F'låt att jag inte skrivit i dig min kära blogg, men jag har varit sjuk - superförkyld och t o m lite feber! Stackars mig! Jag har alltså inte bara försummat bloggskrivandet men dessutom har jag inte heller läst något...Fy fy. Nu är det fotboll på TV och det borde ju varit ett utmärkt tillfälle att blogga men så har jag ju inte läst... Hataa förkylning! Men det kunde ha varit värre förstås.
Jag har börjat lite smått med Exit Music för när man läst alla tidigare böcker i en serie så är det lätt att hänga med i handlingen även om man är förkyld. Serien är förstås Ian Rankins böcker om Rebus - en skotsk polis - och den är ett absolut måste för deckarläsande anglofiler. Alla som missat den bör prova någon av böckerna i serien om inte annat för att huvudpersonen Rebus är så cyniskt rolig! Nu ska har (i Exit Music) gå i pension men vi får se hur det går med det... Det är lite som att se en tv-serie med fristående avsnitt när man läser böcker som dessa och jag antar att vi läsare är lite lata som inte orkar "lära känna" nya poliser/detektiver varje gång. Jag gillar boken hittils men har tänkt lite på det där med serier.. Jag läste ju Läckberg nyss - som även hon har samma huvudpersoner i bok efter bok - och kände då att jag var lite less på att läsa om samma gamla stad och samma gamla karaktärer.
Jag antar att det gäller att gilla polisen/privatspanaren/detektiven väldigt mycket för att orka med samma person i bok efter bok. Jag undrar om det är böckerna med Sherlock som lagt grunden till deckarnas serie-form eller om vi bara gillar förutsägbarhet i största allmänhet? Det är som att jämföra filmer med tv-serier antar jag. Jag känner (på vardagarna i alla fall) att jag inte orkar med att titta på en helt okänd film utan sitter i stället och kollar på nån serie som inte ens är så bra, bara för att då "vet man i alla fall vad man får". Jag undrar om det finns någon bra deckarförfattare som inte skriver om samma personer hela tiden? Kanske Karin Alvtegen kan räknas dit? Eller är hon för "odeckig" i sina böcker och mer "psykolog-thrillig" och därmed undantagen deckarseriefällan? Hon har ju förresten skrivit en ny bok som jag bara måste lägga till min läslista!
Jag tror att det blev mål nu! Det blev ett väldigt liv från soffan i alla fall.
- 1-0 till Sverige. Heja.
Nu ska jag sova lite. Måste vara pigg när jag ger eleverna engelskaprovet i morgon..hehe..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
1-1...Böckerna om Holmes har nog varit stilbildande på flera sätt i deckargenren. Plågad ensamvarg med hemligheter och sidekick (Rebus/Siobhan, Morse/Lewis, Bosch/Rider Beck/Gunvald m.m.). En bra jämförelse tycker jag, den med tv-serier kontra film. Jag gillar både tv-serier och bokserier som format, och om de ska vara lyckosamma måste det finnas någon typ av progression mellan delarna, trots att de kan ses/läsas fristående. Progressionen i deckarna är ofta att karaktärerna (och deras relationer) fördjupas, blottläggs och utvecklas. Finns inte detta slutar man läsa efter ett tag, något som händer i allt för många serier (läs Fantasy). Historik är betydelsefullt. Fokus i böckerna kan också till större del läggas på andra, mer nyanserade delar, av personporträtten när man inte i varje bok behöver börja från början. Typ.
Typ.
Du borde skriva en BLOGG för du har så många bra synpunkter broder!
:)
Skicka en kommentar