Faller fritt som i en dröm

Faderulingen, vilken bra bok! Jag känner mig helt bakom som inte haft vett att läsa den när den kom ut men nu har jag i alla fall gjort det och jag ångrar mig icke! Jag vet ju nu vem som mördade Olof Palme! Eller? Hur var det nu med det som var sant? Kan jag hantera sanningen?
-Nja...
Förmodligen inte va? Jag tycker att böckerna blivit successivt bättre och bättre och att både språket och karaktärsskildringen nyanserats. Jag måste omedelbart läsa fler böcker om svenska polisen, politiker, säpo osv. Men innan dess (får man verkligen börja en mening med men?) ska jag läsa "Idéernas grotta" för det har jag lovat en kollega på jobbet. Antiken! Härligt hoppas jag. Vi får se.

Förresten...
Borde jag skriva vad böckerna jag läser handlar om? Det har jag tänkt på ibland men jag förutsätter alltid att alla andra redan har läst dem och att de alltid kan gå in på någon nätbokhandel/IRL-bokhandel och kika på baksidestexten om de blir intresserade av att veta mer.

Äh, jag skriver som jag vill... Det är ju min blåpp.

Godnatt!

Deckare - varför är det så dåligt då?

Hej alla,
Jag har kanske skrivit om detta förut (eller pratat till leda om samma sak) men håll ut eller sluta läsa när ni är less. Jag har nämligen alltid haft en förkärlek till deckare och så långt är det väl inga problem eftersom det finns gott om dem. Jag har under vissa perioder i mitt "läsliv" gillat andra genre-böcker än deckare och som exempel kan nämnas häst-böcker (lågstadiet), äventyrsböcker (mellanstadiet), mysrysare och harlekin (högstadiet) och fantasy (gymnasiet) osv. Jag har förstås läst annat än dessa genrer samtidigt men jag skulle aldrig vilja läsa en harlekin nu eller för den delen en ungdomsbok med eller utan hästar. Jag har vuxit ifrån dem helt enkelt. Så långt allt väl och vi kan ju alla enas om att Barbara Cartlands böcker inte innehåller så mycket nytt eller överraskande eller ens bra. Låt oss erkänna: De är rent ut sagt dåliga. Ok då. Men deckare?

Är deckare som Barbara Cartland verkligen? Tycker ni därute att ni ärligt kan säga att Michael Connelly eller Karin Alvtegen är sämre författare och att deras böcker är mer förutsägbara än t ex Paolo Coelho eller Nora Roberts? Vem hade inte förstått att alkemistenhuvudpersonen skulle finna vishet i att vara i stillhet och begrunda livets mening i all enkelhet? Vem hade trott att han plötsligt skulle bli deppad av alla får och börja supa? - Inte jag kan jag säga. På samma sätt tror jag inte att "den ärrade polisen" kommer att bli lycklig och tillfreds bara för att han/hon hittar mördaren i boken. Jag tror att få böcker är så originella att man inte känner igen teman och motiv från andra böcker man läst men deckare blir så ofta påhoppade tycker jag och därför skriver jag detta. Det jag undrar är: Varför tror och tycker så många att just deckare är "mall-skrivna och "bara för att tjäna pengar-böcker"? Vad läser alla andra för böcker då? Le Clézio eller? Sällan säger jag och synar!

Jag vill slå ett slag för fördomsfrihet i bokdebatten (om det finns en sådan utanför mitt huvud..) och säga att en bok kan antingen vara bra (oavsett genre) eller dålig (oavsett genre).

Om Leif GW Perssons andra bok i trilogin (som jag just avslutat) säger jag: Spännande och intressant men ett litet minus för språket ibland. Han skriver roligt boken handlar om politik och samhället och polisen. Läs den om ni gillar sånt. Den var lättläst och bra.

Jag ska nu se House så jag fortsätter en annan gång men jag avslutar med ett tips till alla småbarn/mellanstorabarns-föräldrar out there:

"Gör inte gipsavgjutningar av Edra barns söta fötter om ni är trötta!!!" PUH.

