Spleen

Jag har inte skrivit på länge nu känns det som. Jag tror att det är för att jag känner mig så ..Tråkig. Vem vill läsa en tråkig bok-blogg egentligen? Vill jag skriva en bok-blogg - egentligen?
- Ja. förmodligen men inte just nu. Jag är drabbad av spleen - eller mjältsjuka - eftersom vi ju är i Sverige och jag inte tror att någon från utlandet heller vill läsa en tråkig blogg. Dessutom skulle de ju bara förstå ordet spleen och det får de ju inte ut så mycket av förstås. Mitt mjältsjuka tillstånd förbättras föga av att vi nu har s k kompetensutvecklingsdagar just nu.

- Aj!!! Inte kul

Efter mötet idag - som var förhållandevis kort tack och lov - var min känsla:
-och så förspills ännu en dag...

Jag undrar om det var så det var tänkt att vi skulle känna efter dagen? Knappast. Synd egentligen. Om människorna. osv.

Kanske nästa blogg inlägg - när nu det blir av - kommer att vara på engelska bara för att variera mig? Kanske. Om jag orkar.

Jag har inte ens en bok att läsa (jag har börjat på tre olika men ingen känns kul - that's spleen for you folks!)

Konstigt nog kände jag mig uppåt värre när jag läste the Road - som ju var exceptionellt deppig och svart - än jag gör nu när jag ägnar dagar och kvällar åt att se på tv eller snyta mig.

Äh, nu ork ja it skriva nå mer..

På snorfronten intet nytt

Jag har bestämt mig. Jag ska bli frisk! Jag kan bli det..Kanske.. aldrig..Blä. Men jag ska i alla fall gå till jobbet i morgon för till slut blir man less på att vara sjuk och man vet aldrig, några alvedon och lite lektioner kanske är just den rätta kuren för snor och heshet (kanske inte?). Skit.

Roligare: Vi har fått hem bilen!!! Superfin och miniliten.

ciao.

Hej blogg(läsare)

Jag vill bara säga att det är synd om mig för jag är sjuk. Buhu. Skit.Blä. Jag har läst ut "Exit Music" - mycket bra bok - och håller på att avsluta "Rapsbaggarna" - trevlig och trivsam läsning. Alltså: bra läsning men dålig hälsa. Nåja, man kan ju inte få allt här i världen.

Jag skriver mer när (om) jag blir piggare.

hälsningar Snorinor

Dagen fortsätter - läses med försiktighet..

Gissa vad detta ska föreställa!? Mot bättre vetande gjorde jag Ella till viljes och bakade småkakor! Jag måste erkänna att jag tycker att jag är helt OK när det gäller bröd-och mjukkakbak men småkakor.. De har gäckat mig i alla år. Så även idag. Jag vet inte hur man ska förklara dessa småkakors agg mot mig - jag har aldrig gjort något mot dem - jag gillar dem inte ens så jag äter inte upp dem i onödan. Hm. Är vi något på spåret här? Så här blev de fastän vi (jag och Ella) följde receptet helt och fastän vi hade riktigt ko-smör i degen. De blev hyfsat goda tror jag men ska de verkligen se ut så här????

I min fortsatta jakt på "the fall guy" eller syndabocken eller pojicering kommer jag hädanefter att hävda att det alltid är UGNENS fel. Då vet ni det. Nästa gång blir det chokladmuffins eller källarfranska för det brukar fungera - oftast. Men. Snart . Är. De. HÄR!!!

Barabappbappbapp BAAAA:

- LUSSEBULLARNA!!

Hurra för det. Mums.
Later Dudettes :)

Morgonbestyr..och gnäll - läs om ni orkar..

