Vi går nu i väntan och bävans tider enär yngsta dottern dragit på sig årets första (sista? hoppas, hoppas...) magsjuka. Det är så jobbigt att bara vänta tills vi andra (förhoppningsvis mer motståndskraftiga?) också insjuknar. Det är så jobbigt att vänta för att se om det verkligen kommer ÄNNU mer kräk eller om "det värsta nu är över...". Jag går omkring och tänker att "den här gången var det nog inte så farligt" eller "Nu är hon nog snart frisk - hon äter ju en skorpa.." men så har man just satt sig ner för att se på Teve eller läsa och då...-Mamma...
Jaha. Det var visst inte över än. Puh.
Allt detta är ändå småpotatis jämfört med vad den stackars flickan i boken jag nu slukar råkar ut för! Jag återkommer.
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar