Färdig på burk

VARNING! detta inlägg är inte inspirerat eller särskilt välskrivet men om ni vill kan ni ju läsa det ändå... Ni väljer själva...........
Idag gjorde jag en sås som kom färdig i en liten plastbytta. Det gick bra. Men det är ju förstås inte någon utmaning att använda en sån. Jag lever på den säkra sidan just nu men vem vet? Snart kanske jag vågar mig på ännu ett äventyr i såslandet...

Helgen segar sig fram för Kalle jobbade hela dagen (stackars er som har en partner som ofta är borta på helgen!) och jag saknade verkligen att ha en vuxen att prata med t ex när vi, barnen och jag, var på "nya" Nimbys värld och "hade kul". Barnen hade väldigt roligt men det hade varit roligare för mig att ha någon att prata med. Ojvadjagbaraklagar... Det var faktiskt ganska kul att se på när en kids har superråroligt! Vi kommer att åka dit igen (men då kanske Kalle får vara med som "vuxenvakt" till mig?).

Hej då - stortå!

en rättelse...

Hej igen trogna läsare,

Jag märker att jag (som ni ser om ni läser inlägget nedanför) farit med osanning. Hrhm. F-låt. Jag skriver/skrev att jag bloggat om min lyckade bottenredning men det har jag inte gjort. Ni får helt enkelt tro mig när jag säger att jag en gång lyckades med en sås. (en ljuvligt god gräddsås gjord helt och hållet av MIG! superkocken)

Läs nu inlägget nedan!! (om ni vill..)

högmod före fall...

Hej.
Nu ska jag skriva om sås. Igen. Ja, det är sant, jag har gjort sås igen. Jag har skrivit alltför många gånger om mina såsförsök (lyckad och mindre lyckade) och jag ska försöka att hålla det kort men jag känner att jag måste ventilera mina såserfarenheter någonstans och här är väl ett ställe så bra som något. Kanske beror mina såsinlägg på något barndomstrauma eller kan förklaringen ligga i att ingen (läs:inte min man i alla fall) vill lyssna på mitt tjatande och gnatande om just - sås. Sås är ju faktiskt väldigt enkelt att göra (står det i kokböckerna) men likväl misslyckas jag gång på gång. En gång lyckades jag. Då skrev jag också om det i denna blogg. Ni anar kanske varthän detta inlägg är på väg nu? Är det någon som tror att jag också denna gång gjorde en super-toppen-bottenredning??
-Nä, trodde väl inte det.
Nåväl, nu när jag ändå är på gång med skrivandet kan jag kanske berätta hela såshistorien (och liksom få det ur systemet typ..) Ni som inte vill veta mer om min sås kan med fördel sluta läsa och gå tillbaka till era lyckade såsliv och ni som inte har nått bättre för er kan ju för all del fortsätta den spännande historien och Elinor och hennes Sås.

Det var en gång (i eftemiddags vid femtiden) en Elinor som skulle laga middag (det gillar hon inte så vidare men hon har blivit bättre på det). osv. osv. Till saken: Jag skulle laga mat (schnizel och potatismos). Allt gick bra. Enligt planerna liksom. Det är nu jag gör det fatala misstaget. Jag tänker för mig själv (ett råd till er som lagar mat: tänk inte!) ;
"Potatisen skalad och i bitar i kastrullen, schnizlar i stekpannan. Jag är så braaaaaaa!! Hm. Jag undrar om jag skulle kunna också göra en .... en.... en SÅS. Bra idé."
- inte.

Mitt i min sås skriker den hittills så snällt lekande dottern:
-Färdig!

Oh. NEjj.

min sås är sedan stekt och seg och oätlig. Äcklig kan man beskriva den kanske? Nu känns det bra (för mig hehe) för nu har jag fått ur sås-katastofen (visst är det bra att jag har en sådan känsla för proportioner??) ur systemet men frågan är hur DU känner dig?
-Hur känner du dig - du som läst detta såsiga inlägg?? (duktig i köket? utmattad? uppjagad? irriterad på saker i största allmänhet? uppmuntrad och glad i själen?)

