på fejsbok" (som Frida så vackert uttyckte sig). Jag vägrar! Jag kan inte göra saker som "alla" gillar. Varför? Det är ju dumt, jag kanske missar en massa fina saker i livet? Dessutom gör jag många saker som "alla" gillar men jag går omkring och tror att jag inte gör det! Hur dumt är det egentligen? Typ - superosmart och ganska töntigt men ändå... Jag har t ex aldrig sett Titanic. Den har ju ALLA sett - eller hur? Men inte jag. Jag blev less och sur som en kart på att det var så mycket reklam och att alla pratade om hur bra den var. Hur känner jag för det nu?

- Jag mår bra. Det kanske inte är så dumt ändå, att välja bort saker för att man är less på att alla hela tiden pratar om det. Jag har nu utvecklat en titanicliknande känsla för facebook och kommer således att inte få kontakt med gamal pluggkompisar, inte vara med i diskussioner, inte ha "vänner" eller få bita någon. Hm.

Jag får väl göra som med bloggandet. Jag väntar tills alla säger att "det är såå ute med bloggar" (nästan då..) eller tills någon tvingar mig (heheh) innan jag skaffar en. Det går bra. Jag är inte mån om att vara hipp/inne/fett grym, jag gillar mitt gammeldagsa "läsa en bok i pappersform inte som pdf!" sätt att vara och säger bara:

-Yes box - all rait för så säger man väl fortfarande i hippa kreddkretsar??

Eller?...

Men jag köper ju inga stövlar och väskor och sånt!

Så. Nu har jag gjort det igen! Jag har slösat massa pengar på böcker. Puh. Fast det dröjer innan de kommer för jag beställde först fyra böcker och sen kom jag på att jag ville ha två till och sen beställde jag från ett annat företag en bok för att den inte fanns på det första och så liksom rullade det på - utan tanke på kostnader.. Jag har visserligen aldrig - inte en när jag var fattig student - haft någon tanke på att avstå från just böcker och aldrig har jag backat för att köpa en bok för att den var för dyr! Inte om jag riktigt ville ha den i alla fall. Böckerna jag beställt är:

MCCARTHY, CORMAC:NO COUNTRY FOR OLD MEN

MARTIN, GEORGE R. R.:GAME OF THRONES

MCCARTHY, CORMAC:BLOOD MERIDIAN

ALVTEGEN, KARIN:SKUGGA

samt

MACBRIDE, STUART:DYING LIGHT
MACBRIDE, STUART:KALL SOM GRANIT

och även

RANKIN, IAN: WATCHMAN

Hm. Verkar det mycket för Er kära läsare? Det var ju faktiskt nästan två månader sedan förra bokpaketet och jag har nu bara "Skumtimmen" kvar att läsa ur min tidigare "att-läsa-lista". Den är dessutom lånad på skolbibblan - perfekt för vi får aldrig förseningsavgift!

Jag vill bara berätta också att man kan ha bra medarbetarsamtal!! - JO! man kan det. Jag pratade med "il chefe" och hon tyckte att en bokcirkel var ett utmärkt alternativ till billig men inte-det-man-riktigt-var-ute-efter-fortbildning. Dessutom tyckte hon att jag och mina kollegor skulle åka till IRLAND!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! WOW!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!KOOOOOLLLL!!!!!!!!! Vi ska nu bara kolla lite alternativa pengakällor för att på något sätt förbilliga vår resa men sen är det klart (nästan).

En sista tanke för dagen: Kanske bibblan är ett alternativ för bokslukare?? Eller är alla bra böcker redan utlånade redan? Jag ska göra ett försök eftersom ... Det blir lite dyrt. Men. Jag köper ju inte scarves och inte heller smink och vad jag förstår kostar det också en hel del.

Godnatt alla out there.

Heart Sick - hjärtsjuk?

Hej,
Läser just nu "Heart Sick" och den är väl ganska bra tror jag. Jag litar inte helt på min förmåga att veta vad som är bra just nu så om nån annan mot förmodan läst den och vet om den är bra så får ni gärna skriva en rad. Det är svårt när jag är så kräsen i mina val av deckare (Rankin och Connelly är favoriter) för de skriver ju max en bok per år! När då dessutom Stieg Larsson har gått och gått bort så finns föga tröst i att jag hittat en till favorit. Huvudpersonen i "Heartsick" är en journalist (jag gillar mest polishuvudpersoner för de andra är så..töntiga) med rosa hår! Det är förstås helt ok att ha rosa hår men författaren skriver och beskriver hennes hår ideligen!!! Hur många gånger är det intressant att veta vilken frisyr ett rosa hår har?? Dessutom har författaren en tydlig faiblesse för yttre personbeskrivningar - vilket jag inte gillar. Som ni ser är jag kritisk. Ändå vill jag ge boken en chans för handlingen är intressant(eventuellt?).

