lördag 29 december 2007

Jullov!!

Så här skönt har jag det i min läs- och sovfåtölj dessa lata dagar på jullovet! Det enda som irriterar är att jag fått en envis julsnuva. Man kan ju alltid - om man vill - se det som positivt då jag ju inte är jättesjuk men kanske lite lite för sjuk för att göra något ansträngade.. Idag har jag faktiskt inte sovit en endaste liten blund på dagen men jag har läst ut boken. Notera även den livsviktiga kaffekoppen!

Boken var bra och jag är nöjd och glad att jag och Logan Macrae har mötts. Jag ser fram emot en lång och trivsam mord-bekantskap liksom den jag redan har med DI Rebus och kommisarie Bosch (Bosch är visserligen från LA men lika bra ändå). Jag vet inte varför det är så många deckarförfattare som är så bra i just Skottland (Rankin, Mina och MacBride) men kanske nordliga landsändar lockar fram det morbida i författare. Gäller samma sak i Sverige? Just nu kommer jag bara på Åsa Larsson men kanske ni har fler att tipsa om?


Nu ska jag i alla fall ge mig på Cromac McCarthys "No Country for Old Men" innan jag sover min extra långa jullov-med-sovmorgnar-sömn!! Jag älskar sovmorgnar!! Bolibomba rules!!!



Här är en liten bild på en fåtölj hos mamma och pappa som jag också brukar läs/slumra i:



Man bara måste gilla jullovet!!

Jag önskar att vi hade en recliner hemma också men kanske en annan färg? Skön är den i alla fall!

torsdag 27 december 2007

Juleläsning hittils.. det kommer mer!!

Conny Palmkvists bok är inte lång alls (200 sidor) så den gick fort att läsa även om jag försöker att läsa riktigt noggrannt när jag läser en bok till min bokcirkel. I början när jag läste den tänkte jag (suck) "hur ska jag orka läsa ut den..." för jag gillade den INTE. Den börjar med att huvudpersonen Gustav (vuxen) får ett brev av Matilda (som han känt när han var tonåring). Brevet får honom att minnas sin tonårstid i byn Sorgen i Skåne. Om jag inte varit tvungen att läsa boken hade jag nog lagt ifrån mig den men nu fortsatte jag tappert och det är jag glad över. Mittendelen av boken där han "är" tonåring är väldigt mycket bättre än början och slutet och gör hela läsupplevelsen tycker jag. Jag håller med Lina Sjöbergs recension i mångt och mycket och tycker att ni kan läsa den om ni är intresserade av en mer detaljerad inblick i t ex språket hos Conny Palmkvist. http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_34437.svd
Jag undrar hur boken blivit om början och slutet varit lika bra som mitten och om boken varit dubbelt så lång? Eller om den varit ännu kortare? (utan början och slutet?) För även om jag gillade mitten av boken så måste jag undra om boken verkligen kan vara bra om inte början och slutet är det?? Det är faktiskt viktigt att ha bra börjor och slut också?

Nåväl. Efter att ha läst om en elak pappa i "Två hus vid slutet av en väg" satte jag glatt igång att läsa om en elak mamma i "Sharp Objects". Elaka eller otillräckliga/dåliga föräldrar fortsätter alltså att vara temat för 2007 för min del (i bokläsningssammanhang). "Sharp Objects" har fått CWA New Blood Ficiton dagger award och är en "deckare" på samma sätt som Stephen Kings "Lida" är en deckare eller på samma sätt som Karin Alvtegens "Skam" är en deckare.. Om ni förstår vad jag menar? Den handlar om Camille som är en lite misslyckad reporter i Chicago. Hon får i uppdrag att åka till sin gamla hem"stad" Wind Gap (population 2000) för att undersöka ett mord på en nioårig flicka. När hon kommer hem bor hon hos sin mamma, styvpappa och halvsyster (Amma 13år) i deras herrgårdsliknande hus i den rika delen av stan. Camille är snygg men orerhört misslyckad socialt och olycklig privat och hon mår mer och mer dåligt av att vara i närheten av sin familj. Boken handlar lika mycket om Camille och hennes förflutna som den gör om mordet, den handlar om mentaliteten hos människor i små samhällen och om hierarkier och att växa upp och den handlar om en elak mamma. Boken är jättebra och spännande även om man kan lista ut lite av handlingen i förväg och för er som gillar "obehaglig stämning" i böcker säger jag: Läs den.