You've been warned.

Kalla mig fru Otålig men...

-Where's my stuff? I want my stuff!



Tydligen har inte min bloggansikslyftning lyckats så bra för jag har inte fått en endaste gratisgrej!! Skäms på Er modebutiker! Som av en händelse har dock min bloggande bokklubbsväns fina sida fått ett mumsigt modeerbjudande! Jag är lite pytte pyttelite avundsjuk måste jag motvilligt erkänna. Eller kanske inte? Jag kanske ska lägga modemanin på hyllan och återgå till mina bokutsvävningar som i och för sig varken kan klassificeras som recensioner eller utförliga analyser utan mera liknar stream-of-consciousness eller något jag kallar "fria funderingar".


(Jag har just hittat på dessa ord för att beskriva hur jag skriver och inser plötsligt att jag nog borde ha något koolare namn på det... Kanske processinriktad kvalitetsbedömning utifrån personliga preferenser eller nått?? Vad tycker ni? Eller heterogena kvalitativa textgenomlysningar med konceptuella dimensioner?? Synd bara att jag inte riktigt vet vad dessa begrepp skulle innebära. Men - handen på hjärtat - är det så viktigt att man vet vad man menar hela tiden??? Bara det låter koolt blir man väl respekterad? Eller?) Jag blev inspirerad av en artikel i den emminenta tidningen Språktidningen (som ALLA borde prenumerera på!! Gör det!!) där det stod att läsa om akademikers stundtals ogenomträngliga språkflora. Utomordentligt rolig och bra artikel!!


But, I digress..



Här kommer alltså en tanke om Citizen Vince (Den amerikanske medborgaren): Till alla er som inte gillar deckare men som tycker om att läsa samhällskritiska och nutidsbeskrivande böcker vill jag bara säga: Detta är en bok för Dig!! Jag hade förväntat mig en deckare - eftersom den fått Dagger Award - men jag tycker att den mer är en kommentar på samhället i allmänhet och det amerikanska i synnerhet. Mycket bra. Lättläst och fängslande och tankeväckande (och lite blod - för det ska de' va!)







Nu väntar den lovande Irländske författaren Patric McCabe och hans hyllade The Butcher Boy. Det ser jag fram emot.

Reapers av John Connolly

Kära blogg,
Reapers av John Connolly var inte lika bra som jag förväntat mig tyvärr. Den handlar till stor del om två - i de andra böckerna i serien - birollskaraktärer. Dessvärre visar det sig att det hade varit bättre för alla inblandade om de fått fortsätta vara biroller. Jag läser och blodet flödar men jag engagerar mig inte i handlingen - jag bara läser för att få se hur det går. Det är en lättläst bok där det händer mycket, där finns konspirationer och titeln är kool men tyvärr - det räcker inte för mig. I de andra böckerna i serien finns mycket av Stephen Kings berättarglädje och tempo och lite av Koontz läskiga skräck (typ spindlar och annat makarbert) men i denna bok...

Jag kan liksom inte sätta fingret på vad det är som fattas. Jag är ändå glad att jag läst den för den var ju inte dålig i alla fall - bara inte lika bra som jag förväntat mig. Nåväl. Jag har nu påbörjat en ny spännande författares bok ...

- Citizen Vince heter boken och författaren är Jess Walter. Boken har fått Washington Post Best Book of 2005, Atlanta Journal-Constitution Favourite book of 2005 samt det prestigefyllda priset Edgar Award for best novel (ett deckarpris). Lovande va!

Efter att ha läst 116 sidor är jag fortfarande nöjd (det är ju bra) och jag tycker att boken liknar något som Elmore Leonard skulle ha kunnat skriva (ni vet - han som skrev "Get Shorty" bl a)
Författaren är också "undersökande journalist" och har skrivit en bok om Ruby Ridge. Jag ser fram emot att fortsätta läsa Citicen Vince ikväll. Den finns även på svenska och då heter den "Den amerikanske medborgaren". Läs den.