Den handlar om en polis (som journalisten med ROSA hår ska skriva om) som blivit torterad av en seriemördare och som senare har (polisen alltså) utvecklat ett drogberoende och ett "dåligt liv" (oj oj! jag skulle verkligen inte vilja att en elev som beskriver handlingen i en deckare för mig skulle uttrycka sig så där dåligt!! Vadå "dåligt liv" liksom? - Ja ja, han är skild, ärrad, verklighetsfrånvänd osv.). Man får följa journalisten och polisen om vartannat. En ny mördare härjar i Portland (? USA nån stans - det är inte så viktigt) och polisen jagar honom/henne. Ibland får läsaren tillbakablickar till när polisen var fången hos mördarpsykopaten.

Som ni ser är det en ok seriemördarpolisjaktbok men ingen höjdare so far. Jag känner mig tvungen att försöka hitta fler BRA deckarförfattare och försöker läsa nya då och då. Det kan bli som nu - att jag tycker att boken är ok men inte vill läsa något mer av författaren - eller så kan man hitta något nytt? Åsa Larsson var en sådan "prova-påföfattare" för mig och jag har läst alla hennes böcker - och Alvtegens också! Men den här...

Betyg 3 av 5.

Nu ska jag läsa ut den! hej då.

Spleen

Jag har inte skrivit på länge nu känns det som. Jag tror att det är för att jag känner mig så ..Tråkig. Vem vill läsa en tråkig bok-blogg egentligen? Vill jag skriva en bok-blogg - egentligen?
- Ja. förmodligen men inte just nu. Jag är drabbad av spleen - eller mjältsjuka - eftersom vi ju är i Sverige och jag inte tror att någon från utlandet heller vill läsa en tråkig blogg. Dessutom skulle de ju bara förstå ordet spleen och det får de ju inte ut så mycket av förstås. Mitt mjältsjuka tillstånd förbättras föga av att vi nu har s k kompetensutvecklingsdagar just nu.

- Aj!!! Inte kul

Efter mötet idag - som var förhållandevis kort tack och lov - var min känsla:
-och så förspills ännu en dag...

Jag undrar om det var så det var tänkt att vi skulle känna efter dagen? Knappast. Synd egentligen. Om människorna. osv.

Kanske nästa blogg inlägg - när nu det blir av - kommer att vara på engelska bara för att variera mig? Kanske. Om jag orkar.

Jag har inte ens en bok att läsa (jag har börjat på tre olika men ingen känns kul - that's spleen for you folks!)

Konstigt nog kände jag mig uppåt värre när jag läste the Road - som ju var exceptionellt deppig och svart - än jag gör nu när jag ägnar dagar och kvällar åt att se på tv eller snyta mig.

Äh, nu ork ja it skriva nå mer..

På snorfronten intet nytt

Jag har bestämt mig. Jag ska bli frisk! Jag kan bli det..Kanske.. aldrig..Blä. Men jag ska i alla fall gå till jobbet i morgon för till slut blir man less på att vara sjuk och man vet aldrig, några alvedon och lite lektioner kanske är just den rätta kuren för snor och heshet (kanske inte?). Skit.

Roligare: Vi har fått hem bilen!!! Superfin och miniliten.

ciao.

Hej blogg(läsare)

Jag vill bara säga att det är synd om mig för jag är sjuk. Buhu. Skit.Blä. Jag har läst ut "Exit Music" - mycket bra bok - och håller på att avsluta "Rapsbaggarna" - trevlig och trivsam läsning. Alltså: bra läsning men dålig hälsa. Nåja, man kan ju inte få allt här i världen.

Jag skriver mer när (om) jag blir piggare.

hälsningar Snorinor

Dagen fortsätter - läses med försiktighet..