Min morgon:

Vaknade klockan 6. Väckte barnen. Gjorde oss i ordning. Jag hade tänkt nämligen. Jag hade en utomordentligt bra Plan. Vi skulle köra Kalle till bussen (som går kl 7) och på så sätt komma oss iväg i tid till dagisochskolan. Allt gick bra ända tills... Jag inser att jag glömt min matlåda och min snusdosa hemma. Jag tycker då -smart!!- att det är lika bra att köra hem en sväng för att hämta grejerna (tjejerna ska ju egentligen vara på dagisochfritids först klockan 7.15 men brukar alltid komma dit kl.7.28 så personalen kanske chockas av att de kommer för tidigt). Nåväl. Vi kör hem och allt är bra (klockan är nu: 07.14 och de kommer att komma ITID! tänker jag. Vad smart jag är - tänker jag..). När vi är framme vid dagis säger Moa: "Var är mina gympaskor mamma?" ... De är hemma! huga, nu måste lilla gumman springa omkring i stövlar och spela brännboll och leka..och alla andra har gympaskor! Jag ser en liten tår i ögonvrån (krokodilvariant kanske men jag är trött och känslig och vill ju inte att Mitt barn ska måsta...)



Då tänker jag: "Vi har ju lite tid...klockan är ju inte 7.28 i alla fall och vi kommer nog att bli tidigare än vanligt hur som helst... (ni suckar och tänker - hon är en sån där curlingmamma, en sån där blöt filt som gör allt som barnen vill - och ni har alldels rätt just den här morgonen i fråga..suck..hur blev det så..?) Vi åker hem IGEN. Men nu börjar det roliga. HAHAHAHA. Skorna finns inte i huset!! Så minns jag.. Det var ju mormor som hämtade barnen i går. PUH. vi åker tillbaka och lämnar Moa på fritids och där står - GYMPASKORNA! Hurra. Nu är jag så stressad att jag blir sur som ett kart. "Road rage"- sur liksom, högt blodtrycksur, menshaggasur eller till och med måndagssur. Morgonen förstörd.



Men så närmar jag mig jobbet och får se...



Världens bästa och största REGNBÅGE. Allt är helat av naturens koolhet! Jag är seren, snäll och full av arbetslust (nåja). Det är bra med regnbågar och vissa morgnar är de helt underbara!


Sedan är det mesta som en vanlig dag.

Heja naturen!

Nu är jag tillbaka!

F'låt att jag inte skrivit i dig min kära blogg, men jag har varit sjuk - superförkyld och t o m lite feber! Stackars mig! Jag har alltså inte bara försummat bloggskrivandet men dessutom har jag inte heller läst något...Fy fy. Nu är det fotboll på TV och det borde ju varit ett utmärkt tillfälle att blogga men så har jag ju inte läst... Hataa förkylning! Men det kunde ha varit värre förstås.



Jag har börjat lite smått med Exit Music för när man läst alla tidigare böcker i en serie så är det lätt att hänga med i handlingen även om man är förkyld. Serien är förstås Ian Rankins böcker om Rebus - en skotsk polis - och den är ett absolut måste för deckarläsande anglofiler. Alla som missat den bör prova någon av böckerna i serien om inte annat för att huvudpersonen Rebus är så cyniskt rolig! Nu ska har (i Exit Music) gå i pension men vi får se hur det går med det... Det är lite som att se en tv-serie med fristående avsnitt när man läser böcker som dessa och jag antar att vi läsare är lite lata som inte orkar "lära känna" nya poliser/detektiver varje gång. Jag gillar boken hittils men har tänkt lite på det där med serier.. Jag läste ju Läckberg nyss - som även hon har samma huvudpersoner i bok efter bok - och kände då att jag var lite less på att läsa om samma gamla stad och samma gamla karaktärer.

Jag antar att det gäller att gilla polisen/privatspanaren/detektiven väldigt mycket för att orka med samma person i bok efter bok. Jag undrar om det är böckerna med Sherlock som lagt grunden till deckarnas serie-form eller om vi bara gillar förutsägbarhet i största allmänhet? Det är som att jämföra filmer med tv-serier antar jag. Jag känner (på vardagarna i alla fall) att jag inte orkar med att titta på en helt okänd film utan sitter i stället och kollar på nån serie som inte ens är så bra, bara för att då "vet man i alla fall vad man får". Jag undrar om det finns någon bra deckarförfattare som inte skriver om samma personer hela tiden? Kanske Karin Alvtegen kan räknas dit? Eller är hon för "odeckig" i sina böcker och mer "psykolog-thrillig" och därmed undantagen deckarseriefällan? Hon har ju förresten skrivit en ny bok som jag bara måste lägga till min läslista!