Det som är bra är också att han skrivit fler böcker som jag INTE HAR LÄST ÄN!!! Super.
Trellvitt helgslutt!!

trädgård...

Till frida: en bild på den nya rabatten! Alla blommor utom tre är tagna från våra gamla rabatter och stenarna är plockade av mig och Kalle. Fint va!

Till slut - en liten uppdatering - mer kommer (kanske...)

-Jag har läst: Jo Nesbös Frälsaren och Stuart McBrides Fleshhouse. De var bra. och spännande.

-Jag cyklar och promenerar och lyssnar på Bodströms Rymmaren också.

-Jag läser just nu "Aldrig fucka upp" av Lapidus.

Som ni ser är jag en klassisk deckarepåsommarentjej...

Men mest av allt har vi ägnat helgen åt summer games. Moa var lagkapten idag - kul!

Vi ses på bloggen (förhoppningsvis) en annan gång.

betygssättartider - puh...

Jag skriver ett litet inlägg bara för att jag inte ska glömma bort att jag faktiskt har läst "Enuckens gåta"... Jag stressar inför betygssättningen och rättar och rättar (hela dagen idag har jag suttit framför köksbordet och suckat och rättat om vartannant men nu börjar jag se ljuset tack och lov...).

Tillbaka till enucken : Läs den! En mysig historisk deckare i exotisk miljö (för mig exotiskt i alla fall). Den utspelar sig alltså i Turkiet på 1830-talet och efter att ha läst den vill jag åka till Istanbul - så välbeskrivet är det (tycker jag). Det är väl så att den som gillar deckare som utspelar sig i "gamla tider" kommer att gilla den här boken och alla som inte gör det - läs den inte (eller?). Jag tycker att det var både roligt och spännande att läsa om sultanen och haremet och enucker och Hagia Sofia och Janitsjarer och tycker att just DU ska läsa den! Gör det! Den är välskriven och bra. Sådetså.

Nu läser jag "Potensgivarna" av Karin Brunk Holmqvist. Jag har redan läst "Rapsbaggarna" så jag visste vad jag gav mig in i när jag köpte boken (pocket) second hand för EN!!! krona. Det är roligt när man kan göra fynd så där och jag börjar nästan (bara nästan) förstå alla människor som går på auktioner och loppisar och sånt. EN! krona för en knappt använd bok. Skitbra tycker jag.

Nu ska jag återgå till att slita mitt hår och kolla betyg - eller? Kanske ska jag läsa lite i "Potensgivarna" först?? Vi får se...

Godnatt!!

Skumtimmen

Så avslutas jullovet och boken ungefär samtidigt. Puh. Jag blev lite besviken på boken måste jag erkänna. Boken hade fått strålande bra recensioner vill jag minnas och i och för sig kan jag väl förstå det men.. Jag tycker inte om deckare där man inte har en chans att kunna klura ut vem som "gjort det" förrän i slutet. HM. Låt mig förklara: Det är förstås bra om man inte vet vem mördaren är - för det betyder att författaren är bra på att dölja "hemligheten" och man blir mer och mer intresserad. Det är däremot inte bra om författaren bara undanhåller läsaren fakta som gör att man ska kunna lista ut vem som är mördaren. Jag tycker att författaren ska "plantera" lite så att vi läsare kan känna oss smarta men bara nog mycket för att vi inte ska veta hur det ska gå. Det räcker liksom inte att mördaren och huvupersonen träffats av en slump i tre ointressanta minuter i mitten av boken för att jag ska bli nöjd. Nä. Inte då. Jag är kräsen av mig. Eller? Har jag inte läst nog noggrannt? Kanske?