Gissa vad detta ska föreställa!? Mot bättre vetande gjorde jag Ella till viljes och bakade småkakor! Jag måste erkänna att jag tycker att jag är helt OK när det gäller bröd-och mjukkakbak men småkakor.. De har gäckat mig i alla år. Så även idag. Jag vet inte hur man ska förklara dessa småkakors agg mot mig - jag har aldrig gjort något mot dem - jag gillar dem inte ens så jag äter inte upp dem i onödan. Hm. Är vi något på spåret här? Så här blev de fastän vi (jag och Ella) följde receptet helt och fastän vi hade riktigt ko-smör i degen. De blev hyfsat goda tror jag men ska de verkligen se ut så här????

I min fortsatta jakt på "the fall guy" eller syndabocken eller pojicering kommer jag hädanefter att hävda att det alltid är UGNENS fel. Då vet ni det. Nästa gång blir det chokladmuffins eller källarfranska för det brukar fungera - oftast. Men. Snart . Är. De. HÄR!!!

Barabappbappbapp BAAAA:

- LUSSEBULLARNA!!

Hurra för det. Mums.
Later Dudettes :)

Morgonbestyr..och gnäll - läs om ni orkar..

Min morgon:

Vaknade klockan 6. Väckte barnen. Gjorde oss i ordning. Jag hade tänkt nämligen. Jag hade en utomordentligt bra Plan. Vi skulle köra Kalle till bussen (som går kl 7) och på så sätt komma oss iväg i tid till dagisochskolan. Allt gick bra ända tills... Jag inser att jag glömt min matlåda och min snusdosa hemma. Jag tycker då -smart!!- att det är lika bra att köra hem en sväng för att hämta grejerna (tjejerna ska ju egentligen vara på dagisochfritids först klockan 7.15 men brukar alltid komma dit kl.7.28 så personalen kanske chockas av att de kommer för tidigt). Nåväl. Vi kör hem och allt är bra (klockan är nu: 07.14 och de kommer att komma ITID! tänker jag. Vad smart jag är - tänker jag..). När vi är framme vid dagis säger Moa: "Var är mina gympaskor mamma?" ... De är hemma! huga, nu måste lilla gumman springa omkring i stövlar och spela brännboll och leka..och alla andra har gympaskor! Jag ser en liten tår i ögonvrån (krokodilvariant kanske men jag är trött och känslig och vill ju inte att Mitt barn ska måsta...)



Då tänker jag: "Vi har ju lite tid...klockan är ju inte 7.28 i alla fall och vi kommer nog att bli tidigare än vanligt hur som helst... (ni suckar och tänker - hon är en sån där curlingmamma, en sån där blöt filt som gör allt som barnen vill - och ni har alldels rätt just den här morgonen i fråga..suck..hur blev det så..?) Vi åker hem IGEN. Men nu börjar det roliga. HAHAHAHA. Skorna finns inte i huset!! Så minns jag.. Det var ju mormor som hämtade barnen i går. PUH. vi åker tillbaka och lämnar Moa på fritids och där står - GYMPASKORNA! Hurra. Nu är jag så stressad att jag blir sur som ett kart. "Road rage"- sur liksom, högt blodtrycksur, menshaggasur eller till och med måndagssur. Morgonen förstörd.



Men så närmar jag mig jobbet och får se...



Världens bästa och största REGNBÅGE. Allt är helat av naturens koolhet! Jag är seren, snäll och full av arbetslust (nåja). Det är bra med regnbågar och vissa morgnar är de helt underbara!


Sedan är det mesta som en vanlig dag.

Heja naturen!

Nu är jag tillbaka!

F'låt att jag inte skrivit i dig min kära blogg, men jag har varit sjuk - superförkyld och t o m lite feber! Stackars mig! Jag har alltså inte bara försummat bloggskrivandet men dessutom har jag inte heller läst något...Fy fy. Nu är det fotboll på TV och det borde ju varit ett utmärkt tillfälle att blogga men så har jag ju inte läst... Hataa förkylning! Men det kunde ha varit värre förstås.



