Juleläsning hittils.. det kommer mer!!

Conny Palmkvists bok är inte lång alls (200 sidor) så den gick fort att läsa även om jag försöker att läsa riktigt noggrannt när jag läser en bok till min bokcirkel. I början när jag läste den tänkte jag (suck) "hur ska jag orka läsa ut den..." för jag gillade den INTE. Den börjar med att huvudpersonen Gustav (vuxen) får ett brev av Matilda (som han känt när han var tonåring). Brevet får honom att minnas sin tonårstid i byn Sorgen i Skåne. Om jag inte varit tvungen att läsa boken hade jag nog lagt ifrån mig den men nu fortsatte jag tappert och det är jag glad över. Mittendelen av boken där han "är" tonåring är väldigt mycket bättre än början och slutet och gör hela läsupplevelsen tycker jag. Jag håller med Lina Sjöbergs recension i mångt och mycket och tycker att ni kan läsa den om ni är intresserade av en mer detaljerad inblick i t ex språket hos Conny Palmkvist. http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_34437.svd
Jag undrar hur boken blivit om början och slutet varit lika bra som mitten och om boken varit dubbelt så lång? Eller om den varit ännu kortare? (utan början och slutet?) För även om jag gillade mitten av boken så måste jag undra om boken verkligen kan vara bra om inte början och slutet är det?? Det är faktiskt viktigt att ha bra börjor och slut också?

Nåväl. Efter att ha läst om en elak pappa i "Två hus vid slutet av en väg" satte jag glatt igång att läsa om en elak mamma i "Sharp Objects". Elaka eller otillräckliga/dåliga föräldrar fortsätter alltså att vara temat för 2007 för min del (i bokläsningssammanhang). "Sharp Objects" har fått CWA New Blood Ficiton dagger award och är en "deckare" på samma sätt som Stephen Kings "Lida" är en deckare eller på samma sätt som Karin Alvtegens "Skam" är en deckare.. Om ni förstår vad jag menar? Den handlar om Camille som är en lite misslyckad reporter i Chicago. Hon får i uppdrag att åka till sin gamla hem"stad" Wind Gap (population 2000) för att undersöka ett mord på en nioårig flicka. När hon kommer hem bor hon hos sin mamma, styvpappa och halvsyster (Amma 13år) i deras herrgårdsliknande hus i den rika delen av stan. Camille är snygg men orerhört misslyckad socialt och olycklig privat och hon mår mer och mer dåligt av att vara i närheten av sin familj. Boken handlar lika mycket om Camille och hennes förflutna som den gör om mordet, den handlar om mentaliteten hos människor i små samhällen och om hierarkier och att växa upp och den handlar om en elak mamma. Boken är jättebra och spännande även om man kan lista ut lite av handlingen i förväg och för er som gillar "obehaglig stämning" i böcker säger jag: Läs den.

God fortsättning för nu ska jag göra lunch åt min familj!