Jag antar att jag är lite less på den typen av deckare också? Det känns som om jag läst många "en-hemlighet-ur-det-förflutna-dyker-upp-och-får-konsekvenser-deckare" på sista tiden och jag är less. Jag tycker att det verkar som om många svenskar jag läst är svaga för den här "genren" (Läckberg, Åsa Larsson, Karin Wahlberg, Alvtegen osv) men jag antar att engelska författare som t ex Robinson och Kelly också kan räknas dit. Jag har i stället fastnat för "ensam-luttrad-bitter-cynisk-rolig-lätt alkholiserad-polis-deckarna" som jag läser med stor behållning inte bara för mordlösning men även för beskrivningar av samhället och polisväsendet och utveckling av karaktären - som ofta återkommer i bok efter bok och utvecklas till att bli mer och mer bitter (ofta).

Om ni gillar Agatha Christie och liknande kan ni säkert gilla "Skumtimmen" som är välskriven och utspelar sig på Öland (ett plus tycker jag som inte läst någon bok som utspelats där tidigare). Själv tror jag att jag ska fortsätta att odla mina bokpolis-bekantskaper i stället men nu ska jag läsa en "Western" av min nya favorit Cormac McCarthy.

Godnatt alla!

Jullov!!

Så här skönt har jag det i min läs- och sovfåtölj dessa lata dagar på jullovet! Det enda som irriterar är att jag fått en envis julsnuva. Man kan ju alltid - om man vill - se det som positivt då jag ju inte är jättesjuk men kanske lite lite för sjuk för att göra något ansträngade.. Idag har jag faktiskt inte sovit en endaste liten blund på dagen men jag har läst ut boken. Notera även den livsviktiga kaffekoppen!

Boken var bra och jag är nöjd och glad att jag och Logan Macrae har mötts. Jag ser fram emot en lång och trivsam mord-bekantskap liksom den jag redan har med DI Rebus och kommisarie Bosch (Bosch är visserligen från LA men lika bra ändå). Jag vet inte varför det är så många deckarförfattare som är så bra i just Skottland (Rankin, Mina och MacBride) men kanske nordliga landsändar lockar fram det morbida i författare. Gäller samma sak i Sverige? Just nu kommer jag bara på Åsa Larsson men kanske ni har fler att tipsa om?


Nu ska jag i alla fall ge mig på Cromac McCarthys "No Country for Old Men" innan jag sover min extra långa jullov-med-sovmorgnar-sömn!! Jag älskar sovmorgnar!! Bolibomba rules!!!



Här är en liten bild på en fåtölj hos mamma och pappa som jag också brukar läs/slumra i:



Man bara måste gilla jullovet!!

Jag önskar att vi hade en recliner hemma också men kanske en annan färg? Skön är den i alla fall!

Kall som granit forts.

Några små observationer jag gjort medan jag läste boken och som kan vara eller inte vara intressanta för er att veta:

1. Huvudpersonen Logan har fått en patrullerade polis som kallas "stenkrossaren" som assistent och alltiallo. Det visar sig senare att Stenkrossaren är en riktig heting!! Jag blev lite överraskad faktiskt..
2. Logans överordnade Insch äter godis hela tiden (jag blev grymt sugen på colaflaskor när jag läste boken - farligt..)
3. Logan har ett smeknamn "Lasarus"

Nu är ni väl rejält intresserade av att läsa boken? Nu ska jag se klart på idol för någon kommer att vinna snart tror jag. Sen är det ZZZZZZZZZovaaaaaaaaaaaaaaa. Skönt. Godnatt.

julbord och Aberdeen

Mums. Idag åt vi julbord och nu är jag mätt, mätt, mätt..

Annars har jag inte så mycket att skriva om just nu men jag läser i alla fall "Kall som granit" av Stuart MacBride och den är bra. Ett boktips till någon som gillar Rankins deckare! Den utspelar sig i Aberdeen där det verkar regna oupphörligen - som sig bör i deckare - och där detektiven är en sliten, separerad och skadad polis (känner någon igen typen?). Jag tycker att det är bra att poliserna är sådana men jag vet inte riktigt varför jag tycker det?