Jag har börjat lite smått med Exit Music för när man läst alla tidigare böcker i en serie så är det lätt att hänga med i handlingen även om man är förkyld. Serien är förstås Ian Rankins böcker om Rebus - en skotsk polis - och den är ett absolut måste för deckarläsande anglofiler. Alla som missat den bör prova någon av böckerna i serien om inte annat för att huvudpersonen Rebus är så cyniskt rolig! Nu ska har (i Exit Music) gå i pension men vi får se hur det går med det... Det är lite som att se en tv-serie med fristående avsnitt när man läser böcker som dessa och jag antar att vi läsare är lite lata som inte orkar "lära känna" nya poliser/detektiver varje gång. Jag gillar boken hittils men har tänkt lite på det där med serier.. Jag läste ju Läckberg nyss - som även hon har samma huvudpersoner i bok efter bok - och kände då att jag var lite less på att läsa om samma gamla stad och samma gamla karaktärer.

Jag antar att det gäller att gilla polisen/privatspanaren/detektiven väldigt mycket för att orka med samma person i bok efter bok. Jag undrar om det är böckerna med Sherlock som lagt grunden till deckarnas serie-form eller om vi bara gillar förutsägbarhet i största allmänhet? Det är som att jämföra filmer med tv-serier antar jag. Jag känner (på vardagarna i alla fall) att jag inte orkar med att titta på en helt okänd film utan sitter i stället och kollar på nån serie som inte ens är så bra, bara för att då "vet man i alla fall vad man får". Jag undrar om det finns någon bra deckarförfattare som inte skriver om samma personer hela tiden? Kanske Karin Alvtegen kan räknas dit? Eller är hon för "odeckig" i sina böcker och mer "psykolog-thrillig" och därmed undantagen deckarseriefällan? Hon har ju förresten skrivit en ny bok som jag bara måste lägga till min läslista!

Jag tror att det blev mål nu! Det blev ett väldigt liv från soffan i alla fall.
- 1-0 till Sverige. Heja.

Nu ska jag sova lite. Måste vara pigg när jag ger eleverna engelskaprovet i morgon..hehe..

Vad ska jag läsa nu? igen..

Jag ser på mitt inlägg från igår(?) att jag då var tvärsäker på att jag skulle läsa "Rapsbaggarna" efter "Flyga drake" men nu känner jag plötsligt inte för att läsa den mer. Så konstigt. Undrar om jag borde följa min plan eller om jag ska gå "utanför ramarna" och vara lite "Crazy" och välja en annan bok - kanske t o m en som inte står på listan?? Det känns lite som när jag var med i aftonbladets viktklubb och lagade bra recept och skrev upp kalorier och gav upp för att det var så tråkigt med kalorier - eller som nu i höstas när jag skrev en matlista för FEM veckor och gav upp efter tre (rekord i uthållighet för mig?). Jag gör en plan men sedan orkar/gitter/ids jag inte följa den. Det blir för tråkigt. Eller nått..

Om boken "Flyga drake" vill jag bara säga...Vad vill jag säga egentligen? Jag gillade den för att den handlar om Afganistan och relationer mellan människor och den var lättläst och bitvis spännande och annorlunda. Om någon sitter och tänker..."Vad ska jag läsa nu?" precis som jag, skulle jag rekommendera boken. Bli inte rädda för att det på omslaget står "En skakande berättelse ..." - den är inte en sån bok! Inte riktigt i alla fall. Det går inte att jämföra den med "The Road" tycker jag för den boken var som ett slag i magen på mig och "Flyga drake" är lite för pedagogisk/förklarande för att kännas så men som sagt: jag gillade den och kan gott rekommendera den till någon som intresserar sig för förhållandet mellan människor och i synnerhet mellan far och son.

Jag tror att jag ska gå en kurs i hur man skriver om böcker för det här var inte kul! -Men. Vänta nu! Jag är ju lärare i svenska och lär ut hur man skriver om böcker! Det kallades.... vänta, jag har det på tungan...bokrecension!!! Just det. Hm. Nåja. Den som eventuellt läser min snurriga blogg kan se fram emot fler "icke-bokrecensioner" i framtiden eftersom jag får nog av de "vanliga" i skolan och faktisk inte har lust att skriva sånt i bloggen. Så det så. Kanske skriver jag en "klassiskt" bokrecension om nästa bok jag läst .. och kanske inte. Den som läser får se.

Och med den spännande cliffhangern lämnar jag er åt ert öde denna däckbytarsöndag.
Godnatt alla and peace be with you!!

ps. om en vecka hämtar vi vår nya bil! heheheheheheh...Finally!!

Attläsalista

Kom igen, inse att sär skrivning är nödvändigt ont.. att läsa lista... eller ... "att läsa"-lista... hm.

När jag skrivit gårdagens inlägg kände jag mig lite missmodig och därför vill jag nu bara få med denna lista också för dessa böcker kommer jag garanterat att läsa (till skillnad från de andra?).

Nåja. Here goes:

1. Flyga drake av Khaled Hosseini (håller på med den nu)




2. Rapsbaggarna av Karin Brunk Holmqvist




3. Skumtimmen av Johan Theorin




4. Heartsick av Chelsea Cain




5. Exit Music av Ian Rankin

Vilka böcker står i tur för Er?

Happy Friday på er allihop!

Veckans bokfemma - olästa böcker

Jag kände direkt när jag såg Annas blogg att denna femma var något för mig! De två första böckerna kommer till mig direkt:

1. Jag har haft framme "Mina drömmars stad" och tänkt läsa den ända sedan jag flyttade till Stockholm (för sex år sedan) men timingen verkar aldrig bli rätt. Alla som har läst den säger att den är bra men jag kommer bara inte till skott.

Okänd soldat är ännu längre tillbaka i tiden. En elev jag hade första året jag jobbade som lärare, 1998, (han gick industriprogrammet) läste den och rekommenderade den men jag kommer inte förbi det ålderdomliga språket och dialekterna men nästa år är det ju 10-årsjubileum och då kanske...

Och varför har jag aldrig läst "Moment 22"?

Jag tror att det är för att den handlar om krig men jag borde verkligen ha läst den och jag planerar att läsa den snart...

Och vad sägs om denna tegelsten? "Bröderna Karamazov" av självaste Dostan. Jag har faktiskt läst 400 sidor av den och gillade den mycket! På något vis kom jag av mig i läsningen och sedan dess (mer än tio år sedan ) har jag tänkt läsa ut den. Jag tror att det är bokens längd (900 sidor) som skrämmer bort mig från den gång på gång. I början visste jag inte om jag skulle vara tvungen att läsa om de 400 jag redan läst men nu är ju inte det ett problem längre. Jag VET att jag måste läsa om dem. Hm. Kanske det är nästa bok jag tar mig an? Jag älskde "Idioten" och "Brott och straff" så jag bara MÅSTE läsa denna känner jag nu. Vi får väl se..

Hm. Simone de Beauvoir borde jag ha läst men... Som duktig feminist ska man ha läst sin Simone och jag har den i bokhyllan där den tidvis stirrar oförlåtande på mig. - Fy på dig, som inte läst mig tycks den säga. Skälet till att jag inte läst den är att den alltid verkar så ... tråkig när jag bläddrar i den. Synd att säga men jag tror inte att jag någonsin kommer att läsa den. Om det är någon som läst den och tycker

att den är bra kan ni gärna kommentera för då kanske jag får lust att läsa den? Eller?

Nu blev jag trött när jag såg alla boklöften som inte ifriats så jag bjuder er ajjö för denna gång.

Personbeskrivningar - ett onödigt ont?

Jag undrar. Är jag en dålig läsare för att jag helt och hållet skiter i personbeskrivingar? Jag insåg på min lektion idag att jag inte kan komma ihåg en endaste personbeskrivning jag läst (kan ni?). Om jag tänker på den senaste boken jag läste (Gibsons) så kommer jag inte ihåg något om hur personerna såg ut. Inte ett smack. Fast egentligen menar jag nog bara personbeskrivningar som gäller personernas utseende för jag tycker - förstås - att det är viktigt att förstå personers inre och att förstå deras handlande och hur de tänker. Det är mycket för att se hur huvudpersonen utvecklas som jag läser böcker (och för verklighetsflykt förstås).

Nu tänker ni kanske..."Men, hon läser ju deckare! Hur kan man då säga att man intresserar sig för huvudpersonens karaktär? Alla deckare har ju schablonartade karikatyer till persongalleri och alla deckartyper är ju bara alkoholiserade, socialt misslyckade arbetsnarkomaner...så hur kan hon säga så?" Eller så tänker ni inte så alls. Hur kan jag veta vad ni tänker? SKRIV KOMMENTARER! (de ä så kul tyck ja')

Jag vill bestämt hävda att bra deckare har karaktärsutveckling (en viss grad av det i alla fall). Ett bra exempel på detta är Karin Alvtegen vars personer verkligen är en stor del av behållningen i böckerna. Man kan ju också säga att t ex "Brott och straff" är en deckare? Eller betänk: E A Poes djupdykningar i det mänskliga psyket! Deckarens fader!! Så det så.

