Kalassäsongen är här!

Nu har den börjat:
-Den stora kalassäsongen! Här i familjen har vi för enkelheten skull klämt in tre av fyra födelsedagar under en vecka i mars men det verkar som om barnens alla kamrater fyller år mellan januari och april. Den här helgen är det kalas idag och i morgon och nästa vecka är det nog ytterligare två som fyller år osv. osv.

En sak som är ny för mig är att "barnen" önskar sig pengar i present!! Praktiskt - ja absolut! Men... moraliskt uppfostrande?? Är det rätt att lära barnen att pengar är bästa presenten? Jag vet inte. Om man inte gillar att de ger/får pengar - är det då så mycket bättre att de ger så många små överdyra plastbilar/djur/smycken till varandra? De - våra barn i alla fall - har så otroligt många små (och större) saker att de nästan inte ryms i sina egna rum! Jag undrar vad jag fick på mina kalas? Jag kommer inte ihåg men tror att luktsudd och bokmärken var vanligt förekommande. Vad säger ni?

Ni är nu min moralpanel! Kom igen och tyck till om pengar vs. saker. Vad fick ni när ni var sex- nio år? Kanske ni är yngre och minns bättre än jag?

På bokfronten intet nytt kan jag tillägga för jag läser fortfarande den braiga boken "The Given Day" men jag återkommer om den senare. Jag har jobbat (faktiskt) ganska intensivt och det har tyvärr inverkat negativt på min läsning. Hm. Jag får skärpa mig.

Trevlig helg!

ÄNTLIGEN!!

Äntligen har jag blivit...

-Faster!!

Som jag har tjatat och gnatat på mina söt-syskon att de ska föröka sig och nu äntligen har det burit frukt. Underbart! Det var så bra att jag var tvungen att skriva i min - ack så försummade - bloggo.

F-låt att jag varit slarvig med skrivandet och om det är någon som fortfarande tittar in då och då så hälsar jag så mycket och tackar för alla fina kommentarer på mitt förrra inlägg.

-TACK. Jag ska skärpa mig och skriva lite nu faktiskt.

Jag kan ju börja med att säga att jag tappade lite lässugen i julas och att det är därför jag inte skrivit inlägg (delvis därför i alla fall) men nu har jag ju faktiskt både blitt faster och läst böcker så nu j-lar!!

Jag har läst min julklappsbok "Går det åt HELVETE är jag ändå född" av Agneta Klingspor samt Mary Ann Shaffers bok "Guernseys litteratur- och potatisskalspajsällskap" och håller nu på att läsa "The Given Day" av Dennis Lehane.

Jag skriver inte så mycket om böckerna nu för nu ska vi äta och sedan åka till Ellas simskola.

Vi ses i cyberrymden!

Faller fritt som i en dröm

Faderulingen, vilken bra bok! Jag känner mig helt bakom som inte haft vett att läsa den när den kom ut men nu har jag i alla fall gjort det och jag ångrar mig icke! Jag vet ju nu vem som mördade Olof Palme! Eller? Hur var det nu med det som var sant? Kan jag hantera sanningen?
-Nja...
Förmodligen inte va? Jag tycker att böckerna blivit successivt bättre och bättre och att både språket och karaktärsskildringen nyanserats. Jag måste omedelbart läsa fler böcker om svenska polisen, politiker, säpo osv. Men innan dess (får man verkligen börja en mening med men?) ska jag läsa "Idéernas grotta" för det har jag lovat en kollega på jobbet. Antiken! Härligt hoppas jag. Vi får se.

Förresten...
Borde jag skriva vad böckerna jag läser handlar om? Det har jag tänkt på ibland men jag förutsätter alltid att alla andra redan har läst dem och att de alltid kan gå in på någon nätbokhandel/IRL-bokhandel och kika på baksidestexten om de blir intresserade av att veta mer.

Äh, jag skriver som jag vill... Det är ju min blåpp.

Godnatt!

bokfördomar - vem? jag?

Oj, oj, oj, nu står jag här med skägget i brevlådan, fingrarna i kakburken, i skamvrån... (eller vad man nu säger...), för jag har just läst ut Dansar Elias? Nej! av Katarina Kieri. Som jag lovade har jag läst ut den innan måndag och det är en ungdomsbok, en sån som jag "inte gillar att läsa" för att jag typ är "för vuxen" eller något annat tokigt. Jag måste bara gå rakt på sak och erkänna:

- Jag tyckte att den var väldigt bra!

