Jag undrar. Är jag en dålig läsare för att jag helt och hållet skiter i personbeskrivingar? Jag insåg på min lektion idag att jag inte kan komma ihåg en endaste personbeskrivning jag läst (kan ni?). Om jag tänker på den senaste boken jag läste (Gibsons) så kommer jag inte ihåg något om hur personerna såg ut. Inte ett smack. Fast egentligen menar jag nog bara personbeskrivningar som gäller personernas utseende för jag tycker - förstås - att det är viktigt att förstå personers inre och att förstå deras handlande och hur de tänker. Det är mycket för att se hur huvudpersonen utvecklas som jag läser böcker (och för verklighetsflykt förstås).
Nu tänker ni kanske..."Men, hon läser ju deckare! Hur kan man då säga att man intresserar sig för huvudpersonens karaktär? Alla deckare har ju schablonartade karikatyer till persongalleri och alla deckartyper är ju bara alkoholiserade, socialt misslyckade arbetsnarkomaner...så hur kan hon säga så?" Eller så tänker ni inte så alls. Hur kan jag veta vad ni tänker? SKRIV KOMMENTARER! (de ä så kul tyck ja')
Jag vill bestämt hävda att bra deckare har karaktärsutveckling (en viss grad av det i alla fall). Ett bra exempel på detta är Karin Alvtegen vars personer verkligen är en stor del av behållningen i böckerna. Man kan ju också säga att t ex "Brott och straff" är en deckare? Eller betänk: E A Poes djupdykningar i det mänskliga psyket! Deckarens fader!! Så det så.
I alla fall så tycker jag att det är förtvivlat svårt att lägga på minnet om personen i fråga har blont/brunt/svart hår, är lång/kort/, har blå/gröna/bruna ögon osv. Jag insåg t ex först i slutet av den fantastiskt braa (tyckte jag) boken "The Road" att mannen och sonen bara kallade just "mannen" och "pojken". Är jag konstig? Är ni likadana när ni läser? Man kanske inte tänker på sådana utseendedrag som är s k normala. Däremot kommer jag faktiskt ihåg att han i "Kärlekens vidunderliga historia" är/var dvärg (och då har jag ändå bara kommit 50 sidor i den boken ... Bra av mig va!).
En sak som jag gillar däremot är miljöbeskrivningar. Det vet jag av erfarenhet (i skolan) att det är många som inte gillar eller som t o m hoppar över miljöbeskrivningarna! Hur kan man gilla en slags beskrivning men inte en annan? Jag ville t ex åka till Turkiet när jag läst Pamuk, till Sofia och Budapest när jag läst "Historikern" och till Nya Zeeland när jag läst (kommer inte ihåg titeln på boken tyvärr men ni fattar vad jag menar?). Eftersom jag nu påbörjat "Flyga drake" (den verkar bra - och lättläst) kommer jag nog snart att vilja åka till Talibanlandet? Jag och Gudrun skulle kunna hålla ett tal sedan...(but I digress..)
Kanske är det så att man kan variera sig mer med miljöer? Människor är sig lika men miljöerna har potential för mycket mer. Jag skulle ändå vilja läsa fler böcker med personer som var t ex dvärgar/superfeta(Gilbert Grapes mamma kommer jag ihåg)/(nu tog det slut på bokpersoner vars utseende jag minns... så ni förstår mitt dilemma)
Ja. Jag har beslutat att duktiga författare inte lägger ner för mycket på att beskriva så oväsentliga delar av sina karktärer som utseende och är härmed nöjd över att veta att jag är EN BRA LÄSARE. (sa hon ödmjukt)
Hej då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hmm, det beror lite på vad du menar med personbeskrivningar..och vad du menar med komma ihåg.
hade litegranna hoppats att jag inte skulle vara den första som kommenterade, så jag kunde se vad dom andra skrivit, haha.
jag kan i alla fall komma ihåg personer, hur dom är och sådär, väldigt starkt, som folk som blivit mina vänner när jag har läst böckerna. Henry och Leo Morgan i Gentlemen och Claudius&Junior i Fantomerna, av Klas Östergren, Holden i räddaren i nöden. men jag vet inte om jag minns hur det skrivs att de ser ut, jag har ju bildat mej egna bilder såklart. sen kommer jag ju inte ihåg formuleringarna. till exempel huvudpersonen i "jag minns att jag sprang" kommer jag just nu inte ens ihåg vad han heter, men jag minns väldigt mycket av honom....
fast det är kanske inte personbeskrivningarna, jag kanske minns på grund av handlingarna de utför....förutom isf Henry Morgan, han är väldigt väl beskriven tycker jag.
tja, som vanligt...bu och bä, både och, livet är svårt...hahaha
kan förresten passa på att tipsa om en bok här också Don DeLillos "Under Jord", grym variant av "den stora amerikanska romanen", vilket för övrigt "Jag minns att jag sprang" av Ron McLarty är också.
Hej Anders,
Jag vet inte alltid vad jag menar men just denna gång tror jag att det var att jag inte kan komma ihåg hur personerna - som jag också tycker att jag känner - SER UT! Detta irriterar mig eftersom jag tycker att jag borde komma ihåg om de var långa korta snygga fula etc.Konstigt nog är han i "jag minns att jag sprang" också för mig en av de personer jag minns tydligast hur han såg ut. Kanske för att en del av romanen handlade om hans metamorfos både invändigt och utvändig och att han beskrivs ganska ingående även till utseendet. Men kanske är det inte så viktigt hur de ser ut på utsidan och kanske är det just därför jag gillar böcker och bokpersoner. Det ytliga får ta ett steg tillbaka och de inre kvaliteterna är de som är av intresse. Är personen sympatisk föreställer jag mig henne som snygg? Kanske. Eller? Tack i alla fall för att du kommenterar och tack för ditt boktips.
Skicka en kommentar