I alla fall så tycker jag att det är förtvivlat svårt att lägga på minnet om personen i fråga har blont/brunt/svart hår, är lång/kort/, har blå/gröna/bruna ögon osv. Jag insåg t ex först i slutet av den fantastiskt braa (tyckte jag) boken "The Road" att mannen och sonen bara kallade just "mannen" och "pojken". Är jag konstig? Är ni likadana när ni läser? Man kanske inte tänker på sådana utseendedrag som är s k normala. Däremot kommer jag faktiskt ihåg att han i "Kärlekens vidunderliga historia" är/var dvärg (och då har jag ändå bara kommit 50 sidor i den boken ... Bra av mig va!).

En sak som jag gillar däremot är miljöbeskrivningar. Det vet jag av erfarenhet (i skolan) att det är många som inte gillar eller som t o m hoppar över miljöbeskrivningarna! Hur kan man gilla en slags beskrivning men inte en annan? Jag ville t ex åka till Turkiet när jag läst Pamuk, till Sofia och Budapest när jag läst "Historikern" och till Nya Zeeland när jag läst (kommer inte ihåg titeln på boken tyvärr men ni fattar vad jag menar?). Eftersom jag nu påbörjat "Flyga drake" (den verkar bra - och lättläst) kommer jag nog snart att vilja åka till Talibanlandet? Jag och Gudrun skulle kunna hålla ett tal sedan...(but I digress..)

Kanske är det så att man kan variera sig mer med miljöer? Människor är sig lika men miljöerna har potential för mycket mer. Jag skulle ändå vilja läsa fler böcker med personer som var t ex dvärgar/superfeta(Gilbert Grapes mamma kommer jag ihåg)/(nu tog det slut på bokpersoner vars utseende jag minns... så ni förstår mitt dilemma)

Ja. Jag har beslutat att duktiga författare inte lägger ner för mycket på att beskriva så oväsentliga delar av sina karktärer som utseende och är härmed nöjd över att veta att jag är EN BRA LÄSARE. (sa hon ödmjukt)

Hej då.

Städa - en familjeupplevelse

Kära blogg,

Idag har hela familjen städat! Vi är inte så förtjusta - varken jag eller min Karl - i att vardagsplocka upp sånt som barnen slänger på golvet men idag städade hela familjen och det var ...kul? Tillfredställande var det i alla fall och nu ser man golvet i Ellas rum och vi får plats med fler böcker i övervåningens bokhyllor (plockade ut 40 böcker och bar ner till "källarbiblioteket"). Jag kan nästan förstå människor som säger sig gilla att städa (obs. nästan) efter dagens städfest.

Ella var den som var mest ihärdig fastän hon har feber och är förkyld (ja, nu börjas det igen...) men det står ju i alla böcker om barn (fast jag bara tror detta för jag läser ju inte faktaböcker om barn..) att femåringen gillar att hjälpa till och är mån om att "behaga". Jag tror att det är min ömma moder som berättat detta för mig? Jag har länge gått och undrat om Ella skulle hoppa över denna fas och gå direkt till "lilla puberteten" d v s sexåringsstadiet men det verkar som om hon tänkte vara femåring lite grann i alla fall. Hon har visserligen inte ens fyllt fem år (i november fyller hon) men... Jag undrar lite om jag skulle borda läsa lite faktaböcker om barn ändå?

-Nä. Eller? Kanske? Just nu längtar jag efter att läsa vuxenböcker och vara för mig själv en liten stund.. så att jag orkar pyssla en massa mer prinsar och prinsessor en annan gång. Här är en fin bild på resultatet av helgens pysselaktiviteter:

Fint va! God Söndag på er allihopa!!

Ännu blommar trädgården..

Kalle har lånat en bra kamera från sitt jobb och jag passade på att ta kort på vår Klematis som fortfarande tappert blommar. Jag tycker att frökapslarna också är fina så en sån fick slinka med på bilden. Annars var det svårt att ta några fina kort idag när det var så mulet/mörkt/höstruskigt ute. Jag köpte en korsordstidning idag så vi får se hur mycket jag hinner läsa i helgen. Vi ska dessutom städa också. Puh. Men skönt när det är gjort!

