No Country for Old Men

Typiskt nog har jag ytterligare ett exempel på en bra bok som blev en BRA film. Det var ju i och för sig roligt att filmen blev lika bra som boken men min novellteori från förra veckan känns lite förhastad. Som jag skrev tidigare så var boken lite svårläst (och därför lite roligare och mer utmanande att läsa!) och filmen är lite likadan - fast ändå inte... Det är förstås svårt att uttala sig om en film när man har läst boken men den hoppar runt mellan olika personer på samma sätt som i boken och allt förklaras inte på en gång vilket är ett gott tecken på en bra film enligt mig.

Se den!

Jag orkar inte skriva vad den handlar om (sorry :) men om ni gillar bröderna Coens filmer ska ni absolut se den här! Jag blev så inspirerad av filmen att jag nu tänker läsa en till bok av Cormac McCarthy - bara för den udda och lite obehagliga stämning som genomsyrat de två böcker jag tidigare läst av honom. Vad som helst kan hända i dessa böcker - och våldet bara en knytnäve ifrån dig och ingen vill dig väl... Varför gillar jag sådana böcker? Vad säger det om mig?

-Nej, berätta inte, det var en retorisk fråga :)

C U Later!

SPÅÅÅRRRRT- LÅÅÅÅVVVVVVVVVVV!

jAG ÄR Så nÖJD!! För nu är det här - ett nytt härligt sportlov - väntar oss lärare (det BÄSTA yrket!). Så här på fredag breder det ut sig som en lång skön flod av lediga dagar och roliga möjligheter och vi har börjat med att bygga ett snöfort, åka pulka och köra spark runt kvarteret. Så här på kvällen har jag tänt en brasa i öppenspisen och Kallemannen står och diskar. Kan det bli bättre?

Här är en inspirationsbild från förra årets sportlov.

Ha en skön helg allihopa!

Rättelse..hm..var kanske lite förhastad där...

Efter eftertanke har underteckand kommit underfund med att om man inte kan komma på ett enda exempel på dåliga filmatiseringar av romaner kanske tesen inte håller ...ahemm
Så jag tar om:

Jag tror att noveller blir ännu bättre än romaner om man filmatiserar dem. Vad tror ni om det? Det känns som om jag inte sticker ut hakan lika mycket som förut men också lite tråkigare...
Jag satt och tänkte på filmatiseringar och här kommer en liten lista över de som jag tycker är bra (för jag kom ju som sagt inte på några dåliga..)

1. Gökboet (superbra efter bok av Ken Kesey)
2. Harry Potter (Rowlings - nåja roman?)
3. The Shining (King förstås!)
4. Sagan om Ringen (förstås Tolkien)
5. Jakten på röd oktober (Tom Clancy)

"Ha det bäst - flodhäst" (minimyror i Kenya)

Stephen King

Ursäkta dröjsmålet. Jag har varit upptagen. Jag har varit tråkig. Jag har jobbat! Huga. Dessutom har jag haft en liten svacka i min läsning. Min skrivförmåga och talang (hm..) för att sätta ihop meningar har också lidit verkar det som. Jag minns att det var något med subjekt och predikat och att inte börja meningar med konjunktioner. Men, jag skiter i det nu. För (och hur var det nu med att börja med "för" - det låter inte bra..) jag har kommit över det. Tack vare Stephen King!

Att läsa noveller av King är som att ... Äta godis! Härligt. och lättsmält. Han har ett helt fantastiskt driv i sitt berättande och han skriver (som alla vet förstås men som jag "återupptäckte") spännande historier om vanliga människor som hamnar i ovanliga situationer. Jag läser ju egentligen för att jag gillar historier (vem gör inte det?) men ibland kommer det bort på något sätt. Jag tycker att jag har ett superbra jobb där jag får dyka ner i Odysseus äventyr och se på filmer med monster och pojkar med vingar osv. Jag har än så länge bara läst två av novellerna i boken men jag känner att jag måste rekommendera novellformen och Kings i synnerhet till alla er där ute i rymden som inte har tid och ork att läsa långa böcker. Jag har läst många av Stephen Kings böcker men jag gillar hans långnoveller bäst och de tidiga lite kortare - "Carrie", "Eldfödd", "Död zon" - böckerna. Jag har formulerat en liten teori... (sa hon ödmjukt i tron om att hon var ensam om att ha teorier om saker..)