God fortsättning för nu ska jag göra lunch åt min familj!



tisdag 25 december 2007

Den mätta dagen

Är inte bäst?
-nja.. Jag gillar den mätta dagen. (kanske är det medelåldern?) Idag är en sån där mätt dag. Vi tar det lungt och stressar inte. Det är skönt. Ella pysslar, jag bloggar och Moa är tyst på sitt rum så man vet aldrig vad som händer där. Alla paket är öppnade och allt (nästan) skräp är bortplockat och det är bara vi som är hemma. Skönt. Jag läser och löser (böcker och korsord) och Kalle ser på sport på teve. Det enda jag vill ha nu är SNÖ!!!

Nu är jag så mätt att jag inte orkar skriva mer!
GOd HElg allesammen!!

torsdag 20 december 2007

Så nära, så nära...

att ingen i familjen skulle vara sjuk i december. Nu har Ella feber. Puh. Sista dagen före jullovet blir en vab. Attans. Tur att jag har en så snäll man som vabbar åt oss. Jag har nästan nästan nästan läst ut min fantasybok och kommer att både sakna och inte sakna karaktärerna och miljön. Om man läser böcker på 1000 sidor kan man faktiskt bli lite trött på dem efter ett tag men så... Slutar det alltid med en ryyysligt spännande cliffhanger och då kan jag inte vänta - jag vill läsa en till del NU! Jag har i alla fall bestämt mig för att vänta med den tredje delen (fyra har kommit ut) och läsa något annat i mellan.



Jag blev lite förvånad att jag kunde läsa böckerna med behållning för jag har ju varit less på fantasy ganska länge men det går bra igen verkar det som och nu fick jag höra att Stephen Donaldson har förlängt sin bokserie om Covenant (hette han så? Ni vet... han med spetälska..). Jag vet dock inte om jag ska läsa dem för jag har för mig att de förra böckerna blev mer och mer pessimistiska och mörka allt eftersom och jag vet inte om jag orkar läsa ... Jo - jag gillar ju faktiskt deprimerande böcker om omöjliga anti-hjältar som sliter hund! Är det dåligt av mig? Borde jag - som är ganska positiv av mig (?) - gilla deprimerande mörka böcker? Dessa och många andra viktiga frågor kommer vi nog aldrig att få svar på men jag säger bara:



- NASA har tagit ett kort på en jetstråle som slungas ut ur ett svart hål!

Vad säger ni om det!?
Hur koolt som helst! Eller?











Jetstråle / Optisk bild tagen med VLT (Very Large Telescope) på Cerro Parnal i Chile. Bilden visar kärnan på galaxen Messier 87 (NGC 4486). Jetstrålen är en ström av material som slungas ut från ansamlingsskivan vid det massiva svarta hålet i galaxens centrum. (alltomvetenskap)

onsdag 19 december 2007

The facking union - Ett försvarstal - läs på egen risk

Varför är det så många som är tveksamma till att engagera sig i fackligt arbete egentligen? Det kanske jag också varit förstås - förut. Nu när jag provar på att vara lokalombud tycker jag att det är spännande och intressant men också frustrerande. När man sitter på nybörjarkursen kommer man på många saker och flertalet är ...

