Kostymdrama

Föga anade jag att romanen "Pride and Prejudice" skulle komma att få större betydelse för mig än "Wuthering Heights" när jag läste dem för typ hundra år sen nån gång.. Jag var helt övertygad om att Heathcliff var såå mycket koolare än Mr Darcy... Ack vad jag bedrog mig - visade det sig.. Jag har nu plågat (?) elever genom att se filmen "P&P" och filmen "Bridget Jones's Diary" och jag måste bara säga att "Det är så sjukt kul att vara engelsklärare när man får se romantiska filmer och få betalt för det!". Jag har en hel del pedagogiska och litteraturvetiska och lärasigengelskiska skäl till att visa filmerna men ändå.. Och -Ja! Eleverna har läst utdrag ur böckerna, ska skriva om filmerna och kommer att lära sig ord som "accomplished" och "amiable" och "haughty" men ändå.. Nog har jag det BÄSTA JOBBET!! Jag önskar bara att vi hade en klassuppsättning av båda böckerna (eller kanske bara "Stolthet och fördom" för Briget Jones dagbok var väl inte såå bra kommer jag ihåg..) så att vi hade kunnat läsa dem också.

Jag undrar varför jag blivit MER romantiskt lagd (gäller filmer och böcker - inte typ så att jag har kläder från Laura Ashley eller att jag springer ut när det är dimma och läser poesi..) under senare år?? När jag var ung en gång för längen sen... I alla fall så var jag mer skeptisk mot sådana böcker förut och första gången jag läste "P&P" tyckte jag att den var lite småtråkig (hm). Jag har läst om den och gillar den nu - som ni kanske märker. Jag hoppas att eleverna gillade filmerna också men tänker att om de också är mer kristiska och cyniska så kanske de blir mer romatiska när de blir äldre och då tänker på sin galna engelsklärare med tacksamhet och glädje :)

Jag tänkte lite på att Anna K taggade mig för länge sen och "utmanade" mig att skriva sånt som inte alla kanske vet om mig.. Är detta något sånt?



-Nä.



Anna och flera andra vet det nog redan så jag får komma på något annat "oväntat om mig" senare kanske?

Är fort slarvigt?

Jag har nu läst ut Alvtegens "Skugga". Det tog en dag (och lite till). I boken är en av huvudpersonerna en författare som förfasar sig över läsarnas snabba och översiktliga slarvläsning av meningar som tagit författaren lääääänge att skriva. Man kan ju undra om Alvtegen ville slänga in en liten pik mot MIG? NÄ. Det verkar osannolikt. Boken var spännande och lättläst - precis som de andra böckerna jag läst av henne - men jag tror att jag gillat "Skam" bäst hittils.

Jag tycker att det är intressant att så många böcker jag läst på senare tid handlar om döttrar (det är ju inte så ovanligt att jag läser om just döttrar) och fäder (mycket mer ovanligt att de har en betydande plats i romanerna i min bokhylla dock). Jag tänkte på Holst bok "Min mosters migrän" i första hand därför att huvudpersonen även i den boken har en far som är författare men även "Fun Home" av Alison Bechdel där fadersfiguren är den dominerande influensen i huvudpersonens liv. Den senaste jag läst "Flyga drake" handlar i och för sig om en far och son men det känns som om fadern återkommer som tema i många böcker jag läser just nu. För ett tag sedan (förra året?) var det mor-dotterrelationer som övervägde men nu är det alltså inne med fäder - närvarande och frånvarande men mest problematiska verkar det som . Oj, jag höll på att glömma "Mig äger ingen" som ju är en till far-dotterbok jag läst. Skumt. Att det blir så.

Har du varit med om något liknande fenomen eller är det min konstiga (?) boksmak som styrt utvecklingen av böcker från mor till far?? Kanske du bara läser böcker med djur/bilar/teknik? Skriv gärna kommentarer om Edra erfarenheter..

