Jag har gjort sås - igen!

Ja, jag vet. Jag tjatar lite men jag måste säga att jag lyckats med min sås. HURRAAAAAh! Jag gjorde en lasagne nästan alldeles själv. Jag vill bara tacka två fina personer som gjorde det möjligt:

Kalle som läste recept, rev ost och var moraliskt stöd

och

Anna som fick mig att tro att bèchamel var lätt och därför gjorde så att jag vågade.

Ett speciellt tack går också till Barnen (förstås) som gillade maten!

Vem vet - kanske är det en annan sås tur nästa gång - kanske... currysås??? Vad tycker DU att jag ska göra?

Nu är det FREDAG! och jag ska slappa, slappa, tralla lalla lalla la slappa!

Trevlig helg!

Färdig på burk

VARNING! detta inlägg är inte inspirerat eller särskilt välskrivet men om ni vill kan ni ju läsa det ändå... Ni väljer själva...........
Idag gjorde jag en sås som kom färdig i en liten plastbytta. Det gick bra. Men det är ju förstås inte någon utmaning att använda en sån. Jag lever på den säkra sidan just nu men vem vet? Snart kanske jag vågar mig på ännu ett äventyr i såslandet...

Helgen segar sig fram för Kalle jobbade hela dagen (stackars er som har en partner som ofta är borta på helgen!) och jag saknade verkligen att ha en vuxen att prata med t ex när vi, barnen och jag, var på "nya" Nimbys värld och "hade kul". Barnen hade väldigt roligt men det hade varit roligare för mig att ha någon att prata med. Ojvadjagbaraklagar... Det var faktiskt ganska kul att se på när en kids har superråroligt! Vi kommer att åka dit igen (men då kanske Kalle får vara med som "vuxenvakt" till mig?).

Hej då - stortå!

högmod före fall...

Hej.
Nu ska jag skriva om sås. Igen. Ja, det är sant, jag har gjort sås igen. Jag har skrivit alltför många gånger om mina såsförsök (lyckad och mindre lyckade) och jag ska försöka att hålla det kort men jag känner att jag måste ventilera mina såserfarenheter någonstans och här är väl ett ställe så bra som något. Kanske beror mina såsinlägg på något barndomstrauma eller kan förklaringen ligga i att ingen (läs:inte min man i alla fall) vill lyssna på mitt tjatande och gnatande om just - sås. Sås är ju faktiskt väldigt enkelt att göra (står det i kokböckerna) men likväl misslyckas jag gång på gång. En gång lyckades jag. Då skrev jag också om det i denna blogg. Ni anar kanske varthän detta inlägg är på väg nu? Är det någon som tror att jag också denna gång gjorde en super-toppen-bottenredning??
-Nä, trodde väl inte det.
Nåväl, nu när jag ändå är på gång med skrivandet kan jag kanske berätta hela såshistorien (och liksom få det ur systemet typ..) Ni som inte vill veta mer om min sås kan med fördel sluta läsa och gå tillbaka till era lyckade såsliv och ni som inte har nått bättre för er kan ju för all del fortsätta den spännande historien och Elinor och hennes Sås.

Det var en gång (i eftemiddags vid femtiden) en Elinor som skulle laga middag (det gillar hon inte så vidare men hon har blivit bättre på det). osv. osv. Till saken: Jag skulle laga mat (schnizel och potatismos). Allt gick bra. Enligt planerna liksom. Det är nu jag gör det fatala misstaget. Jag tänker för mig själv (ett råd till er som lagar mat: tänk inte!) ;
"Potatisen skalad och i bitar i kastrullen, schnizlar i stekpannan. Jag är så braaaaaaa!! Hm. Jag undrar om jag skulle kunna också göra en .... en.... en SÅS. Bra idé."
- inte.

Mitt i min sås skriker den hittills så snällt lekande dottern:
-Färdig!

Oh. NEjj.

min sås är sedan stekt och seg och oätlig. Äcklig kan man beskriva den kanske? Nu känns det bra (för mig hehe) för nu har jag fått ur sås-katastofen (visst är det bra att jag har en sådan känsla för proportioner??) ur systemet men frågan är hur DU känner dig?
-Hur känner du dig - du som läst detta såsiga inlägg?? (duktig i köket? utmattad? uppjagad? irriterad på saker i största allmänhet? uppmuntrad och glad i själen?)

Skriv en kommentar och berätta för mig. Om du vill och orkar. Själv ska jag läsa bok för nu är det visst Liverpool på TV:n - igen.

Aggrodag eller hur man (inte) gör sås..

Hej blogg.

Idag den första advent har jag varit arg. Det började redan på morgonen och sedan har det fortsatt.. Det är ap-jobbigt att vara arg hela tiden så jag kan förstå att arga ungdomar behöver många sovmornar för att orka med all irritation och ilska. Till sist ringde jag till M och frågade om hon ville ta en promenad och sedan dess har argheten varit under kontroll (tack och lov). Jag tänkte till och med vara snäll och laga mat - liksom för att gottgöra min tidigare ilska - men det skulle jag INTE ha gjort.

Det började bra - jag hade en PLAN. Det skulle vara idiotsäkert och snabbt och enkelt. Det skulle kräva minimal tankeverksamhet. Det skulle vara något som barnen gillade. So far so good. Köttbullar (färdiglagade) + potatismos (pulver) + sås (pulver). Snacka om första adventsmiddag!! När jag var klar SKAR SIG SÅSEN! Hur kan någon vara så klantig att de får en pulversås att skära sig - en gräddsås - hur gör man då??

Det finns förstås endast en förklaring:

-Dåligt karma.

Så här fin som på bilden var INTE min sås.

Vad har jag då lärt mig av denna dag? Flera saker: 1. Man ska inte vara arg i onödan. och 2. Man ska inte laga mat om man slipper. Inte ens morötter (som vi alltid har) hade vi för att rädda middagen. Nu har Kalle i alla fall tagit fram glass och chokladsås. Kanske räcker det?

Dessutom kan jag inte bestämma mig för vilken bok jag ska läsa nu. Ska jag fortsätta på fantasy-serien eller ska jag läsa den "nya" deckaren Cold Granite? Eller kanske lösa korsord i stället? Puh.

Som den här dagen artat sig ser jag nästan fram emot måndagen. Nästan.