Gunnar

Jag har just läst ut Bob Hanssons roman "Gunnar", en lättläst och mystrevlig bok i Loe-stil. I min utågva finns en intervju med författaren i slutet och där säger han själv att han influerats av Loe. "Gunnar" är en rolig bok - därför bör man läsa den tycker jag. Jag håller med systerFrida  om att den första delen av boken är bättre och att slutet tar ner helhetsomdömet lite grand men jag är ändå glad att jag läst boken (till skillnad från vissa andra böcker som jag önskar att jag inte slösat tid på alls...). 

Idag blir det vintersport för hela slanten hemma hos oss. Först blir det TV-längdskidor och sedan ute-längdskidor är det tänkt. Skönt att det slutat vara så kallt och skönt att vi slutat att vara magsjuka hela hela tiden! 

Trevlig Helg alla!

Håll med eller håll käft

Jaha,

Nu har jag en till genre att skriva om: "artikelsamlingar". Boken "Håll med eller håll käft" är en samling av Åsa Linderborgs texter i Aftonbladet från 2003-2008. Jag har läst några artiklar i början och några i slutet men jag tror att - detta gäller speciellt de tidigare artiklarna - det är svårt att läsa dem med behållning om man inte har koll på den just då aktuella debatten i de andra tidningarna också. Om ni har boken hemma och vill ha ett tips så läs då "Rosing & Gynning - kvinnor med klass" för den är riktigt tänkvärd tycker jag. Annars är texterna kanske lite väl vänster-marxistvidna för min smak(!?). 

Jag kommer inte att läsa alla artiklar men jag vet inte vad jag ska läsa nu så den får stå kvar på "läser just nu" ett tag till. 

Väntan är över... suck...

I onsdags blev både jag och Kalle sjuka. Samtidigt. Hm. Undrar om den där gången när vi torkade kräk och tvättade Ellas pyamas och lakan mitt i natten har något med det att göra? 

OK. Alla utom Moa var/hade vait sjuka. Vänta. Vänta. Vänta... Hela helgen gick. Ingen magsjuka. Söndag. Yey! Hon klarade sig! Måndag: Skolan ringer. Moa har kräkts. Jaha. Men nu har vi väntat färdigt. Nu får vi ju tillfälle att tvätta om alla lakan och vädra igen. Tur att det är så varmt. Inte. Minus tjugo. Ja. Sånt är livet ibland. Förra veckan jobbade jag  på onsdag. Resten av veckan var jag hemma. Oj, oj. Jag hatar magsjuka. Stackars alla som har det just nu och som kommer att få det. Tur att det går över i alla fall.

Innan jag blev sjuk hann jag dock läsa lite (när jag satt bredvid sjuka Ella). Jag har läst ut "Dödgrävarens dotter" av Joyce Carol Oates. Jag hade bara läst en av Oates böcker innan dennna men jag har försökt många gånger. Jag vet inte varför jag aldrig kommit mig igenom någon roman förut. (den jag hade läst var en bok om boxning. Jättebra! Läs den om du gillar sporten och läs den om du hatar boxning och tycker att det alls inte är en ädel sport utan bara farligt slagsmål och misshandel som legaliserats genom att det sker i en ring).

Jag måste ha valt fel böcker innan för nu var jag fast redan i första kapitlet. Jag ska inte skriva för mycket om boken men i första kapitlet ska huvudpersonen gå hem och upptäcker att en man följer efter henne. Han ser inte särskilt farlig ut - han har en panamahatt på huvudet (bara en sån sak!) men han går hela tiden efter henne. Det verkar kanske inte så farligt och spännande men Oates beskriver känslan av obehag på ett bra sätt och jag känner igen mig så mycket. Vem av er (kvinnor?) har inte gått på en glest trafikerad gångväg någon gång och sett en man gå bakom er och känt... Ruggigt - och värre ska det bli. Det är kanske inte en bok för dig som just nu är ute efter lite lätt underhållning men om du gillar familjedramer och lite diskbänksrealism så är det en bok för dig. 

Det var intressant att läsa den här boken direkt efter att ha läst Lehanes "Gryningens land" som ju utspelar sig i Boston efter första världskriget och några år framåt för Oates bok börjar efter andra världskriget och jag tänkte att jag kanske skulle få en bra "tidsaxel" på köpet. Det är dock svårt att jämföra dem för de är så olika skrivna. Lehanes bok är episk i sitt omfång och sin bredd medan Oates fokuserar på den individuella utvecklingen av en karaktär. De var båda bra på sitt sätt - även om jag föredrar Lehanes bok framför den här.

Jag har också läst "Att tro på Mister Pip" av den Nya Zeeländske författaren Lloyd Jones men den berättar jag om en annan gång. Läs den också! 