Jag tror att det blev mål nu! Det blev ett väldigt liv från soffan i alla fall.
- 1-0 till Sverige. Heja.

Nu ska jag sova lite. Måste vara pigg när jag ger eleverna engelskaprovet i morgon..hehe..

Vad ska jag läsa nu? igen..

Jag ser på mitt inlägg från igår(?) att jag då var tvärsäker på att jag skulle läsa "Rapsbaggarna" efter "Flyga drake" men nu känner jag plötsligt inte för att läsa den mer. Så konstigt. Undrar om jag borde följa min plan eller om jag ska gå "utanför ramarna" och vara lite "Crazy" och välja en annan bok - kanske t o m en som inte står på listan?? Det känns lite som när jag var med i aftonbladets viktklubb och lagade bra recept och skrev upp kalorier och gav upp för att det var så tråkigt med kalorier - eller som nu i höstas när jag skrev en matlista för FEM veckor och gav upp efter tre (rekord i uthållighet för mig?). Jag gör en plan men sedan orkar/gitter/ids jag inte följa den. Det blir för tråkigt. Eller nått..

Om boken "Flyga drake" vill jag bara säga...Vad vill jag säga egentligen? Jag gillade den för att den handlar om Afganistan och relationer mellan människor och den var lättläst och bitvis spännande och annorlunda. Om någon sitter och tänker..."Vad ska jag läsa nu?" precis som jag, skulle jag rekommendera boken. Bli inte rädda för att det på omslaget står "En skakande berättelse ..." - den är inte en sån bok! Inte riktigt i alla fall. Det går inte att jämföra den med "The Road" tycker jag för den boken var som ett slag i magen på mig och "Flyga drake" är lite för pedagogisk/förklarande för att kännas så men som sagt: jag gillade den och kan gott rekommendera den till någon som intresserar sig för förhållandet mellan människor och i synnerhet mellan far och son.

Jag tror att jag ska gå en kurs i hur man skriver om böcker för det här var inte kul! -Men. Vänta nu! Jag är ju lärare i svenska och lär ut hur man skriver om böcker! Det kallades.... vänta, jag har det på tungan...bokrecension!!! Just det. Hm. Nåja. Den som eventuellt läser min snurriga blogg kan se fram emot fler "icke-bokrecensioner" i framtiden eftersom jag får nog av de "vanliga" i skolan och faktisk inte har lust att skriva sånt i bloggen. Så det så. Kanske skriver jag en "klassiskt" bokrecension om nästa bok jag läst .. och kanske inte. Den som läser får se.

Och med den spännande cliffhangern lämnar jag er åt ert öde denna däckbytarsöndag.
Godnatt alla and peace be with you!!

ps. om en vecka hämtar vi vår nya bil! heheheheheheh...Finally!!

Attläsalista

Kom igen, inse att sär skrivning är nödvändigt ont.. att läsa lista... eller ... "att läsa"-lista... hm.

När jag skrivit gårdagens inlägg kände jag mig lite missmodig och därför vill jag nu bara få med denna lista också för dessa böcker kommer jag garanterat att läsa (till skillnad från de andra?).

Nåja. Here goes:

1. Flyga drake av Khaled Hosseini (håller på med den nu)




2. Rapsbaggarna av Karin Brunk Holmqvist




3. Skumtimmen av Johan Theorin




4. Heartsick av Chelsea Cain




5. Exit Music av Ian Rankin

Vilka böcker står i tur för Er?

Happy Friday på er allihop!

