Färdig på burk

VARNING! detta inlägg är inte inspirerat eller särskilt välskrivet men om ni vill kan ni ju läsa det ändå... Ni väljer själva...........
Idag gjorde jag en sås som kom färdig i en liten plastbytta. Det gick bra. Men det är ju förstås inte någon utmaning att använda en sån. Jag lever på den säkra sidan just nu men vem vet? Snart kanske jag vågar mig på ännu ett äventyr i såslandet...

Helgen segar sig fram för Kalle jobbade hela dagen (stackars er som har en partner som ofta är borta på helgen!) och jag saknade verkligen att ha en vuxen att prata med t ex när vi, barnen och jag, var på "nya" Nimbys värld och "hade kul". Barnen hade väldigt roligt men det hade varit roligare för mig att ha någon att prata med. Ojvadjagbaraklagar... Det var faktiskt ganska kul att se på när en kids har superråroligt! Vi kommer att åka dit igen (men då kanske Kalle får vara med som "vuxenvakt" till mig?).

Hej då - stortå!

en rättelse...

Hej igen trogna läsare,

Jag märker att jag (som ni ser om ni läser inlägget nedanför) farit med osanning. Hrhm. F-låt. Jag skriver/skrev att jag bloggat om min lyckade bottenredning men det har jag inte gjort. Ni får helt enkelt tro mig när jag säger att jag en gång lyckades med en sås. (en ljuvligt god gräddsås gjord helt och hållet av MIG! superkocken)

Läs nu inlägget nedan!! (om ni vill..)

högmod före fall...

Hej.
Nu ska jag skriva om sås. Igen. Ja, det är sant, jag har gjort sås igen. Jag har skrivit alltför många gånger om mina såsförsök (lyckad och mindre lyckade) och jag ska försöka att hålla det kort men jag känner att jag måste ventilera mina såserfarenheter någonstans och här är väl ett ställe så bra som något. Kanske beror mina såsinlägg på något barndomstrauma eller kan förklaringen ligga i att ingen (läs:inte min man i alla fall) vill lyssna på mitt tjatande och gnatande om just - sås. Sås är ju faktiskt väldigt enkelt att göra (står det i kokböckerna) men likväl misslyckas jag gång på gång. En gång lyckades jag. Då skrev jag också om det i denna blogg. Ni anar kanske varthän detta inlägg är på väg nu? Är det någon som tror att jag också denna gång gjorde en super-toppen-bottenredning??
-Nä, trodde väl inte det.
Nåväl, nu när jag ändå är på gång med skrivandet kan jag kanske berätta hela såshistorien (och liksom få det ur systemet typ..) Ni som inte vill veta mer om min sås kan med fördel sluta läsa och gå tillbaka till era lyckade såsliv och ni som inte har nått bättre för er kan ju för all del fortsätta den spännande historien och Elinor och hennes Sås.

Det var en gång (i eftemiddags vid femtiden) en Elinor som skulle laga middag (det gillar hon inte så vidare men hon har blivit bättre på det). osv. osv. Till saken: Jag skulle laga mat (schnizel och potatismos). Allt gick bra. Enligt planerna liksom. Det är nu jag gör det fatala misstaget. Jag tänker för mig själv (ett råd till er som lagar mat: tänk inte!) ;
"Potatisen skalad och i bitar i kastrullen, schnizlar i stekpannan. Jag är så braaaaaaa!! Hm. Jag undrar om jag skulle kunna också göra en .... en.... en SÅS. Bra idé."
- inte.

Mitt i min sås skriker den hittills så snällt lekande dottern:
-Färdig!

Oh. NEjj.

min sås är sedan stekt och seg och oätlig. Äcklig kan man beskriva den kanske? Nu känns det bra (för mig hehe) för nu har jag fått ur sås-katastofen (visst är det bra att jag har en sådan känsla för proportioner??) ur systemet men frågan är hur DU känner dig?
-Hur känner du dig - du som läst detta såsiga inlägg?? (duktig i köket? utmattad? uppjagad? irriterad på saker i största allmänhet? uppmuntrad och glad i själen?)

Skriv en kommentar och berätta för mig. Om du vill och orkar. Själv ska jag läsa bok för nu är det visst Liverpool på TV:n - igen.

En halv gul sol - Chimamanda Ngozi Adichie

Jag har kastat "Saturday" åt sidan till förmån för den här lovande boken! Jag har läst 100 sidor och jag tycker att ni genast ska läsa den!

