Läst ut boken!

Nu har jag läst ut boken och borde således kanske skriva lite om den - ett omdöme kanske? Jag försöker:
Jag gillade boken mer och mer allt eftersom jag långsamt läste mig igenom den. Jag tyckte att den var mysig och oföutsägbar och spännande på sitt eget lilla vis. Det är också trevligt att påminnas om sina "realismenböckerupplevelser" som t ex Middlemarch osv. Jag tycker att ni ska läsa den - även om den är lite långsam eller kanske just därför att den är lite långsam. Huvudpersonerna är kanske inte så karismatiska (Norrell) eller sympatiska (båda) men de är välbeskrivna och intressanta tycker jag. Det finns några sympatiska figurer med i boken men det bästa med boken är kanske ändå att man börjar fundera. Tänk om det funnits magiker i norra England under medeltiden och de dött ut... Hur skulle vi då ha forskat om dem? Bokens fotnoter är också underhållande läsning (även om texten är mikroskopisk i pocketutgåvan).

Summering: Läs den!

Vojne, vojne...

Hur ska det gå?? Vi har nu blivit djurägare! Två små malar har flyttat in i vårt nystartade akvarium idag. De heter Bert och Birgitta och jag hoppas att de överlever.

Här är Bert - den mest nervöse/företagssamme av dem. Han bor i slottet och Birgitta har gömt sig i vår plastträdrot så hon kom inte med på bild.

Visst är det en fin och skarp bild! Jag har tagit den själv ;)

Fiskrackarn vill ju inte sitta stilla (än... vi ska nog dressera dem så att de "gör sig" bättre på bild men vi har inte hunnit gå fisklydnad 01 än så...).

Håll tummarna för mig och familjen (och Bert och Birgitta) så går det nog bra.

Gokväll!

Nu ska jag välja bok och dricka te och förbereda min extralektion som jag fick till 8.20 i morgon.

Ha det bra och

SIMMA LUGNT!

Söndag

Hurra! 10 000 uppnått i går.

Boken är på väg att ta slut så jag hinner inte skriva så mycket men jag kan avslöja att jag nu har hittat en karaktär att sympatisera med! Jag undrar redan vilken bok jag ska börja med sedan men det lutar åt "Vi, de drunknade" av Carsten Jensen eller Stuart McBrides nya seriemördarroman från Aberdeen.

добрый вечер друзья

Små saker jag önskar...

1. Att slippa tappa rösten! (igen)
2. att stegräknaren ska visa grönt! (10 000 steg)
3. att man skulle få kondition av att äta choklad

Snart är det helg och då ska nummer 2 bli av i alla!

Boken:

Jag är på sid. 624 och nu börjar det hända saker minsann! (så håll ut alla ni som gillar när det händer saker - den som väntar på något gott...osv.osv). Det är spännande men jag har varit för förkyld för att orka läsa på kvällarna mer än någon halvtimme eller så... Jag återkommer med mer (kanske?). Nu ska jag motionera mig ner i tv-soffan för i USA har mina favoritserier åter dragit igång. House!!! Hur bra som helst. Höstsäsongen ser lovande ut. Hm. ... hm....

De däringa stegen då... hm... Kanske man kan skaka räknaren... eller? Är det dumt? Jag ska tänka på saken men nu ska jag dricka te och se på tv. Guten abend freundeniner!

ett försök till...

uppdatering av bloggen. Puh. Det tar emot att skriva igen efter ett sådant långt uppehåll men jag vill gärna berätta om min konstiga och ändå bra bok som jag läser just nu:

Om ni slår upp boken i wikipedia ser ni att den är en "pastisch på 1800-talsförfattares stil och att Susanna Clarke använder en berättarstil som påminner om den gotiska men också den Byronska hjälten...osv osv.". Boken har förstås fått ett pris! Hugo Award for Best Novel (enligt wikipedia). För mig är den mest underlig och konstig men ändå bra...

Den utspelar sig i London på 1800-talet och de två herrarna i titeln är magiker. De ska återupprätta Englands forna magiska storhet och genom hela boken finns fotnoter som berättar om den tidiga engelska magin. Om du vill ha en bok där det händer mycket och en bok där man tycker om huvudpersonerna så är detta inte en bok för dig! Om du gillar en bok med många fotnoter där det inte händer så mycket och du inte riktigt känner sympati med karaktärerna är det det. Fast så enkelt är det ju inte. Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag gillar boken? Kanske är det så att jag är van att läsa böcker från 1800-talets England och gillar stilen? Kanske händer det mer än jag sagt? Kanske är det för att jag gillar att läsa böcker som har "alternativa världsbilder/framtider/historier". Och (jag börjar en mening med och bara för att irritera Er! heheh) efter att ha läst boken i flera veckor (!) så börjar jag bry mig om de två grinolletrollkarlarna och vill gärna veta vad som kommer att hända med dem.

Det är skönt att läsa en bok så där lite i taget och få komma tillbaka till samma miljöer kväll efter kväll. Det är liksom hemtrevligt och behagligt. Jag tycker att den påminner om Historikern av Kostova som jag gillade av precis samma skäl (tycker jag mig påminna mig...)

Jag kanske återkommer med slutdom över boken - kanske inte...

Annars har mycket hänt under sommaren men mycket är sig likt. Mer får ni inte ut av mig idag ;)

Ha det gôtt!