Söndag

Jaha. Nu har jag läst ut fantasyboken. Den är skriven 1996 och är den första i en serie böcker. Den fjärde boken har just kommit ut! Tänk om jag/du hade börjat läsa bok ett 1996 och varit tvungen att vänta i över tio år!! på den fjärde delen. Hur ska man komma ihåg del nummer ett? Jag kommer knappt ihåg böcker jag läste förra året och hur skulle det då vara med tio år? Jag tror att fantasyläsare har ett bättre minne än de flesta? Det var en lite annorlunda bok där man aldrig riktigt vet vad som ska hända med huvudpersonerna men som vanligt med serie-böcker måste man nästan läsa 1000 sidor innan man riktigt vet vad boken handlar om eller tycker att man "känner igen" alla huvudpersoner. Varför läser man då sådana böcker?? Jag tror att det är för att de är så långa. Det är lite härligt att ha 800 sidor kvar av läsningen - det känns som om man har en härlig karamell. Eller?

Efter mitt fantasyäventyr har jag börjat läsa Alvtegens "Skugga" och den verkar lättläst och spännande och välskriven. Jag har inte kommit så långt i den än men lovar att skriva mer senare. Jag har dock inte riktigt haft tid att läsa så mycket för idag var det ju skyltsöndag och dessutom ....Kramsnö!!

Snögubbe och snöfort/hus har vi (barnen och jag) hunnit med idag. Vi var ute i tre timmar - ända tills vi blev alldeles för blöta för att det skulle vara skönt. När vi kom in åt vi lite av den på skyltsöndagen inköpta SAFFRANslängen!! MUMS. Det är så skönt att vara ute. Det är bra med skyltsöndag också för då har man en ursäkt att köpa saffansbröd i stället för att baka det. Det går ju till någon klassresa eller så... Nästa helg blir det egenbakade bullar. Dubbelmums.

:)

blog language - I challenge change.. or something..

Hi there,
It's nice to be able to reach almost everyone in the whole world like this. Who am I kidding? Writing my blog in English is not for me, I don't think, but just this once I will give it a try.

It seems that having a blog and writing it in Swedish has ruined my English skills or has severely hampered my imagination in English. Whatever the cause it seems I cannot write interestingly today. Therefore, please feel free to ignore or dismiss this contribution to my blog.

If you think - hey what a boring sod that blogger is - try it yourselves. If you have a certain style of writing (e g Swedish) then change can be hard. Change is always jobbigt (translate that!! Jobbigt must be the best Swedish word ever! or maybe roligt which is often translated as either funny or nice when in fact it means both words. Maybe English has too many words?)

So. That's it for now. I've got other things to do and this writing in English business could not possibly lead to anything good?

Bye. See you in Swedish next time. (I can hear you saying: Phew. Thank U. Please no more of this... so I will obey..)

ett litet vardagligt inlägg bara..typ..eller?

Ella har fått feber av sitt vaccin. Stackars. Jag är helt slut av mina engelska-verb-lektioner som jag haft idag. De gick bra men varför tycker man att det är en bra idé att göra samma sak i två klasser samtidigt egentligen?

Jag läser nu den första delen i den episka (?) fantasyserien ...(nått me Swords eller Ice eller nått) av George RR Martin. Jag har inte läst fantasy på ett tag men har bestämt mig att prova den här av någon anledning.

Nu följer egna ostrukturerade tankar om fantasy: Det är möjligt att jag tar tillbaka allt i morgon. Brasklapp alltså. Here goes:

Det bästa med fantasy är att de är långa och "episka" och det sämsta med dem är att de är långa och ibland händelsefattiga. Det finns många som tycker att fantasy är t om ännu sämre än deckare (har jag förstått) och därför känner jag att jag måste ta fram det som eventuellt kan vara bra med genren.

Jag tycker att bra fantasy är som sagor - bra fastän de ibland är dåliga. Hm. Jag menar t ex att sagor och fantasy (mycket av det jag läst) innehåller en tråkig kvinnosyn och en förlegad manssyn. Till sagornas försvar kan sägas att de uppkom i ett samhälle som hade den kvinno- och manssynen och till fantasyn försvar ... De vill likna sagor? Jag vet inte vad som är egentligen bra med fantasy förutom att man ibland vill läsa det? Ni kommer säkert på fler saker än jag (jag är lite fantay-lös hehe idag).

Jaha. Vi får se när jag läst ut de 800 sidorna vad jag tycker. Jag har varit super-extremt-jätteless på genren ett tag så man vet aldrig men jag känner mig positiv. Konstigt ändå att man "måste" skriva en förklaring till varför man läser något när ingen behöver förklara varför de ser på "Desperate houswives"? Eller? Själv ser jag numer bara på "House" och "Grand designs" så vad vet jag om teve?