Veckans bokfemma - olästa böcker

Jag kände direkt när jag såg Annas blogg att denna femma var något för mig! De två första böckerna kommer till mig direkt:

1. Jag har haft framme "Mina drömmars stad" och tänkt läsa den ända sedan jag flyttade till Stockholm (för sex år sedan) men timingen verkar aldrig bli rätt. Alla som har läst den säger att den är bra men jag kommer bara inte till skott.

Okänd soldat är ännu längre tillbaka i tiden. En elev jag hade första året jag jobbade som lärare, 1998, (han gick industriprogrammet) läste den och rekommenderade den men jag kommer inte förbi det ålderdomliga språket och dialekterna men nästa år är det ju 10-årsjubileum och då kanske...

Och varför har jag aldrig läst "Moment 22"?

Jag tror att det är för att den handlar om krig men jag borde verkligen ha läst den och jag planerar att läsa den snart...

Och vad sägs om denna tegelsten? "Bröderna Karamazov" av självaste Dostan. Jag har faktiskt läst 400 sidor av den och gillade den mycket! På något vis kom jag av mig i läsningen och sedan dess (mer än tio år sedan ) har jag tänkt läsa ut den. Jag tror att det är bokens längd (900 sidor) som skrämmer bort mig från den gång på gång. I början visste jag inte om jag skulle vara tvungen att läsa om de 400 jag redan läst men nu är ju inte det ett problem längre. Jag VET att jag måste läsa om dem. Hm. Kanske det är nästa bok jag tar mig an? Jag älskde "Idioten" och "Brott och straff" så jag bara MÅSTE läsa denna känner jag nu. Vi får väl se..

Hm. Simone de Beauvoir borde jag ha läst men... Som duktig feminist ska man ha läst sin Simone och jag har den i bokhyllan där den tidvis stirrar oförlåtande på mig. - Fy på dig, som inte läst mig tycks den säga. Skälet till att jag inte läst den är att den alltid verkar så ... tråkig när jag bläddrar i den. Synd att säga men jag tror inte att jag någonsin kommer att läsa den. Om det är någon som läst den och tycker

att den är bra kan ni gärna kommentera för då kanske jag får lust att läsa den? Eller?

Nu blev jag trött när jag såg alla boklöften som inte ifriats så jag bjuder er ajjö för denna gång.

Personbeskrivningar - ett onödigt ont?

Jag undrar. Är jag en dålig läsare för att jag helt och hållet skiter i personbeskrivingar? Jag insåg på min lektion idag att jag inte kan komma ihåg en endaste personbeskrivning jag läst (kan ni?). Om jag tänker på den senaste boken jag läste (Gibsons) så kommer jag inte ihåg något om hur personerna såg ut. Inte ett smack. Fast egentligen menar jag nog bara personbeskrivningar som gäller personernas utseende för jag tycker - förstås - att det är viktigt att förstå personers inre och att förstå deras handlande och hur de tänker. Det är mycket för att se hur huvudpersonen utvecklas som jag läser böcker (och för verklighetsflykt förstås).

Nu tänker ni kanske..."Men, hon läser ju deckare! Hur kan man då säga att man intresserar sig för huvudpersonens karaktär? Alla deckare har ju schablonartade karikatyer till persongalleri och alla deckartyper är ju bara alkoholiserade, socialt misslyckade arbetsnarkomaner...så hur kan hon säga så?" Eller så tänker ni inte så alls. Hur kan jag veta vad ni tänker? SKRIV KOMMENTARER! (de ä så kul tyck ja')

Jag vill bestämt hävda att bra deckare har karaktärsutveckling (en viss grad av det i alla fall). Ett bra exempel på detta är Karin Alvtegen vars personer verkligen är en stor del av behållningen i böckerna. Man kan ju också säga att t ex "Brott och straff" är en deckare? Eller betänk: E A Poes djupdykningar i det mänskliga psyket! Deckarens fader!! Så det så.