-Oj! Inte har jag tänkt på att vi har så många SKYLDIGHETER som arbetstagare/medarbetare. Tänk om arbetsgivarna skulle utnyttja sin rätt till fullo! Då skulle vi inte ha det så kul på våra arbetsplatser kanske? Som tur är bygger mycket på samarbete och samsyn. Det är bra. Men också svårt. Det är till och med svårt att skriva om så jag tror att jag avslutar här...

Det är tur att medlemmarna som man representerar finns och har åsikter och frågor!

Jag vill bara uppmana er alla att (om ni har en fackvänlig arbetsgivare) prova på att jobba fackligt!!! Det är inte svårt (alltid) och det är intressant (nästan alltid). Du får veta mycket om lagar (kul för alla va?) och du kan vara med och påverka (lite i alla fall). Du blir informerad om förändringar och planer (har du lite att läsa kan du alltid läsa en basenhetsplan :) och du känner dig involverad i utvecklingen av din arbetsplats! Kom igen! Engagera dig i facket och få en extra belöning i att du vet att ett starkt fackförbund retar gallfeber på (m)ånga i regeringen!!

måndag 17 december 2007

Hibernation

Jaha. Så har jag gått i ide. Jag vill inte komma ut!! Det är varmt och skönt här i min "hemmakoja" och jag fick verkligen tvinga mig själv att åka till jobbet efter den sköna helgen. I helgen har jag gjort nästan ingenting och det var skönt. Barnen och Kalle har satt upp julgranen - i plast förstås (allergi) - och julstämningen är på topp. Jag och barnen tog oss i kragen (min krage) och bakade lussebullar (äntligen!!) och hela helgen har gått åt till att äta lussebullar och läsa bok. Jag tvingade mig att gå på Moas julfest på badhuset i lördags förstås så riktigt ingenting har jag inte lyckats uppnå än men det kommer...

På badhuset samlades 40 (ca) st barn i alla åldrar samt deras pappor (! Varför är det bara pappor som badar? Är det någon hemlig kod som inte jag vet om?). Moa älskar att bada och simma och hon höll ut i mer än en timme!! Tur att det fanns pepparkakor och kaffe till klorbevattnade kant-mammor efter den utmaningen säger jag bara... Moa har nog aldrig haft en roligare julfest i alla fall så det var värt det tycker jag. Bra jobbat klassföräldrar (mammor! Varför är det bara mammor som är klassföräldrar? Är det någon hemlig kod där med?). Jag har läst ungefär 750 sidor av boken så det är väl "bara" 250 sidor kvar tror jag. Roligt att det inte tar slut på en gång tycker jag.

Hej då på er och Merry X-mas everyone!!

fredag 14 december 2007

Ljus

Idag gick jag ut. Det var ljust ute. Det liksom gjorde ont i mina ögon. Jag vill vara under en filt eller i en koja med en liten liten lampa och läsa och mysa.

Tur att det är fredag. Kanske vi bara ska mysa. Jag hoppas det.

Klockan är tio över ett och det är lite ljust ute fortfarande men inte så farligt. Jag klarar mig nog när jag ska hämta barnen.

Trevlig Helg!

torsdag 13 december 2007

Snark


In the course of his career, Lewis Carroll developed an elegant and morally impeccable technique to fend off demands asking him to explain his work. However it is phrased, his answer is always the same: I don't know. This was the truth, although not in the sense that children and reviewers understood it. Gardner gives us half a dozen examples. Here is how Carroll "explained" the Snark in 1887: "I was walking on a hillside, alone, one bright summer day, when suddenly there came into my head one line of verse — one solitary line — 'For the Snark was a Boojum, you see.' I knew not what it meant, then: I know not what it means, now; but I wrote it down: and, sometime afterwards, the rest of the stanza occurred to me, that being its last line: and so by degrees, at odd moments during the next year or two, the rest of the poem pieced itself together, that being its last stanza."



In the midst of the word he was trying to say
In the midst of his laughter and glee
He had softly and suddenly vanished away
For the Snark was a Boojum, you see.