• Är det för att riktigt lyckliga, framgångsrika och käcka människor är så ounderhållande (och - låt oss vara ärliga - irriterande)?


• Är det för att jag själv lever kärnfamiljslivet och vill läsa om något annat?


• Är det för att det är det mest trovärdiga?

I vilket fall som helst så gillar jag denne polis, som heter Logan McRae, och jag känner att jag börjar tycka att Aberdeen verkar som en intressant plats också så det är ju ett bra betyg på boken (fastän det regnar hela tiden!). Jag gillar också att han knaprar piller (smärtstillande för vår hjälte har ONT - förstås) precis som min tevehjälte doktor House. Jag har bara läst 100 sidor så jag vet inte hur jag kommer att gilla slutet men om den fortsätter i samma stil har jag hittat ännu en skotte till min bradeckarförfattarsamling! Yey!

Jag måste också säga att min favorit detta år "The Road" inte ska bli film (ännu i alla fall) men att en annan av hans böcker "No Country for Old Men" redan ÄR en film som gått upp i USA men kommer till Sverige i februari. Där ser man. Jag borde hänga med bättre men man kan ju inte ha koll på allt. Eller? Cormac McCarthy är alltså aktuell just nu. För alla er som tänkt strunta i Pulizerpriset (som han fick för The Road i år)och inte läsa hans böcker - nu kan ni ju absolut inte motstå dem längre - en av böckerna ska ju bli film!! och det är väl stort nog!? "No country for Old Men" står i bokhyllan och väntar på att bli läst just nu men jag får ta mig i kragen och läsa den innan filmen kommer tror jag.

Rösta nu i enkäten!! om ni vill ...

Heart Sick - hjärtsjuk?

Hej,
Läser just nu "Heart Sick" och den är väl ganska bra tror jag. Jag litar inte helt på min förmåga att veta vad som är bra just nu så om nån annan mot förmodan läst den och vet om den är bra så får ni gärna skriva en rad. Det är svårt när jag är så kräsen i mina val av deckare (Rankin och Connelly är favoriter) för de skriver ju max en bok per år! När då dessutom Stieg Larsson har gått och gått bort så finns föga tröst i att jag hittat en till favorit. Huvudpersonen i "Heartsick" är en journalist (jag gillar mest polishuvudpersoner för de andra är så..töntiga) med rosa hår! Det är förstås helt ok att ha rosa hår men författaren skriver och beskriver hennes hår ideligen!!! Hur många gånger är det intressant att veta vilken frisyr ett rosa hår har?? Dessutom har författaren en tydlig faiblesse för yttre personbeskrivningar - vilket jag inte gillar. Som ni ser är jag kritisk. Ändå vill jag ge boken en chans för handlingen är intressant(eventuellt?).

Den handlar om en polis (som journalisten med ROSA hår ska skriva om) som blivit torterad av en seriemördare och som senare har (polisen alltså) utvecklat ett drogberoende och ett "dåligt liv" (oj oj! jag skulle verkligen inte vilja att en elev som beskriver handlingen i en deckare för mig skulle uttrycka sig så där dåligt!! Vadå "dåligt liv" liksom? - Ja ja, han är skild, ärrad, verklighetsfrånvänd osv.). Man får följa journalisten och polisen om vartannat. En ny mördare härjar i Portland (? USA nån stans - det är inte så viktigt) och polisen jagar honom/henne. Ibland får läsaren tillbakablickar till när polisen var fången hos mördarpsykopaten.

Som ni ser är det en ok seriemördarpolisjaktbok men ingen höjdare so far. Jag känner mig tvungen att försöka hitta fler BRA deckarförfattare och försöker läsa nya då och då. Det kan bli som nu - att jag tycker att boken är ok men inte vill läsa något mer av författaren - eller så kan man hitta något nytt? Åsa Larsson var en sådan "prova-påföfattare" för mig och jag har läst alla hennes böcker - och Alvtegens också! Men den här...

Betyg 3 av 5.

Nu ska jag läsa ut den! hej då.