Jag tror att de bästa filmatiseringarna av böcker är de som baseras på noveller (långa noveller eller korta böcker för att vara mer precis). Här kommer några exempel:

1. Nyckeln till frihet (efter en novell av Stephen King)
2. Sleepy Hollow (efter en novell av Washington Iriving)
3. Stand by me (novell av King)
4. Johnny Mnemonic (efter novell av William Gibson)
5. Short Cuts (ok, det är några olika noveller men ändå..efter noveller av Raymond Carver)

Här är några dåliga filmer som baseras på långa böcker:

1. hm.... Jag brukar inte se filmatiseringar av långa böcker så jag uppmanar ER läsare (om jag har några kvar efter mitt långa uppehåll i skrivandet...) att skriva i era bloggar eller skriva kommentarer med långa böcker som blivit dåliga filmer!!!

Ni får fylla i luckorna! Please....snälla... Je t'en prie..bitte schön... per favore....por favor

Roliga sidor - tips...

Kolla in Library thing! Där kan du lista det du har i ditt bibliotek och hitta tips från andra med liknande (konstig?) smak. Det är dessutom roligt.

Om du inte gillar det är du konstig...och då kan du ju kolla in Neil Gaimans sida - som är super (för oss konstiga människor)..

det var allt för idag och tänk på ...

- Den som sa det, han va det .... på nittonhundratalet!

(så säger de i skolan berättar vår sjuåring...huuuu...känn hur gammal du är ....)

Eremitkräftorna och caipirinha med döden

Så har jag läst ut två böcker och inte ens kommenterat dem .. Vad är det här för en bokblogg egentligen?

Det är väl bara att börja kommentera då: Eremitkräftorna av Anne B Ragde - fortsättningen på Berlinerpopplarna. Så här tänkte jag efter att ha läst den: "Den var väl bra..." men inte något mer. Jag tycker att den är en typisk "mellan-bok", den är inte "fristående" på något sätt för den fortsätter exakt där den förra slutade och slutar med en riktig klipp-hängare så att man bara måste läsa nästa bok. Jag kan bli lite sur på författare som gör på det här sättet (det gäller ofta fantasyserier också). De verkar ge ut en bok bara för att tjäna pengar i stället för att sätta ihop del 2 och del 3 till en bok som faktiskt har en början, en mitt och ett slut. När det gäller fantasyserier förstår jag bättre varför man inte kan slå ihop böcker (de är ju typ 1000 sidor redan) men den här boken "Eremitkräftorna" var bara kanske 300 sidor lång och skulle således kunna ha t ex 600 sidor utan problem med häftning o dyl.

- Ja, jag förstår att en bok-serie inte kan ha ett slutgiltigt slut i varje bok men ett "episod-slut" kan man väl ändå kräva? Den första boken "Berlinerpopplarna" hade ett slut som var överraskande och sammanfattande och var därför bättre. "Eremitkräftorna" var ändå klart läsvärd och jag är fortfarande nyfiken på hur det kommer att gå för karaktärerna så jag ska nog läsa nummer tre också.
Så till bok nummer två: Caipirinha med döden...
Jag har redan kommenterat boken en gång och då var jag irriterad på den och på huvudpersonen. Min tidiga uppfattning av boken har dessvärre inte förbättrats och när jag läste ut den blev jag enbart lättad över att den var slut. Tyvärr var det inte en bok i min smak kan man nog sammanfatta det.

Nu läser jag den tredje boken av Stuart McBride och den verkar lovande...

- I'll be back..

with more in depth (HAHAHA yeah right!) analyses of my reading material..