Bra va! (från Wikipedia - igen)

Fantasyord jag samlar på..


Wight is a Middle English word for a creature or a living being, especially a human being. In modern English today, it is also used in fiction for human-like creatures. Wight derives from the same root as forms of to be, such as was and were. Modern German "Wicht" is a cognate, meaning "small person, dwarf", and also "unpleasant person"; in Low German it means "girl". It is not related to the English word "witch".

Ser de ut så här kanske?


Tack Wikipedia för den fina beskrivningen!


Här kommer nästa ord - håll i er!

cra·ven /ˈkreɪvən/ Pronunciation Key - Show Spelled Pronunciation[krey-vuhn] Pronunciation Key - Show IPA Pronunciation
–adjective
1.
cowardly; contemptibly timid; pusillanimous. –noun
2.
a coward. –verb (used with object)
3.
to make cowardly. —Idiom
4.
cry craven, to yield; capitulate; give up.

Två till kan ni få - för att jag är snäll...


Grumkin och snark


Så här står det i boken:


“Oh, gods,” he said, choking on his laughter and shaking his head, “I suppose I do rather look like a grumkin. What does he do to snarks?”

Jag vill gärna ha anglofilhjälp med dessa två ord i det sammanhanget för jag har inte hittat vad de betyder. Det närmaste är:


The Snark is the fictional monster that Lewis Carroll created in his nonsense poem The Hunting of the Snark. His descriptions of the creature were, in his own words, unimaginable, and he wanted that to remain so.

tisdag 11 december 2007

Hemmatid

Det lät - när jag läste igenom mitt inlägg - som om jag gör en massa saker hemma och är värsta effektiva frun men jag vill bara säga att så är det nog inte riktigt. Hm. Jag tror att jag är ganska så bra på att återhämta mig hemma också men jag tycker ändå att mitt resonemang håller hyfsat bra.

Det är förstås också återhämtande att få vara med sina barn och mysa...

Ja, jag hade nog några luckor i mitt förra inlägg men ni fattar principen? Eller??

Nu ska jag hämta barna och jag hoppas att de är på myshumör.

Hej då för idag.

Arbetsplatsförlagd tid? En tid man tappar bort när man är på jobbet?

Just nu praktiserar jag arbetsplatsförlagd tid. Jag är på min arbetsplats. Jag har förlagt min tid. Var är den? VAR? Ingen vet.

Som tur är har vi på mitt jobb inte arbetsplatsförlagd tid men jag övar mig för man vet aldrig vad nästa avtal kommer att innebära. Jag har precis fått veta att facket och arbetsgivarna begärt medling i avtalsförhandlingarna. Vad de nya avtalen kommer att innehålla vet jag alltså inte än - därför tränar jag på att förlägga tid på arbetsplatsen. Det går ganska bra tycker jag. Jag är ju här. Kanske var det meningen att man skulle arbeta också? Jag kallar min tid just nu för "återhämtningstid" och den behövs kan jag meddela. Puh. Stånk. Oj.

Allvarligt talat är det inte så dumt med arbetsplatsförlagd tid, det är kanske till och med nödvändigt. Jag tror att jag faktiskt ger mig själv mer tid till återhämtning när jag är på jobbet än när jag är hemma. Det är lättare att dra sig undan eller fika eller bara sitta framför datorn lite grand när man är på jobbet. Hemma ska jag alltid något. Jag ska baka eller pyssla eller tvätta eller ... Det kanske är därför så många sitter på sina kontor och kastar varulvar på varandra på facebook? De behöver tid att inte städa, inte handla, inte laga mat, inte baka, inte vara effektiva.


Nu har jag återhämtat mig. Vad ska jag göra då? Jag tror att jag ska börja min "förtroendetid" snart för att förlägga tid kan jag nog nu. I morgon ska jag ha lektionstid och mötestid. Det tror jag kommer att gå bra det med. Egentligen skulle jag nog vilja ha juletid i stället men jag får vänta tills den 21:a med det.

