Är fort slarvigt?

Jag har nu läst ut Alvtegens "Skugga". Det tog en dag (och lite till). I boken är en av huvudpersonerna en författare som förfasar sig över läsarnas snabba och översiktliga slarvläsning av meningar som tagit författaren lääääänge att skriva. Man kan ju undra om Alvtegen ville slänga in en liten pik mot MIG? NÄ. Det verkar osannolikt. Boken var spännande och lättläst - precis som de andra böckerna jag läst av henne - men jag tror att jag gillat "Skam" bäst hittils.

Jag tycker att det är intressant att så många böcker jag läst på senare tid handlar om döttrar (det är ju inte så ovanligt att jag läser om just döttrar) och fäder (mycket mer ovanligt att de har en betydande plats i romanerna i min bokhylla dock). Jag tänkte på Holst bok "Min mosters migrän" i första hand därför att huvudpersonen även i den boken har en far som är författare men även "Fun Home" av Alison Bechdel där fadersfiguren är den dominerande influensen i huvudpersonens liv. Den senaste jag läst "Flyga drake" handlar i och för sig om en far och son men det känns som om fadern återkommer som tema i många böcker jag läser just nu. För ett tag sedan (förra året?) var det mor-dotterrelationer som övervägde men nu är det alltså inne med fäder - närvarande och frånvarande men mest problematiska verkar det som . Oj, jag höll på att glömma "Mig äger ingen" som ju är en till far-dotterbok jag läst. Skumt. Att det blir så.

Har du varit med om något liknande fenomen eller är det min konstiga (?) boksmak som styrt utvecklingen av böcker från mor till far?? Kanske du bara läser böcker med djur/bilar/teknik? Skriv gärna kommentarer om Edra erfarenheter..