Skrattet och glömskans bok - Blood Meridian

Jag hade förlagt min bok igår och började lite smått på "Skrattet och glömskans bok" i stället. Den är så BRA! Jag har bara läst femtio sidor än men jag är helt på det klara med att jag kommer att tycka om hela boken. Det som är intressant när man läser två böcker samtidigt är
1. att se vilken man läser ut först och 2. att se om det finns några beröringspunkter mellan böckerna (tycker jag)

Blood Meridian handlar om Amerikas "vilda väst" på 1800-talet och både människor och natur avbildas skoningslöst och lite sorgligt. Man får som läsare följa "the kid" som är en ganska "vanlig" kille som man inte får veta så mycket om - annat än att man får veta hans handlingar. Det är nog lite fel att tala om honom som "huvudperson" får någon sådan finns inte i egentlig mening - det är Amerika/västern som är huvudpersonen. Det är inte en bok där man får veta karaktärernas tankar och därigenom se någon slags förändring/utveckling och det är heller inte någon trevlig pikareskroman utan mer som en film där det enda man vet är det man "ser" och "hör". Det finns mycket miljöbeskrivningar och ganska lite dialog och därför tar det lång tid att läsa och man behöver tid att tänka över det som händer/beskrivs. Jag gillar den mycket. Det finns en karaktär i boken - the judge - som samlar på saker i en bok. Han skriver ned dem och sedan förstör han dem. Han vill att han ska vara "den som bestämmer vad som får finnas" och han vill sudda ut det han inte gillar och få det att "aldrig ha existerat över huvud taget". The Judge är en intressant karaktär för man får veta relativt mycket om honom och han har (jag har läst ungefär halva boken nu) blivit bokens viktigaste person mer och mer. Boken handlar mycket om våldet och hur människor och natur påverkas av extremt våld men också om minne och glömska om brist på omtanke och om hur bräcklig "civilisationen" är. Jag är nyfiken på hur den kommer att sluta för just nu i boken känns läget för människan (som ras) ... De har nått botten (hoppas jag för hur mycket klarar läsaren..?) Det blir intressant att se om McCarthy ger oss en chans till försoning eller ...

I alla fall så ...

Jag läste ju den andra boken också. Skrattet och glömskans bok skrevs 1978 av Milan Kundera och jag har aldrig förut läste denne (så dumt av mig!) och den handlar om Tjeckien och dess människor som levt under Österrike-Ungern, Tjeckoslovakien/kommunister osv. Den börjar med att berätta om den kommunistiska historieförfalskningen som pågick där. Kundera berättar t ex om det faktum att de som styrde suddade ut fotografier av icke önskvärda personer från historien och aldrig nämnde dem igen. Boken ger dessutom läsaren hjälpfull historisk kunskap och det är ju aldrig fel. Den är skriven i olika episoder (jfr shortcuts) och jag har läst en och en halv hittils. Den första handlar om en man som vill sudda ut en f d älskarinna ur sitt minne för att hon inte passar in och för att hon är ful. Den här boken har ju inte heller riktigt någon "vanlig" huvudkaraktär (inte än i alla fall) och temat är liknande som det i Blood Meridian men jag har ännu inte formulerat någon smart tanke om glömska och minne men det kommer kanske?

Det är verkligen kul att ha två så bra och tänkvärda böcker på nattdukbordet samtidigt och det är synd bara att man måste jobba för brödfödan och inte hinner läsa så mycket men jag kommer alldeles säkert att komma tillbaka till dessa böcker när jag läst dem färdigt.

Nu bör jag avsluta för jag är lite långrandig kanske? Nå. Ni behöver ju inte läsa allt.
Godkväll!