Ciao!

söndag 9 december 2007

Fantasyord

Hej
Här får ni ett ord på vägen till veckan som kommer (vecka 50 för er som är i skolans värld på något sätt annars veckan som är mellan den 10 dec till den 16 dec) oh well...


Ordet är ...

Kraken
Ett mytologiskt sjömonster från Norge
Har ni något favoritord från någon genre? Skriv gärna en kommentar!
Just nu sitter jag framför datorn (duh!) och äter en bit av ett misslyckat pepparkakshus. Det är svårt att fästa bitarna med smält socker utan att de går sönder märkte vi i fredags.. Men bitarna är goda likafullt så det går ju bra ändå..
Snart är det JUL! och JULLOV!

fredag 7 december 2007

Kall som granit forts.

Några små observationer jag gjort medan jag läste boken och som kan vara eller inte vara intressanta för er att veta:
  1. Huvudpersonen Logan har fått en patrullerade polis som kallas "stenkrossaren" som assistent och alltiallo. Det visar sig senare att Stenkrossaren är en riktig heting!! Jag blev lite överraskad faktiskt..
  2. Logans överordnade Insch äter godis hela tiden (jag blev grymt sugen på colaflaskor när jag läste boken - farligt..)
  3. Logan har ett smeknamn "Lasarus"

Nu är ni väl rejält intresserade av att läsa boken? Nu ska jag se klart på idol för någon kommer att vinna snart tror jag. Sen är det ZZZZZZZZZovaaaaaaaaaaaaaaa. Skönt. Godnatt.

Fredag igen..

Vad tiden går fort och nu är det fredag igen utan att jag hann med liksom! Det ska bli sååå skönt med jullov - hurra! Om ni nu vill veta om boken "Kall som Granit" som jag läste ut igår så kan jag utan att avslöja för mycket säga att regnet så småningom övergick i snö men att de var lika blöta och kalla ändå. Jag gillar verkligen när vädret förstärker stämningen i böcker. Jag skyller på "Döden i Venedig" av Mann(?) som jag var tvungen att läsa flera gånger och i vilken vädret spelar en avgörande roll. Det är den där stormen - ni vet - som kommer till Venedig... Jag kommer inte ihåg riktigt vad den hette?? Cirrocco? (eller är det någon slags skorpa? Jag hänger inte med i alla italienskt men något hette den där stormen i alla fall och den var super på att skapa stämning.)

Om ni gillar Rankin och Connelly så ska ni helt klart prova Stuart MacBrides granitbok (fast det kanske ni redan gjort - i så fall - vad tyckte ni?). Nu ska jag ge mig i kast med ytterligare 900 sidor fantasy/påhittade riddar-medeltidskrig men jag kanske hinner någon till bok innan julafton. Jag har tyvärr köpt så många böcker på sistone att jag fått lite önske-kramp i julklappsönskningsdelen av hjärnan. Jag vill ha boktips av ER!

Trevlig helg alla!

onsdag 5 december 2007

julbord och Aberdeen

Mums. Idag åt vi julbord och nu är jag mätt, mätt, mätt..

Annars har jag inte så mycket att skriva om just nu men jag läser i alla fall "Kall som granit" av Stuart MacBride och den är bra. Ett boktips till någon som gillar Rankins deckare! Den utspelar sig i Aberdeen där det verkar regna oupphörligen - som sig bör i deckare - och där detektiven är en sliten, separerad och skadad polis (känner någon igen typen?). Jag tycker att det är bra att poliserna är sådana men jag vet inte riktigt varför jag tycker det?


  • Är det för att riktigt lyckliga, framgångsrika och käcka människor är så ounderhållande (och - låt oss vara ärliga - irriterande)?

  • Är det för att jag själv lever kärnfamiljslivet och vill läsa om något annat?

