högmod före fall...

Hej.
Nu ska jag skriva om sås. Igen. Ja, det är sant, jag har gjort sås igen. Jag har skrivit alltför många gånger om mina såsförsök (lyckad och mindre lyckade) och jag ska försöka att hålla det kort men jag känner att jag måste ventilera mina såserfarenheter någonstans och här är väl ett ställe så bra som något. Kanske beror mina såsinlägg på något barndomstrauma eller kan förklaringen ligga i att ingen (läs:inte min man i alla fall) vill lyssna på mitt tjatande och gnatande om just - sås. Sås är ju faktiskt väldigt enkelt att göra (står det i kokböckerna) men likväl misslyckas jag gång på gång. En gång lyckades jag. Då skrev jag också om det i denna blogg. Ni anar kanske varthän detta inlägg är på väg nu? Är det någon som tror att jag också denna gång gjorde en super-toppen-bottenredning??
-Nä, trodde väl inte det.
Nåväl, nu när jag ändå är på gång med skrivandet kan jag kanske berätta hela såshistorien (och liksom få det ur systemet typ..) Ni som inte vill veta mer om min sås kan med fördel sluta läsa och gå tillbaka till era lyckade såsliv och ni som inte har nått bättre för er kan ju för all del fortsätta den spännande historien och Elinor och hennes Sås.

Det var en gång (i eftemiddags vid femtiden) en Elinor som skulle laga middag (det gillar hon inte så vidare men hon har blivit bättre på det). osv. osv. Till saken: Jag skulle laga mat (schnizel och potatismos). Allt gick bra. Enligt planerna liksom. Det är nu jag gör det fatala misstaget. Jag tänker för mig själv (ett råd till er som lagar mat: tänk inte!) ;
"Potatisen skalad och i bitar i kastrullen, schnizlar i stekpannan. Jag är så braaaaaaa!! Hm. Jag undrar om jag skulle kunna också göra en .... en.... en SÅS. Bra idé."
- inte.

Mitt i min sås skriker den hittills så snällt lekande dottern:
-Färdig!

Oh. NEjj.

min sås är sedan stekt och seg och oätlig. Äcklig kan man beskriva den kanske? Nu känns det bra (för mig hehe) för nu har jag fått ur sås-katastofen (visst är det bra att jag har en sådan känsla för proportioner??) ur systemet men frågan är hur DU känner dig?
-Hur känner du dig - du som läst detta såsiga inlägg?? (duktig i köket? utmattad? uppjagad? irriterad på saker i största allmänhet? uppmuntrad och glad i själen?)

Skriv en kommentar och berätta för mig. Om du vill och orkar. Själv ska jag läsa bok för nu är det visst Liverpool på TV:n - igen.