Syster Karin är här och hälsar på och vi (döttrarna och jag och syster yster) har pysslat prinsar och prinsessor och ätit röding hos mamma och pappa.

Hej då rå...

Fredag

Så skönt. att. det. är . Fredag.

Jag borde uppdatera min blogg men här sitter jag med ett glas vin och en Kalle och en TV och då får inlägget lida. Jag har dessutom skrivkramp. Ja, faktiskt. Jag lovar. Jag vet inte vad jag ska skriva - det känns som på lågstadiet (70-talet) när vår hippielärare (han såg skum ut kommer jag ihåg, och så hade han idéer om att man skulle vara ute i naturen och lära sig...jaja..) tvingade/inspirerade oss att skriva en bok med "tankar". Det är ganska roligt att läsa den nu faktiskt, men det står mest: "Vet inte vad jag ska skriva, det snöar, Anna skriver, Peter blundar...".

Idag har vi varit till frisören, flickorna och jag, och sedan var jag helt slut (det tog två timmar) men flickorna var superfina! Sen åt vi godis och efter det var det slut på friden - sockerkicken är ...utmattande för en mamma och därför är det lätt att hålla regeln om "godis EN dag i veckan".

I boken spåras containern fortfarande men det börjar dra ihop sig till en .."slutstrid"? Vi får se.

Trevlig fredag på er alla där ute i cyberspace!

utan internet..

Jaha,
Nu är jag tillbaka i cyberrymden igen. (fast på jobbet). Vi har nämligen varit utan internet i någon dag för vårt nya supersnabba grejs har inte kommit igång! Dumma Piteå energi eller kommun - jag vet inte så noga.. Jag harvar i alla fall på med samma gamla Gibson fortfarande fastän jag blev något sugen på att läsa "Flyga drake" när Anna skrev om den i sin blogg. Det tar lite lång tid med boken "Spook Country" eftersom den just handlar om "spooks" d v s agenter eller liknande hemliga människor och de är alltid så omständiga och vaga när de beskriver sina motiv för sitt handlande att man verkligen måste läsa ordentligt för annars fattar man ingenting av vad som händer.

Ett exempel: (fritt tolkat av mig)

Chombo letar efter en container och har spårat den. Han skriver sedan en hemlig och lång och komplicerad kod där han fejkar och låtsas som om han inte kan spåra den (containern). Han skickar den fejkade hemliga koden - nedladdad och gömd i musikfiler på i-poddar - till Costa Rica där någon skickar tillbaka i-podddarna till New York....där andra hemliga typer hittar dem och ...

När jag skriver detta inser jag att ni nog kanske tror att (se jag börjar t o m skriva som en spion typ "vi tror att vi vet att ni tror att ....") boken är lite trist.. Men inte! Det är som en rebus eller en gåta och jag gillar att man måste läsa ordentligt för att hänga med - annars är det inte roligt. Jag gillar INTE böcker där författaren pedagogiskt förklarar allt och man redan i första kapitlet vet hur boken ska sluta...Vem gör det förresten?

Nu ska jag:

1. Rätta klart några finfina artiklar som eleverna skrivit (de är bra!)
2. Boka tid för service på bilen
3. boka tid för att klippa småbarna
4. handla mat....(vad ska man äta varje dag?? svårt.)
5. Apoteket (man vet aldrig när någon blir snuvig osv..)
6. Boka tid för Moas utvecklingssamtal (varför har inte Moas fröken någon e-postadress???)
7. Ha lektion
8. Hämta barnen

Tur att jag har fri läsning på kvällen (för mig själv alltså) för annars blir det ju ingen blogg och det är ju därför jag läser...eller? Jag tycker att jag borde få lön för att utveckla mitt inre genom läsning av skönlitteratur men... det får gå ändå. Eftersom jag har mycket att göra är det bäst att jag sätter igång tror jag så ...

Tja då!

Beware! Be very aware!

Jag har hittat ramar i min mobilkamera! Visst blir ni skraja? Jag blir lite rädd själv när jag ser mig se ut så här måste jag erkänna. Det är ingen Elle Mcpherson som tittar ut under cowboyhatten eller hur? Egentligen vill jag blogga lite om min nuvarande bok men jag känner att jag bör kommentera min enkät som avslutats i helgen.