Skriv en kommentar och berätta för mig. Om du vill och orkar. Själv ska jag läsa bok för nu är det visst Liverpool på TV:n - igen.

En halv gul sol - Chimamanda Ngozi Adichie

Jag har kastat "Saturday" åt sidan till förmån för den här lovande boken! Jag har läst 100 sidor och jag tycker att ni genast ska läsa den!

Så. Då har jag sagt det om boken och nu ska jag jaga isäng barnen så ni får läsa om vad den handlar om någon annan stans (en bokhandel kanske?).

Gokväll.

Life of Pi - Yann Martel

Jag har sett den här boken på olika ställen och tänkt att jag nog borde läsa den och nu... Har jag det. Jaha.
- Vad tyckte jag om den då?
- Svårt att säga...
-Men vad handlar den om då?
- Tja.. den är lite som filmen "Cast away" eller möjligtvis "Robinson Crusoe" ...
- Vad handlar den om?
- Den handlar förstås om Pis liv..som man förstår av titeln. Duh..
-Men kan du utveckla lite..
- Pi är från Indien och hans pappa har ett zoo, han hamnar i en livbåt tillsammans med olika djur t ex en bengalsk tiger!! Det är inte lätt kan jag säga. Han har det knepigt.
- Jaha, men på baksidestexten står det att man t om kan börja tro på gud av att läsa boken. Vad säger du om det?
- Gud och gud.. jag tror att de som vill ha böcker om vishet och gud får läsa Paulo Coelhos böcker i stället... Huvudpersonen Pi är visserligen religiös (på ett lite udda sätt) men om man som läsare blir det så stämmer det nog inte in på mig i alla fall.

Så här håller jag på för mig själv eftersom jag inte känner någon annan som läst boken och jag gärna skulle vilja ha någon att diskutera den med. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om den ännu men den är uppdelad i tre delar och mittendelen handlar om Pi, livbåten och tigern och den tycker jag bäst om. Jag tror i alla fall att jag kan rekommendera andra att läsa boken för den är inte som alla andra och för att det är så mycket i den som handlar om djur. Alla som tyckte att "Cast away" var bra och som inte ryggar tillbaka för lite osannolika händelser kan gilla den. Jag tyckte att den var....bra (tror jag). Nu ska vi få se en barnteater så jag lämnar Pi åt sitt öde tills nästa gång.

Trevlig helg!

puh...

Idag är första dagen av resten av mitt motionerande...eller? Nu ska det bli andra bullar!

Förut - kanelbullar
Idag och resten av våren - hurtbullar!!

Jag har idag

• promenerat (det var inte så svårt eller jobbigt)


• lunkat (jobbigare)


• småjoggat (skitjobbigt)


• promenerat igen


• lunkat


• promenerat


• osv


• osv

I 45 minuter. Så det så. Och allt kommer sig av att jag...

1. Var lite arg


2. inte har någon bok som jag vill läsa


3. ska vara med i Sjulsmarksjoggen i juni (se bild: Sjulsmark)

Nu är jag inte arg längre - bara matt. För min omgivning är detta tillstånd nog säkerligen att föredra? Ikväll hoppas jag på att göra ingenting och kanske se någon bra film på datorn.

Ha det hurtigt!

Tålamod...

Om ni någon gång vill öva er i tålamodets ädla konstart kan jag rekommendera en sittning vid läxbordet med min åttaåring. Jag vet inte vem av oss som var mest stolt och nöjd med sig själv när skrivläxepärsen var över - jag eller min dotter? Jämt skägg tror jag. Puh. Att det ska vara sååå jobbigt att sitta bredvid och säga "skriv nu meningen..", "kom igen - du vet ju vad du ska skriva...", "men nu är du ju snart klar...det går bra..." osv. osv. osv.osv. i all oändlig halvtimme.