  • Är det för att det är det mest trovärdiga?

I vilket fall som helst så gillar jag denne polis, som heter Logan McRae, och jag känner att jag börjar tycka att Aberdeen verkar som en intressant plats också så det är ju ett bra betyg på boken (fastän det regnar hela tiden!). Jag gillar också att han knaprar piller (smärtstillande för vår hjälte har ONT - förstås) precis som min tevehjälte doktor House. Jag har bara läst 100 sidor så jag vet inte hur jag kommer att gilla slutet men om den fortsätter i samma stil har jag hittat ännu en skotte till min bradeckarförfattarsamling! Yey!


Jag måste också säga att min favorit detta år "The Road" inte ska bli film (ännu i alla fall) men att en annan av hans böcker "No Country for Old Men" redan ÄR en film som gått upp i USA men kommer till Sverige i februari. Där ser man. Jag borde hänga med bättre men man kan ju inte ha koll på allt. Eller? Cormac McCarthy är alltså aktuell just nu. För alla er som tänkt strunta i Pulizerpriset (som han fick för The Road i år)och inte läsa hans böcker - nu kan ni ju absolut inte motstå dem längre - en av böckerna ska ju bli film!! och det är väl stort nog!? "No country for Old Men" står i bokhyllan och väntar på att bli läst just nu men jag får ta mig i kragen och läsa den innan filmen kommer tror jag.

Rösta nu i enkäten!! om ni vill ...

måndag 3 december 2007

Måndag

Ibland när det är måndag och jag har varitpåmorgonmöte, haft lektioner, hämtatochlämnat barn på dagisochfritids, lagat mat (om makaroner och korv är mat?), skjutsat till simskola och lagt barn så blir jag ............

så blir det.............

Så blir blogginlägget kort.

Vi ses en inte-måndag.

Som tur är har min helg-arg-het helt gått över! Tur att det finns pepparkakor!!


Glöm föralldel inte att rösta i min nya och roliga (?) enkät!!!

Hej då!

söndag 2 december 2007

Aggrodag eller hur man (inte) gör sås..

Hej blogg.

Idag den första advent har jag varit arg. Det började redan på morgonen och sedan har det fortsatt.. Det är ap-jobbigt att vara arg hela tiden så jag kan förstå att arga ungdomar behöver många sovmornar för att orka med all irritation och ilska. Till sist ringde jag till M och frågade om hon ville ta en promenad och sedan dess har argheten varit under kontroll (tack och lov). Jag tänkte till och med vara snäll och laga mat - liksom för att gottgöra min tidigare ilska - men det skulle jag INTE ha gjort.

Det började bra - jag hade en PLAN. Det skulle vara idiotsäkert och snabbt och enkelt. Det skulle kräva minimal tankeverksamhet. Det skulle vara något som barnen gillade. So far so good. Köttbullar (färdiglagade) + potatismos (pulver) + sås (pulver). Snacka om första adventsmiddag!! När jag var klar SKAR SIG SÅSEN! Hur kan någon vara så klantig att de får en pulversås att skära sig - en gräddsås - hur gör man då??



Det finns förstås endast en förklaring:

-Dåligt karma.

Så här fin som på bilden var INTE min sås.
Vad har jag då lärt mig av denna dag? Flera saker: 1. Man ska inte vara arg i onödan. och 2. Man ska inte laga mat om man slipper. Inte ens morötter (som vi alltid har) hade vi för att rädda middagen. Nu har Kalle i alla fall tagit fram glass och chokladsås. Kanske räcker det?
Dessutom kan jag inte bestämma mig för vilken bok jag ska läsa nu. Ska jag fortsätta på fantasy-serien eller ska jag läsa den "nya" deckaren Cold Granite? Eller kanske lösa korsord i stället? Puh.

Som den här dagen artat sig ser jag nästan fram emot måndagen. Nästan.