Kommentar: Det verkar som om de flesta 88% har hittat bra böcker att läsa! Ingen har en dålig i alla fall men jag vet ännu inte vad nästa enkät ska handla om...hm. tänk! Vi får se vad det blir. Jag vill i alla fall tacka Er, kära enkätsvarare, för att ni så snällt fyllt i min betydelsefulla ...enkät. Tack så mycket!

Nu till Gibson. Varje gång jag läser en av hans böcker - och jag har läst alla hittils - tänker jag: "Fan, vad svårt han skriver. Jag undrar om det är dåligt eller om det är jag som inte fattar vad karln menar?...". Så vad det även denna gång. Efter att ha läst ungefär etthundra sidor fattar jag fortfarande ...lite lite grann. Typ. Jag hoppas dock att det kommer att bli bättre, inte för att underligt och svårt att greppa är dåligt i sig men för att det är jobbigt att inte veta om man kommer att fatta det snart eller om man bör läsa om hela boken för att överhuvudtaget fatta...fattar ni? Undantaget till denna regel - för regler bör/måste ju ha undantag- är Gibsons förra bok Känna mönster som i och för sig var lite underlig men som inte var så svår tyckte jag. Efter en stunds eftertanke insåg jag att jag ... läste den på svenska! Detta kan vara förklaringen! Men då betyder det att jag inte läser lika bra på engelska som på svenska och det är ju inte bra förstås (för en engelsklärare! fy!). Den uppenbara förklaringen till detta måste då vara antigen att:

a) Översättaren förenklat språket
b) Den boken var enklare att hänga med i för den hade en tydligare struktur och en entydig huvudperson
c) Det är lättare att läsa på svenska. (även för mig)

Jag lämnar eventuella slutsatser till Er kära läsare för just nu så här på söndagskvällen har jag tankerast (och så smart tänker ni, att hon ska skriva en massa himla text just när hon har rast!).

Nu kommer ett generaliserande och fördomsfullt avsnitt och jag vill härmed varna känsliga läsare från att läsa vidare:

Jag blir så less på talböcker/ljudböcker/inlästa böcker!!! Varför måste de läsas upp så LÅNGSAMT!!!! Jag har verkligen försökt "läsa" i MP3format men de som läser upp texten tycks tro att vi som lyssnar vill ha en paus efter i stort sett varje mening eller ännu oftare. Varför???? Tror de att de läser upp poesi eller? Tror de att jag är dum och inte fattar om de talar/läser i normal takt? Och betoningarna! Jag blir tokig.

Exempel: (de kursiverade orden är betonade)

Jonas vaknade. (paus) Han såg en katt och en hund. (paus). Han steg upp(paus), satte på kaffe(paus) och klädde på sig sin rosa skjorta som han fått(paus) av Anna.

Alltså: Talböcker är inte för mig. Kanske har jag inte hittat bra uppläsare eller så men jag tror att jag ska fortsätta att läsa med ögonen ett tag till (medan jag kan... - sa hon geriatriskt)

Nu bör jag lägga mig och sova...men....

-Jag vill inte lägga mig! Bara en liten stund till!

Hej då!

Tiden - vart tar den vägen?

Tur att det är FREDAG! Kanske jag läser ut boken i helgen? I kväll ska jag nog bara softa i soffan med cheeseballz och Kalle men i morgon är en ny dag...hehe. Jag har tänkt mycket på vad man ska göra åt att man har för lite tid..och lösningen är... ... ... ...

-Nä, jag har ingen lösning

Ciao!

orka..

Jag orkar inte läsa. Det har gått flera dagar utan att jag kommit förbi första kapitlen i Gibsons nya bok. Jag vet inte vad jag ska göra? Under tiden går jag på föräldramöten, jobbar, lagar mat och ser på tv-serier på datorn. Men kul är det inte. (ja, jag vet att man inte ska börja en mening med "men" men.. jag orkar inte..) Jag läser Språktidningen i stället och den är riktigt lättsam och trevlig.

Idag fick vi bredband (riktigt med fiberkabel och allt)! Hurra!

I kväll ska jag försöka med boken igen och se hur det går men just nu känns det tungt och trist.

Usch, vilket tråkigt och trist inlägg detta blev men jag tänker ha kvar det ändå för så här kan det också kännas ibland. I morgon kanske det har vänt och därför får ni väl hoppa över idag om ni vill. Ge inte upp bara, för jag kan vara tillbaka i form redan i morgon. Vem vet? - Inte jag.

Klart slut.
Roger.
Over and out.