Slutresultatet blev ju bra i alla fall och jag undrar om inte jag själv skulle vilja ha en "hejare" ibland när det känns motigt att rätta de där sista proven. Tänk att ha någon som konstant sa att man var bra och att det snart var slut... Nog skulle väl det vara något att prova? Eller? Jag ska fråga min man om han vill bisitta/heja mig nästa gång jag är dum nog att ge mig i kast med typ "hemprov" (jag har gjort det - gett elever hemprov... det verkar alltid som en bra ide just då på något sätt...men sen... huga...)

Jag har i alla fall bestämt mig för att läsa "Saturday" så det är bäst att jag sätter igång med det nu - annars blir jag väl aldig klar...eller? Jag tror inte att jag behöver någon påhejare när det kommer till nöjesläsning faktiskt - och det skulle nog vara lite irriterande om jag hade en? Vem vet???

Det är inte kul när...

• Kaffet är slut i arbetsrummet
• Inspirationen är borta
• Man inte kan bestämma sig för vilken bok man ska läsa

Men allt kommer att lösa sig - bara jag får lunch!

Bibblo

Nu har jag lånat:

• Life of Pi av Yann Martel (jag har faktiskt inte läst den tidigare - fastän man kunde tro att jag skulle vara en sån som läst den...eller?)



• Saturday av Ian McEwan (alla böcker jag läst som McEwan skrivit har varit bra så jag hoppas och tror att denna inte är något undantag)



• Norwegian Wood av Haruki Murakami (jag fick blodad tand av "Kafka på stranden "så jag tänkte prova den här tills jag får låna "Fågeln som vrider upp världen" av syrran)



• Doroteas sång av Rosa Regàs (en slamkrypare som jag bara fick syn på och tänkte prova)
  
  

Är det nu någon av ER här i cyberrymden som läst någon av dessa böcker och kan rekommendera mig vilken jag ska börja med så skriv gärna en liten kommentar!

Trevligt helgslut till er alla!

Snart är jag med bok igen!

Jag har beställt böcker!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Hurra!!!!!!!!!!!!! Det blev inte något bokköpsförbud (jag hade tänkt det ett tag men så insåg jag att det inte gick). Vi har beställt:

1. Lord of the Bow - Conn Iggulden
2. The border trilogy - Cormac McCarthy (tre böcker i en - över 1000 sidor!!)
3. En halv gul sol - Adichie, Chimamanda Ngozi
4. Lust - Clara Jonsson (pseudonym)

Hoppas de kommer SNART!

Men i morgon är det jag som står vi dörren när bibblot öppnar för jag kan ju inte vänta en hel vecka - eller?

Kafka på stranden

Tja, så ska man skriva om en utläst bok igen, och ingenting är så svårt som just det för jag vet aldrig hur mycket jag ska avslöja av handlingen eller hur jag ska sammanfatta alla intryck som jag får av en bok. Jag gör ett försök. Jag gillade "Kafka på stranden" mycket. Den var överraskande och mystisk men ändå lättläst! Jag vet inte om ens författaren själv vet allt om sin mystiska bok så jag har sammanställt några frågor:

• Vilken genre tillhör romanen? Skönlitteratur - ja, science fiction - ja, utvecklingsroman - ja osv... Här är förresten en rolig beskrivning på ordet utvecklingsroman från Wikipedia: Handlingen går i stort sett ut på att huvudpersonen, som ofta är en man, i sin ungdom bryter upp från sitt barndomshem och ger sig ut på en resa. Ofta upplever jaget en slags vilsenhet och finner sin tillflykt i kvinnor av olika karaktär (hör och häpna: horan eller madonnan), men får även råd och vägledning från någon annan person. Inte visste jag att de var så humoristiska på wikipedia men håll med om att det var kul :) och här har vi nog pudelns kärna eftersom huvudpersonen är 15 år och har rymt hemifrån till ett bibliotek där han får hjälp och goda råd av bibbloassistenten och ligger med ... jag ska inte avslöja mer men om ni är nyfikna kan ni gärna läsa boken.
• Vem är Johnny Walker egentligen?
• Hur ska det gå för dem efter bokens slut?

