lördag 19 april 2008

Life of Pi - Yann Martel

Jag har sett den här boken på olika ställen och tänkt att jag nog borde läsa den och nu... Har jag det. Jaha.
- Vad tyckte jag om den då?
- Svårt att säga...
-Men vad handlar den om då?
- Tja.. den är lite som filmen "Cast away" eller möjligtvis "Robinson Crusoe" ...
- Vad handlar den om?
- Den handlar förstås om Pis liv..som man förstår av titeln. Duh..
-Men kan du utveckla lite..
- Pi är från Indien och hans pappa har ett zoo, han hamnar i en livbåt tillsammans med olika djur t ex en bengalsk tiger!! Det är inte lätt kan jag säga. Han har det knepigt.
- Jaha, men på baksidestexten står det att man t om kan börja tro på gud av att läsa boken. Vad säger du om det?
- Gud och gud.. jag tror att de som vill ha böcker om vishet och gud får läsa Paulo Coelhos böcker i stället... Huvudpersonen Pi är visserligen religiös (på ett lite udda sätt) men om man som läsare blir det så stämmer det nog inte in på mig i alla fall.

Så här håller jag på för mig själv eftersom jag inte känner någon annan som läst boken och jag gärna skulle vilja ha någon att diskutera den med. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om den ännu men den är uppdelad i tre delar och mittendelen handlar om Pi, livbåten och tigern och den tycker jag bäst om. Jag tror i alla fall att jag kan rekommendera andra att läsa boken för den är inte som alla andra och för att det är så mycket i den som handlar om djur. Alla som tyckte att "Cast away" var bra och som inte ryggar tillbaka för lite osannolika händelser kan gilla den. Jag tyckte att den var....bra (tror jag). Nu ska vi få se en barnteater så jag lämnar Pi åt sitt öde tills nästa gång.

Trevlig helg!

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej, förlåt jag brukar tjuvläsa din systers blogg sedan vår bloggperiod i februari - för den gör mig på så gott humör - och nu alltså din. Jag har läst Life of Pi och jag älskade den, tror jag. Det var en tid sen, så jag kommer inte ihåg helt och hållet på vilka olika sätt längre... men ja för att den handlade om djur och på djurens villkor - den lät det vilda vara vilt och försökte inte förmänskliga det - och om relationen människa/natur på ett helt unikt sätt. Hur Pi och tigern var beroende av varandra för att överleva, deras otroliga relation under otroliga omständigheter, och hur det ändå sist och slutligen är människan som är beroende av naturen, vildheten, livsberoende, medan ingen behöver henne. För Pi kommer att tänka på tigern i hela sitt liv och aldrig nånsin bli densamma, medan tigern lämnade honom bakom sig utan att ens vända sig om och ge honom en sista blick och aldrig nånsin kommer att sakna honom (önskar jag vore en tiger) - jag har aldrig läst något så sant om förhållandet människa/natur. /quagmire