Det värsta är väntan...

Vi går nu i väntan och bävans tider enär yngsta dottern dragit på sig årets första (sista? hoppas, hoppas...) magsjuka. Det är så jobbigt att bara vänta tills vi andra (förhoppningsvis mer motståndskraftiga?) också insjuknar. Det är så jobbigt att vänta för att se om det verkligen kommer ÄNNU mer kräk eller om "det värsta nu är över...". Jag går omkring och tänker att "den här gången var det nog inte så farligt" eller "Nu är hon nog snart frisk - hon äter ju en skorpa.." men så har man just satt sig ner för att se på Teve eller läsa och då...

-Mamma... 

Jaha. Det var visst inte över än. Puh. 

Allt detta är ändå småpotatis jämfört med vad den stackars flickan i boken jag nu slukar råkar ut för! Jag återkommer.

Godnatt.

böcker i bokhyllan del 2

Jag ska kanske nämna en författare som vi har alldeles, alldeles flest böcker av...

- Daisy Meadows

Det är förstås barnen som vill ha dessa böcker men jag har ju läst dem så det kanske räknas? Vi har - håll i er -

45!!

böcker av denna författare!!!

böcker i bokhyllan?

Anna har skickat en bokhylleutmaning till mig. Frågan lyder: Vilken författare har du flest böcker av i din bokhylla?

Svaret är: Stephen King!

Vi har 17! böcker av Stephen King i vår bokhylla. Jag och Kalle slog ihop våra "samlingar" när vi träffades -95 och jag tror att de flesta av böckerna kommer från den tiden. Jag gillar de "klassiska" , tidigare böckerna han skrivit och har nog inte köpt någon ny bok av honom på ... massor med år. Jag fick en novellsamling i julklapp för något år sedan och den var bra men jag är inte så sugen på att läsa någon av hans nyare romaner. Ska jag det kanske? Jag tar gärna emot tips om ni har några. De av hans romaner som jag gillat bäst är:

- The Shining (Varsel)

och

- Carrie

De här böckerna har dessutom filmatiserats på helt utmärkta sätt och även om Sissy Spacek inte alls ser ut som jag hade tänkt mig Carrie är hon helt suverän. Jag vet inte varför de inte kan göra så här bra filmer i Hollywood längre men det kanske är jag som är gammal?

Jag har skrivit om Stephen King tidigare på min blogg men det tål att upprepas (kanske?) att hans noveller är sååå bra! Läs dem! Eller se filmerna. Både "The Shawshank Redemtion" och "Stand by Me" är filmer som tål att ses fler än en gång.

Det var kul att bokutmanas så jag ska nog försöka att hitta på en egen utmaning till ER! (ni vet vilka ni är?) Vänta bara...

Trevlig melodifestivalshelg på er alla bloggare!

The Given Day

Alltså, jag bara måste skriva lite om boken jag (fortfarande) håller på att läsa (märkte ni den progressiva formen där..? lite  grammatik så här på kvällskvisten är ju aldrig ? fel...). Jag har tagit lååång tid på mig att läsa den och har fortfarande tvåhundra sidor kvar (eller nått) men jag måste ändå säga att den är BRA. Det är bara det att den handlar om en period i USAs historia som jag inte känner till så väl och då tar det längre tid att läsa men ger mycket. 

Jag kanske avslöjar mig här (som en oförlåtligt okunnig person menar jag...-Säg att det inte är så!!!) men boken utspelar sig 1918-1919 och handlar mycket om fackföreningsrörelsen i USA men även om t ex "spanska sjukan" (influensapandemin) och lite om Babe Ruth (som jag känner till men inte vet så mycket om). 

- Mmmmmm. Chokladpuddingspaus....

En minut senare (jag är snabb!) ...

Varför är den då bra? 

-Den har en bra story och den är skriven med ett bra språk och den verkar väldigt väl "bakgrundsundersökt" (ja ja... jag är trött och hittar inte bra ord men ni fattar). Den utspelar sig i Boston och miljöbeskrivningarna är så bra att man riktigt kan se de fattiga italienska och irländska kvarteren framför sig. Jag påminns om miljöbeskrivningarna i Fogelströms "Mina drömmars stad" faktiskt. Det är svårt att fatta att det varit så fattigt för inte såå länge sedan och det är svårt att förstå hur riktigt riktigt dåligt arbetarna hade det. Själv sitter jag här och tycker att jag jobbar mycket just nu men om jag levt då... Fy ... inte roligt..

Den har två (eller tre beroende på hur man ser det) parallella handlingar och man får även lära sig om NAACP och andra saker. Och så är det förstås kärlek!

-Läs den!