I alla fall så tycker jag att det är förtvivlat svårt att lägga på minnet om personen i fråga har blont/brunt/svart hår, är lång/kort/, har blå/gröna/bruna ögon osv. Jag insåg t ex först i slutet av den fantastiskt braa (tyckte jag) boken "The Road" att mannen och sonen bara kallade just "mannen" och "pojken". Är jag konstig? Är ni likadana när ni läser? Man kanske inte tänker på sådana utseendedrag som är s k normala. Däremot kommer jag faktiskt ihåg att han i "Kärlekens vidunderliga historia" är/var dvärg (och då har jag ändå bara kommit 50 sidor i den boken ... Bra av mig va!).

En sak som jag gillar däremot är miljöbeskrivningar. Det vet jag av erfarenhet (i skolan) att det är många som inte gillar eller som t o m hoppar över miljöbeskrivningarna! Hur kan man gilla en slags beskrivning men inte en annan? Jag ville t ex åka till Turkiet när jag läst Pamuk, till Sofia och Budapest när jag läst "Historikern" och till Nya Zeeland när jag läst (kommer inte ihåg titeln på boken tyvärr men ni fattar vad jag menar?). Eftersom jag nu påbörjat "Flyga drake" (den verkar bra - och lättläst) kommer jag nog snart att vilja åka till Talibanlandet? Jag och Gudrun skulle kunna hålla ett tal sedan...(but I digress..)

Kanske är det så att man kan variera sig mer med miljöer? Människor är sig lika men miljöerna har potential för mycket mer. Jag skulle ändå vilja läsa fler böcker med personer som var t ex dvärgar/superfeta(Gilbert Grapes mamma kommer jag ihåg)/(nu tog det slut på bokpersoner vars utseende jag minns... så ni förstår mitt dilemma)

Ja. Jag har beslutat att duktiga författare inte lägger ner för mycket på att beskriva så oväsentliga delar av sina karktärer som utseende och är härmed nöjd över att veta att jag är EN BRA LÄSARE. (sa hon ödmjukt)

Hej då.

Städa - en familjeupplevelse

Kära blogg,

Idag har hela familjen städat! Vi är inte så förtjusta - varken jag eller min Karl - i att vardagsplocka upp sånt som barnen slänger på golvet men idag städade hela familjen och det var ...kul? Tillfredställande var det i alla fall och nu ser man golvet i Ellas rum och vi får plats med fler böcker i övervåningens bokhyllor (plockade ut 40 böcker och bar ner till "källarbiblioteket"). Jag kan nästan förstå människor som säger sig gilla att städa (obs. nästan) efter dagens städfest.

Ella var den som var mest ihärdig fastän hon har feber och är förkyld (ja, nu börjas det igen...) men det står ju i alla böcker om barn (fast jag bara tror detta för jag läser ju inte faktaböcker om barn..) att femåringen gillar att hjälpa till och är mån om att "behaga". Jag tror att det är min ömma moder som berättat detta för mig? Jag har länge gått och undrat om Ella skulle hoppa över denna fas och gå direkt till "lilla puberteten" d v s sexåringsstadiet men det verkar som om hon tänkte vara femåring lite grann i alla fall. Hon har visserligen inte ens fyllt fem år (i november fyller hon) men... Jag undrar lite om jag skulle borda läsa lite faktaböcker om barn ändå?

-Nä. Eller? Kanske? Just nu längtar jag efter att läsa vuxenböcker och vara för mig själv en liten stund.. så att jag orkar pyssla en massa mer prinsar och prinsessor en annan gång. Här är en fin bild på resultatet av helgens pysselaktiviteter:

Fint va! God Söndag på er allihopa!!

Ännu blommar trädgården..

Kalle har lånat en bra kamera från sitt jobb och jag passade på att ta kort på vår Klematis som fortfarande tappert blommar. Jag tycker att frökapslarna också är fina så en sån fick slinka med på bilden. Annars var det svårt att ta några fina kort idag när det var så mulet/mörkt/höstruskigt ute. Jag köpte en korsordstidning idag så vi får se hur mycket jag hinner läsa i helgen. Vi ska dessutom städa också. Puh. Men skönt när det är gjort!