Jag gillar att han får hjälp av bibliotekarier för det upprätthåller och rättfärdigar min fördom (fakta?) om att alla bibliotekarier är - i hemlighet - coola och belästa och auktoritetsföraktande kultursnobbar med hjärta och medkänsla!! Hurra för alla bibblojobbare! (dit räknar jag även "assistenter" - faktiskt).

Jag skrev förut att den som inte gillar onaturligheter inte kommer att gilla boken och jag känner att jag måste komma med ett litet varningens finger till.... Eftersom huvupersonen Kafka Tamura är 15 år så förkommer en del .....

....sextankar ... och annat liknande ...

Att sådant förkommer tycker inte jag personligen är ett problem utan jag ser det mer som en för tonåringar viktig del av att växa upp och jag tycker att det är befogat men -

Be warned! Ordet k-k finns med i boken.. Bara så att ni är förberedda. Boken är dock så MYCKET mer än onaturligheter och sextankar så jag måste ändå rekommendera den till nästan ALLA. Den är också skönt lång (typ 500 sidor) så den tar inte slut så fort. Det är bra.

Nu är jag boklös! Snyft.

japaner, japaner, japaner...

Jag var inte född då det klassika sportreferatet sändes men jag läser ju faktiskt en bok av en japansk författare (Haruki Murakami). Boken "Kafka på stranden" är hittils väldigt bra tycker jag men jag överraskas av att det är så mycket som jag känner igen... Jag hade trott att jag skulle få veta saker om Japan och japansk kultur när jag läste den - ungefär som jag kände när jag läste M/T och berättelsen om skogens under av Oe - men där går jag bet hittils i alla fall. Huvudpersonen är den femtonårige Kafka (taget namn) Tamura som rymt hemifrån och hamnat på ett bibliotek. Kafka pratar mycket med Oshima (som arbetar på bibblot) och de ämnen de berör är böcker (förstås, hur kan man INTE prata om böcker???) och musik. Det som överraskar och samtidigt gör mig lite beklämd (men jag vet inte varför riktigt..) är att allt de diskuterar är västerländsk litteratukanon och västerländsk klassisk musik. Visst släger de in namnet på någon tanka och haikudiktare också men referenser till t ex hur man ska leva för att vara en bra människa är uteslutande västerländska (gärna klassiskt grekiska typ Euripides och co..). Är det någon som känner till mycket om nutida japansk kultur som kan svara på om det är så i Japan nu att det "fina" är de gamla grekerna och inte de gamla japanerna eller de gamla kineserna? Jag blir lite besviken - men så kanske andra människor tycker om den "svenska" kulturen också? Har vi verkligen så lite att lära varandra?

Boken är i alla fall bra och översättningen är utmärkt av Eiko och Yukiko Duke!!! Jag försökte - när jag läst och gillat M/T - att läsa fler böcker av Oe men de var översatta via engelskan!!!!
-Superkasst, I assure you! så TACK! till Eiko och Yukiko Duke som gör det möjligt att läsa bra japanska författare även för icke-språkkunniga som jag.

Boken handlar inte bara om Kafka Tamura men även om den gamle mannen Nakata som kan tala med katter! Om du är en sådan som inte tycker om att läsa om män som kan tala med katter kan du redan nu bestämma dig att inte läsa "Kafka på stranden" men då kommer du att missa en spännande och annorlunda bok och jag ser mycket fram emot att läsa mer om Kafkas och Nakatas fortsatta öden och äventyr.

Nu är det ännu en gång dags för T så jag säger godnatt och parafraserar (nåja...) den en gång populäre nighthawk (all you old folks out there will remember Him!)
-Godnatt Sverige ....varthän ni än må dväljas....