Jaha. Måste jag nu också börja gilla "Vinterviken" eller? Jag tror inte det. Jag har för säkerhets skull inte läst "Vinterviken" och kan därför tvärsäkert uttala mig om att jag inte skulle gilla den alls om jag provade. Eller? Jag tror faktiskt att jag får göra som Mimmi skrev i en kommentar tidigare (rätta mig om jag missuppfattat Mimmi) och skita i vilken etikett som boken i fråga har och koncentrera mig på kriteriet "bra bok" eller "skitbok" eller "nåja, den var väl sådär-bok".

Från och med nu ska jag försöka lägga undan mina fördomar mot genrer när det gäller böcker - utom förstås

"Misery Memoirs and Pseudo-intellectual drivel..." (ur Jasper Ffordes bok "First Among Sequels")

Jag kommer nämligen inte heller i fortsättningen att läsa en bok bara för att författaren säger att "det är sant - det som står här! och dessutom är det så synd så synd om mig!!! Faktiskt" och inte kommer jag heller att stå i bibliotekshyllan och hålla i en bok som utlovar "att ge läsaren en inblick i livets innersta väsen och göra läsaren till en bättre människa genom att jämföra människan med ett sandkorn i en öken...".

Detta lovar jag Eder, kära läsare. Om ni ser mig på bibblo - eller annorstädes - med en sådan bok i handen, ge mig då en liten knuff - för då går jag säkert i sömnen. Men ungdomsböcker... Jag ska läsa fler! Om jag får bra tips förstås.

Jag känner mig ödmjuk nu (en stund så passa på medan det varar) så jag ska gå och fixa Te till mig och mannen (som firar fars dag i läsfåtöljen). Ha det bra och hoppas ni enbart får goda läsupplevelser denna höst/vinter.

PS. Jag måste erkänna att jag nog tyckte att boken var lite för kort och det kanske är "ungdomsbokskaraktäristiskt"? Det tog mig bara två timmar att läsa den och för att den skulle få högsta betyg av mig skulle den ha varit bra mycket längre. I vilket fall som helst så gillade jag den - så länge den varade :)

Tjäna pengar på att blogga - del II

Om någon trogen läsare kommer ihåg så hade jag tidigare ett försök till förnyelse av min kära blåg som gick ut på att tjäna massor med pengar på att skriva om mode "and stuff" (för att sammanfatta mitt tidigare omfattande resonemang).

Jag har nu insett helt och hållet och totalt att det inte går. Alls. No way. Never. Några elever kom fram till mig i korridoren och frågade om vad jag tyckte om Bella.

- Que? sa jag intelligent (jag sa nog inte precis Que? men jag tror nog att jag ändå lyckades låta lite smart samtidigt som jag erkände att jag inte visste alls vad de pratade om - jag hoppas i alla fall det...)

- Du vet, hon som bloggar och tjänar pengar på det! sa eleverna världsvant.

- Aha! , sa jag (som om jag låtsades känna till denna eller i alla fall hade hört talas om henne)

- Näh, sa jag (och erkände - fast på ett stolt sätt - att jag faktiskt inte hört talas om henne), jag har inte hört talas om henne.

Om ni fortfarande läser detta inlägg efter min "transkribering" av vad som utspelades i en skolkorridor i eftermiddags (alldeles för utförligt beskrivet - jag vet!) så vill jag för det första gratulera er till er uthållighet och för det andra varna er för att min poäng med ovan nämnda (transkribering) är lite lite tråkig.

Here goes: Min poäng är.... tadaah!

-Att man nog i alla fall ska ha läst eller hört talas om den mest kända modebloggaren i Sverige (jag tror att hon är det för alla mina kollegor hade hört talas om henne i alla fall) om man vill bli rik på att blogga om mode!

Bra poäng va! heheh. Jag lurade er att läsa så här långt för att sedan helt dra undan mattan under era fötter med en usel o-poäng... mooohaaaahaaahaaaaaaaaah! (elakt skratt)

Nu till något helt annat!

Jag har lovat att jag ska läsa en ....

-Ungdomsbok!!!! Hoijja. Men ok. Den verkar bra hittils och den har ju faktiskt fått pris (August) så jag ger den en chans. Jag återkommer med mer tankar vid något annat tillfälle.

Godnatt Sverige - varhelst ni dväljes!

Jag är en riktig bloggamatör och glömsk dessutom..

