Ser ni att jag ändrat mall för blogg? Jag vet inte om det passar sig att ha ett maritimt tema på en bokblogg men jag blev lite less på allt det gröna och jag tyckte att Fridas var så fin (hennes nya blogg alltså) och då blev det så här. Jag vill bara påpeka att jag läst färdigt Beatlesmanifestet och det var ju bra det - så slipper jag skriva om samma bok om och om igen. Jag har också lyssnat klart på Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes (äntligen). Det har tagit så lång tid att lyssna på den för att jag bara tillåter mig att lyssna när jag promenerar. Jag har också kommit på att jag inte kan lyssna på "talbok" när jag gör något annat som t ex städar. Jag börjar ofelbart att tänka på andra saker och tappar ständigt bort mig i handlingen men när jag promenerar går det bra. Anyway, det finns många många bra saker med Larssons böcker:
1. Alla kvinnor i böckerna är framstående i sina yrken, smarta och duktiga.
2. Alla kvinnor skildras som subjekt med egna tankar
3. Alla hans böcker tar upp kvinnofrågor som de allmängiltiga frågor de är (varför får man slå kvinnor utan att folk reagerar?)
4. Alla böcker tar upp samhällsfrågor
5. Alla böcker är spännande
Det kan tyckas att inte detta är så konstiga "bra saker" men ni skulle blir förvånade (eller .. ni är väl förstås också vana) över hur många deckar som har:
1. Alla (utom en kanske) kvinnor är offer eller mördade eller horor
2. Alla kvinnor (utom en kanske) är objekt (för mördare eller manliga fantasier)
3. Böckerna tar inte upp "kvinnofrågor" ur ett samhällskritiskt perspektiv
4. Böckerna tar inte upp samhällsfrågor i allmänhet heller utan pratar om "ondska"
5. De flesta böcker är förstås ganska spännande - annars skulle de ju inte handla om något alls...
Jag tycker dock att denna sista bok är lite ...Overklig .. Jag vet inte om jag hade för höga förväntningar eller om det var för att jag lyssnade på den i stället för att läsa (med ögonen...) men jag tyckte att den var lite seg bitvis. Dessutom undrar jag lite om Mikael Blomkvist (q?). Det är lite svårt att komma karaktärerna inpå livet tycker jag (och det gäller alla tre böckerna) men man kan ju inte få allt och som helhet gillar jag verkligen Stieg Larssons böcker (se ovan).
Nu ska jag mysa lite med mina söta döttrar så...
tills en annan gång...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Snygg blogg! Fräsch och "clean"!
Håller helt med dig om stieg larsonns sista bok.
En annan bra grej m stieg är att han inte bara har med svenssons utan även cortez, ghidi, armanskij osv. Och utan att det är på ett krystat sätt, typ "och så var det en invandrare". Det är ju inte kostigt med tanke på att han jobbade på expo och så, men det fick mig att reagera på hur ovanligt det är att det är så i böcker.
Ja! som i "Snabba Cach".
Har inte läst (eller lyssnat på) sista (senaste?) boken i serien än. De två första gav dock mersmak, fast på ett lite udda sätt. Han (Stieg) är grym som stilist och böckerna har onekligen ett imponerande driv (är ingen littvetare så jag hittar på termer lite eftersom här...cut me some slack) vilket bidrog till att jag läste dem med stor behållning. Ett skickligt hantverk och nästan arketypiska spänningsromaner. Jag tycker det ligger mycket i din analys av Blomkvist/qvist/quist och de andra, urvattnade/platta/kvasi- karaktärerna (förutom möjligen vår hjälte (vilket på inga sätt är den menlösa Blomkvistaren)). Det saknas substans och djup i karaktärsporträtten vilket gör att man (jag) inte känner vare sig till eller för dem i någon egentlig utsträckning. Detta behöver inte vara ett problem i en bok, men över tre böcker vill man för att vilja fortsätta läsa åtmistone förstå deras rationalitet/logik. Jag tycker första boken liknar Lehane's "Shutter Island" i det att den i princip är skriven som en film, utan att för den skull formmässigt likna ett filmmanus. På 90-120 minuter actionfilm hinner man inte med så mycket annat än det, i den typen av film, helt centrala drivet, farten, framåtsträvandet i storyn. I riktigt, riktigt bra actionfilmer hinner man med lite mer. Det som annars är en av bokformens absoluta styrkor (möjligheten till djup och nyansering) saknas till stor del i Stieggas böcker tycker jag. Även om de har kvaliteter som annars, åtminstone i svensk spänningslitteratur, ofta verkar ha tagit en eftermiddagslur.
Lars: Skaffa en blogg! Du har så bra kommentarer. :)
Skicka en kommentar