Företagshälsovården - vår inspiration...

Jag håller forfarande på att läsa "Mina drömmars stad". Jag är inne på vecka två! tror jag men jag tycker att den är bra. Ändå. Den tar bara lång tid att läsa. Jag har inte riktigt varit säker på vad jag skulle skriva om den men jag gör ett försök. Jag antar att ALLA redan har läst den så ni får gärna kommentera mina söndagströtta åsikter/tankar om boken. Det jag gillar allra mest med boken är förstås - som alla vet - skildringarna av staden. Det är lite kul att tänka sig slussen (där jag stått i flera år och väntat på bussar ut till Nacka) som den såg ut för 150 år sedan. Jag önskar att jag hade blivit begåvad med ett bättre lokalsinne för då skulle jag veta exakt var de är i boken men det går bra så här också för Fogelström är en så bra beskrivare. Däremot undrar jag över bokens huvuperson Henning. Jag undrar varför han är så trist? Så oskuldsfull à la Rousseaus vildar?

Visst kan man väl ha både en stad som huvudperson och en huvuperson som är människa? Jag kan tycka att "Mor gifter sig" är bättre i så fall - när det gäller att huvudpersonen är intressant. Jag har dock fortfarande 130 sidor kvar att läsa men jag skulle inte tro att Fogelström kommer att ändra på Henning i första taget. Jag antar att han gjort Henning sådan för att vi ska uppleva "drömmarnas stad" samtidigt och på samma oskuldsfulla sätt.

Kanske författaren skulle beskriva sin huvudperson som "staden och inte personen" på samma sätt som jag nyss hörde företagshälsovården (NLLs) beskriva sitt uppdrag som "arbetsmiljön är vår patient - inte den enskilda medarbetaren". Hur kan man ha arbetsmiljön som patient undrar ni kanske? Svaret är: Det vet ingen! När jag hörde det blev jag mycket förvånad måste jag säga men om man tänker efter är det kanske inte så underligt. Om man har personer (fysiska) som patienter blir det ju en massa jobb och kanske måste man behandla vederbörande med någon slags medicin eller samtalsterapi eller jag vet inte men om nu arbetsmiljön är patienten kan man ju skriva planer eller beställa ergonomiska stolar och det är betydligt lättare och ger förstås mer betalt (tror jag) än att arbeta med människor direkt (vi som arbetar med ungdomar vet dessutom att om man gör det så är man nästan inget värd.) Jag tror banne mig att de har kommit på något riktigt bra! Vi ska kanske också börja med något liknanade på skolorna? "Vi jobbar inte med elever i första hand - vi jobbar med kunskaper och pedagogik!". Vad tror ni om det? Vi skulle kunna stitta och skriva planer och beställa pedagogiska böcker - eller stolar - hela dagarna och dessutom få upp våra löner. Inte så dumt kanske?? Vi skriver ju visserligen redan många och bra planer och vi beställer böcker men de verkar ha tagit steget fullt ut på f-hälsovården och om vi skulle inspireras av dem...

-Tänk dig: Undervisning utan jobbiga elever! Bra eller dåligt?

Nu sitter jag och undrar om jag ska radera hälften av det jag skrivit för i morgon kanske jag inte alls tycker som idag men ni får ta det för vad det är - en trött medelålders! (oj - hjälp!! när blev det så?) kvinnas (bok)tankar.

Tillbaks te boka: Eftersom jag verkligen gillar beskrivningar (kanske efter att ha läst alltför många fantasyböcker i min ungdom?) så läser jag boken och känner mig nöjd. Den är bra och jag kommer att bli stolt över att jag har läst en bok som så länge stått och häcklat mig från bokhyllans trygga över hylla. Jag kanske till och med läser "Bröderna..." men det får vi se för snart kommer mitt oseriösa (nåja) bokpaket!! Hurra!!