Hej alla som skrivit fina och roliga kommentarer till mina senaste inlägg! Förlåt att jag inte kommenterat era kommentarer men jag hade ju glömt att jag aktiverat en sk kommentarsgranskning och var tvungen att godkänna kommentarena först... Hm. Jag ska nog ta bort kommentarsgranskningen för jag brukar ju bara få fina kommentarer ju!

Sorry alla.

Just nu är det lite stiltje på blågen som ni ser men det ska snart bortförklaras:
-Utvecklingssamtal!!! Jag säger bara det. Puh. Och betänk då att jag inte ens påbörjat de utv.samt som jag ska ha i egenskap av lärare - nej, det räcker så bra med att få till tider för de egna barnens utveckling. Tur att de flesta lärares AG tycker att det är OK att åka ifrån jobbet för att gå på egna barnens samtal. Hur skulle det se ut annars? Vi vill ju att föräldrar till våra elever ska komma under arbetstid till oss så då kan ju inte vi vara sämre!

Egentligen är det ju faktiskt ganska givande att både ha och lyssna till utvecklingsamtal tycker jag men den där bloggtiden får just nu gå åt till lite jobb och annat. Som ni ser är jag inte så himla upptagen att jag inte kan snickra ihop ett lite inlägg då och då men jag tycker ändå att det gäller som ursäkt! Eller?

Nu ska jag rätta och dricka lite T och äta några (!) bullar som familjen bakade i helgen. Mums! Svärfar har gjort ett fint bakbord till oss och vi invigde det med att baka bullar.

Vad gjorde vi utan svär- och vanligaföräldrar? Inte skulle löven bli krattade i alla fall kan jag erkänna.

Ha det gött!

Deckare - varför är det så dåligt då?

Hej alla,
Jag har kanske skrivit om detta förut (eller pratat till leda om samma sak) men håll ut eller sluta läsa när ni är less. Jag har nämligen alltid haft en förkärlek till deckare och så långt är det väl inga problem eftersom det finns gott om dem. Jag har under vissa perioder i mitt "läsliv" gillat andra genre-böcker än deckare och som exempel kan nämnas häst-böcker (lågstadiet), äventyrsböcker (mellanstadiet), mysrysare och harlekin (högstadiet) och fantasy (gymnasiet) osv. Jag har förstås läst annat än dessa genrer samtidigt men jag skulle aldrig vilja läsa en harlekin nu eller för den delen en ungdomsbok med eller utan hästar. Jag har vuxit ifrån dem helt enkelt. Så långt allt väl och vi kan ju alla enas om att Barbara Cartlands böcker inte innehåller så mycket nytt eller överraskande eller ens bra. Låt oss erkänna: De är rent ut sagt dåliga. Ok då. Men deckare?

Är deckare som Barbara Cartland verkligen? Tycker ni därute att ni ärligt kan säga att Michael Connelly eller Karin Alvtegen är sämre författare och att deras böcker är mer förutsägbara än t ex Paolo Coelho eller Nora Roberts? Vem hade inte förstått att alkemistenhuvudpersonen skulle finna vishet i att vara i stillhet och begrunda livets mening i all enkelhet? Vem hade trott att han plötsligt skulle bli deppad av alla får och börja supa? - Inte jag kan jag säga. På samma sätt tror jag inte att "den ärrade polisen" kommer att bli lycklig och tillfreds bara för att han/hon hittar mördaren i boken. Jag tror att få böcker är så originella att man inte känner igen teman och motiv från andra böcker man läst men deckare blir så ofta påhoppade tycker jag och därför skriver jag detta. Det jag undrar är: Varför tror och tycker så många att just deckare är "mall-skrivna och "bara för att tjäna pengar-böcker"? Vad läser alla andra för böcker då? Le Clézio eller? Sällan säger jag och synar!

Jag vill slå ett slag för fördomsfrihet i bokdebatten (om det finns en sådan utanför mitt huvud..) och säga att en bok kan antingen vara bra (oavsett genre) eller dålig (oavsett genre).

Om Leif GW Perssons andra bok i trilogin (som jag just avslutat) säger jag: Spännande och intressant men ett litet minus för språket ibland. Han skriver roligt boken handlar om politik och samhället och polisen. Läs den om ni gillar sånt. Den var lättläst och bra.

Jag ska nu se House så jag fortsätter en annan gång men jag avslutar med ett tips till alla småbarn/mellanstorabarns-föräldrar out there:

"Gör inte gipsavgjutningar av Edra barns söta fötter om ni är trötta!!!" PUH.

You've been warned.