Syster Karin är här och hälsar på och vi (döttrarna och jag och syster yster) har pysslat prinsar och prinsessor och ätit röding hos mamma och pappa.

Hej då rå...

Fredag

Så skönt. att. det. är . Fredag.

Jag borde uppdatera min blogg men här sitter jag med ett glas vin och en Kalle och en TV och då får inlägget lida. Jag har dessutom skrivkramp. Ja, faktiskt. Jag lovar. Jag vet inte vad jag ska skriva - det känns som på lågstadiet (70-talet) när vår hippielärare (han såg skum ut kommer jag ihåg, och så hade han idéer om att man skulle vara ute i naturen och lära sig...jaja..) tvingade/inspirerade oss att skriva en bok med "tankar". Det är ganska roligt att läsa den nu faktiskt, men det står mest: "Vet inte vad jag ska skriva, det snöar, Anna skriver, Peter blundar...".

Idag har vi varit till frisören, flickorna och jag, och sedan var jag helt slut (det tog två timmar) men flickorna var superfina! Sen åt vi godis och efter det var det slut på friden - sockerkicken är ...utmattande för en mamma och därför är det lätt att hålla regeln om "godis EN dag i veckan".

I boken spåras containern fortfarande men det börjar dra ihop sig till en .."slutstrid"? Vi får se.

Trevlig fredag på er alla där ute i cyberspace!

utan internet..

Jaha,
Nu är jag tillbaka i cyberrymden igen. (fast på jobbet). Vi har nämligen varit utan internet i någon dag för vårt nya supersnabba grejs har inte kommit igång! Dumma Piteå energi eller kommun - jag vet inte så noga.. Jag harvar i alla fall på med samma gamla Gibson fortfarande fastän jag blev något sugen på att läsa "Flyga drake" när Anna skrev om den i sin blogg. Det tar lite lång tid med boken "Spook Country" eftersom den just handlar om "spooks" d v s agenter eller liknande hemliga människor och de är alltid så omständiga och vaga när de beskriver sina motiv för sitt handlande att man verkligen måste läsa ordentligt för annars fattar man ingenting av vad som händer.

Ett exempel: (fritt tolkat av mig)

Chombo letar efter en container och har spårat den. Han skriver sedan en hemlig och lång och komplicerad kod där han fejkar och låtsas som om han inte kan spåra den (containern). Han skickar den fejkade hemliga koden - nedladdad och gömd i musikfiler på i-poddar - till Costa Rica där någon skickar tillbaka i-podddarna till New York....där andra hemliga typer hittar dem och ...

När jag skriver detta inser jag att ni nog kanske tror att (se jag börjar t o m skriva som en spion typ "vi tror att vi vet att ni tror att ....") boken är lite trist.. Men inte! Det är som en rebus eller en gåta och jag gillar att man måste läsa ordentligt för att hänga med - annars är det inte roligt. Jag gillar INTE böcker där författaren pedagogiskt förklarar allt och man redan i första kapitlet vet hur boken ska sluta...Vem gör det förresten?

Nu ska jag:

1. Rätta klart några finfina artiklar som eleverna skrivit (de är bra!)
2. Boka tid för service på bilen
3. boka tid för att klippa småbarna
4. handla mat....(vad ska man äta varje dag?? svårt.)
5. Apoteket (man vet aldrig när någon blir snuvig osv..)
6. Boka tid för Moas utvecklingssamtal (varför har inte Moas fröken någon e-postadress???)
7. Ha lektion
8. Hämta barnen

Tur att jag har fri läsning på kvällen (för mig själv alltså) för annars blir det ju ingen blogg och det är ju därför jag läser...eller? Jag tycker att jag borde få lön för att utveckla mitt inre genom läsning av skönlitteratur men... det får gå ändå. Eftersom jag har mycket att göra är det bäst att jag sätter igång tror jag så ...

Tja då!