Berlinerpopplarna av Anne B Ragde

Jag förstår varför alla i Norge gillat den här boken - den är ju bra. Jag har förstått av min "gamla" studiekamrat - som nu är bosatt i Norge - att man egentligen ska läsa en författare som heter Dag Solstad och efter att ha liksom glidit in på Norge-banan med denna roman är jag faktiskt lite intresserad av att prova även denne - för mig okända - storhet. Jag har läst väldigt lite norska författare genom åren (den enda jag kommer på nu är Wassmo - av de moderna menar jag förstås..) men på något sätt blir t o m grisbönder (som finns i Berlinerpopplarna) mer intressanta om de är i ett annat land än Sverige. Jag har läst några böcker från Danmark förra året (Holst och Kaarsbøl) och Paasilinna från Finland (förstås!) men Norge ... Tunnsått. Det ska bli ändring på det! Annars är mitt favoritland (att läsa om) förstås USA - the land of opportunity!

Tillbaka till boken: Jag gillar att man inte får veta allt från början och jag gillar att det finns en känsla av att vara med om ett klassiskt drama á la Ibsen eller Tjechov eller Norén när man läser boken. Allt är med - den dysfunktionella familjen, hemska hemligheter, avundsjuka, överraskningar och sprit. Jag har för mig att i Noréns dramer brukar det också vara en scen där någon äter upp en burfågel eller liknande (de är ju olyckliga - och fulla...) men jag kan avslöja att i Berlinerpopplarna äts inga undulater upp - den är bra ändå. Det enda jag skulle vilja är att den skulle vara lite längre (men tycker jag inte alltid det?) eller att den skulle följa lite färre personer (endera alternativet fungerar för mig). Nu är det ju turligen så att uppföljaren handlar om samma familj så jag får raskt läsa den också tror jag.

Jag avslutar med att säga: Läs Berlinerpopplarna - det är en kos-lig norgehistoria.