Mer kritisk? Moi?!

Se hur snäll och rar jag ser ut! Kalle gav mig en liten tankeställare nyss när han sa att jag blivit mer kritisk och läser böcker på ett annat sätt sedan jag börjat med bokbloggen. Hm. Det kanske är sant? Jag tror att det ligger något i det Kalle sa - speciellt det om att jag läser annorlunda. Jag undrar också om det är så att jag har svårare att sätta ord på det som jag tycker är bra? Det låter jämt så smörigt och töntigt när jag gillar något och dessutom är det ju bra mycket roligare att vara lite elak? Eller? Det handlar ju förstås om människor som skrivit böcker och som aldrig kommer att läsa min blogg och inte bli ledsna (typ som när man dissar melodifestivalklänningar i TV-soffan eller liknande?) så jag känner mig inte helt samvetslös när jag tänker på vad jag skrivit i bloggen. Tro mig - jag kan vara betydligt giftigare om böckerna när jag sitter med kvällstekoppen och surrar med Kalle.

Det jag tänker på i första hand nu är förstås på Er, kära läsare, (om ni finns?) och att ni kanske inte vill läsa böckerna jag läst efter att jag skrivit om dem. Det skulle ju förstöra lite av syftet med bloggen som ju var att få dela med mig av och diskutera bokläsning med andra boktokar. Som tur är har vi ju alla olika smak och om ni vet med er att ni inte alltid tycker om samma slags böcker som jag (det finns de som inte gör det! - Tokigt men icke desto mindre sant. :) kan ni väl - snälla - läsa böckerna i alla fall så jag har någon att diskutera dem med.

Nog med detta egotrippande.

Jag har (såg ni..."jag".. egotrippen fortsätter...jaja... det är faktiskt en blogg...) nästan läst halva Beatlesmaifestet och det som är bra med boken är: att den är isländsk. Och lite rolig. Huvudpersonen Johann är en spelevink (lustikurre?/skolans clown?) som berättar om saker som händer i hans kvarter och ibland om saker som politik och t ex USAs flygbas - ur ett barns/prepubbeunges perspektiv. När han beskriver vuxna och deras konstiga gräl är det underhållande men än så länge har det varit för många personer som beskrivs för att man ska få något större engagemang i personerna. Jag hoppas att den är så där som filmen Shortcuts och att allt knyts samman i slutet så jag ska nu - med friska och en aning mer positiva ögon - läsa ut den. Jag hoppas på att få veta vad Beatlesmanifestet går ut på innan den är slut. Om ni vill kan jag skriva en sån där spoilervarning om jag vill kommentera manifestet.

God natt alle samman och sov gott och dröm visa drömmar om kärlek och fred.