Så. Då har jag sagt det om boken och nu ska jag jaga isäng barnen så ni får läsa om vad den handlar om någon annan stans (en bokhandel kanske?).

Gokväll.

Life of Pi - Yann Martel

Jag har sett den här boken på olika ställen och tänkt att jag nog borde läsa den och nu... Har jag det. Jaha.
- Vad tyckte jag om den då?
- Svårt att säga...
-Men vad handlar den om då?
- Tja.. den är lite som filmen "Cast away" eller möjligtvis "Robinson Crusoe" ...
- Vad handlar den om?
- Den handlar förstås om Pis liv..som man förstår av titeln. Duh..
-Men kan du utveckla lite..
- Pi är från Indien och hans pappa har ett zoo, han hamnar i en livbåt tillsammans med olika djur t ex en bengalsk tiger!! Det är inte lätt kan jag säga. Han har det knepigt.
- Jaha, men på baksidestexten står det att man t om kan börja tro på gud av att läsa boken. Vad säger du om det?
- Gud och gud.. jag tror att de som vill ha böcker om vishet och gud får läsa Paulo Coelhos böcker i stället... Huvudpersonen Pi är visserligen religiös (på ett lite udda sätt) men om man som läsare blir det så stämmer det nog inte in på mig i alla fall.

Så här håller jag på för mig själv eftersom jag inte känner någon annan som läst boken och jag gärna skulle vilja ha någon att diskutera den med. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om den ännu men den är uppdelad i tre delar och mittendelen handlar om Pi, livbåten och tigern och den tycker jag bäst om. Jag tror i alla fall att jag kan rekommendera andra att läsa boken för den är inte som alla andra och för att det är så mycket i den som handlar om djur. Alla som tyckte att "Cast away" var bra och som inte ryggar tillbaka för lite osannolika händelser kan gilla den. Jag tyckte att den var....bra (tror jag). Nu ska vi få se en barnteater så jag lämnar Pi åt sitt öde tills nästa gång.

Trevlig helg!

puh...

Idag är första dagen av resten av mitt motionerande...eller? Nu ska det bli andra bullar!

Förut - kanelbullar
Idag och resten av våren - hurtbullar!!

Jag har idag

• promenerat (det var inte så svårt eller jobbigt)


• lunkat (jobbigare)


• småjoggat (skitjobbigt)


• promenerat igen


• lunkat


• promenerat


• osv


• osv

I 45 minuter. Så det så. Och allt kommer sig av att jag...

1. Var lite arg


2. inte har någon bok som jag vill läsa


3. ska vara med i Sjulsmarksjoggen i juni (se bild: Sjulsmark)

Nu är jag inte arg längre - bara matt. För min omgivning är detta tillstånd nog säkerligen att föredra? Ikväll hoppas jag på att göra ingenting och kanske se någon bra film på datorn.

Ha det hurtigt!

Tålamod...

Om ni någon gång vill öva er i tålamodets ädla konstart kan jag rekommendera en sittning vid läxbordet med min åttaåring. Jag vet inte vem av oss som var mest stolt och nöjd med sig själv när skrivläxepärsen var över - jag eller min dotter? Jämt skägg tror jag. Puh. Att det ska vara sååå jobbigt att sitta bredvid och säga "skriv nu meningen..", "kom igen - du vet ju vad du ska skriva...", "men nu är du ju snart klar...det går bra..." osv. osv. osv.osv. i all oändlig halvtimme.

Slutresultatet blev ju bra i alla fall och jag undrar om inte jag själv skulle vilja ha en "hejare" ibland när det känns motigt att rätta de där sista proven. Tänk att ha någon som konstant sa att man var bra och att det snart var slut... Nog skulle väl det vara något att prova? Eller? Jag ska fråga min man om han vill bisitta/heja mig nästa gång jag är dum nog att ge mig i kast med typ "hemprov" (jag har gjort det - gett elever hemprov... det verkar alltid som en bra ide just då på något sätt...men sen... huga...)

Jag har i alla fall bestämt mig för att läsa "Saturday" så det är bäst att jag sätter igång med det nu - annars blir jag väl aldig klar...eller? Jag tror inte att jag behöver någon påhejare när det kommer till nöjesläsning faktiskt - och det skulle nog vara lite irriterande om jag hade en? Vem vet???