Gonatt.
Här får ni ett fantasy-riddar-hästord av mig "Joust"
Sug på den karamellen!

Mina drömmars stad vs. Mor gifter sig

Till er som redan läst båda böckerna: Ni kommer att se att jag funderar över saker som ni för läääänge sen tänk och om det irriterar er så ber jag er - läs ändå! Eller? Avgör själva.

Så var den utläst - boken som jag aldrig tog mig tid att läsa. Den var bra (och igen är jag där med mitt "bra" men det är så svårt med synonymer verkar det som). Förra gången jag skrev om boken tyckte jag inte att den var lika bra som t ex "Mor gifter sig" men jag har tänkt (!). Jag läste Martissons bok när jag var femton år och nu läser jag denna bok när jag är ... år. Det är så svårt att jämföra bokupplevelser nu och då. Jag undrar vad jag skulle tyckt om "Mor gifter sig" om jag läst den idag för första gången? Skulle jag tyckt att den var för tendentiös eller att den var för långsam? För mycket elände - som någon på littvet sa när vi läste den då? Jag tror att jag skulle gilla boken än idag faktiskt.

Jag ryggar inte för lite elände i böcker (jfr The Road) bara det är en bra bok. Det jag saknar hos mig själv när jag så här i ett senare skede av mitt läsarliv läser böcker/den här boken är att jag inte längre lever mig in i huvudpersonens plågor lika mycket som jag gjorde när jag var yngre/inte hade läst så mycket. Jag känner i slutet av boken när eländiga saker händer hyggliga människor "ja ja - livet är orättvist och kapitalismen en stor egotrippad idiot" men förr när jag läste kände jag mer "o, nej! stackars huvudpersonen!" vilket är mycket bättre egentligen. Vad kräver jag av en bok för att den ska beröra mig egentligen? Är jag för distanserad, för kristisk? Jag vet inte. Vad är då bra med Mina drömmars stad? Helheten - tror jag. Myllret. Alla som tillsammans utgör boken och staden.

Jag gillar också att boken fått mig att tänka på hur mycket som ändrats på kort tid och på hur mycket dagens regerings våta dröm är att saker skulle ha stannat kvar som de var före August Palm och hans gäng. Är jag dum mot regeringen? Har jag fel i mina antaganden? Bitter kanske? Jag anar oråd när majoren tycker att vi inte ska utbilda alla ungdomar i Sverige "för deras egen skull", jag känner lukten av begravd hund när "man ska uppvärdera yrkesstudier" genom att låta de blivande "arbetarna" slippa veta något om samhällskunska och litteratur och jag hör ugglorna hoa i sina sumpmarker när jag får veta att ingen ska kunna läsa vidare som vuxen "för om man inte får en andra chans kommer man automatiskt att lyckas första gången". Jag undrar om maktens män (och kvinnor som låtsas att de är maktmän) ligger i sina sängar och är rädda för svensklärare och bibliotekarier - för tänk om dessa ungdomar ändå på något sätt kommer i kontakt med farliga "böcker"!! Tänk om de reflekterar över sin ställning i samhället och tänk om de kräver något så farligt som bildning!

Det hemska är att de förmodligen inte alls behövt ändra i skolan för vi sitter ändå bara här framför datorn och lunar och facebook och framför teven och idol och duärvadduäter och vi tänker då inte på att vi ska hjälpa varandra eller dela med oss. Det är för jobbigt.

Jag har upptäckt Stockholm tillsammans med Henning och jag undrar om inte just sådana här böcker är precis vad vi behöver - som motvikt liksom. Det här inlägget skulle handla om "Mina drömmars stad" vs."Mor gifter sig" men nu vet jag inte riktigt vad det blev. Jag tror att det blev oavgjort men att båda böckerna vinner mot facebookochlunar varje dag. Basta.

När/om ni skriver kommentarer till mig kommer jag säkert att komma på fler infallsvinklar men just nu är det ... slut för idag.

Happiness is a box of .. books

Mina och Kalles böcker kom idag! Visst är de fina!! På bilden till höger ser ni hur långt jag har kvar i "Mina drömmars stad" men vad jag ska välja att läsa sedan är en öppen fråga - en rolig fråga faktiskt. Mums.